The Hacker's Encyclopedia 1998/hackers_encyclopedia.iso/zines/uxu/uxu_s032.txt

Text File | 2003-06-11 | 21.4 KB | 325 lines

                                ###     ###
                                 ###   ###
                      ###   ####  ### ###  ###   ####
                      ###    ###   #####   ###    ###
                      ###    ###    ###    ###    ###
                      ###    ###   #####   ###    ###
                      ##########  ### ###  ##########
                                 ###   ###
                                ###     ###

                         Underground eXperts United

                                Presenterar...

                          Intressant Svenskt Stoff

                       [ #032 - Massornas Tids}lder ]
    _____________________________________________________________________


                          MASSORNAS TIDS]LDER
                    av THE GNN/DualCrew-Shining/uXu


   [Bakgrund: Denna text var ett bidrag till en ess{t{vling p} {mnet
   'Sparsamhet, flit och heder; dygder som duger?' Om den fick n}gon
   placering vet jag inte, eftersom t{vlingen vid denna tidpunkt {nnu
   inte {r avgjord. Sj{lva texten {r en utveckling av 'Guardians of the
   Masses' som jag skrev }t uXu f|r ett antal }r sedan. L{saren kommer
   snabbt att f|rst} att jag f}tt mycket kritik f|r den h{r texten. De
   flesta kommentarerna har varit mycket givande; speciellt de som har
   varit s} outs{gligt styrda av kritikerns personliga problem och
   intresse att exponera sina subjektiva k{nslor ang}ende mig som
   person, med resultatet av att sj{lva 'kritiken' inte varit n}got
   annat {n en samling idiotiska uttalanden som verkligen har f}tt mig
   att tillf{lligtvis inse att denna text {r ett m{sterverk. Tack.]


F|r att f|rst} och kunna reflektera |ver hur de dygder som omn{mnts i
sammanhanget runt denna ess{ 'duger' i v}rt moderna samh{lle, kr{vs en
inledande analys av samtidens grundvalar. Det jag kommer att argumentera f|r
{r delvis inget nytt, {ven om det f|r den ovane l{saren kommer att framst}
som radikalt. Utan att tillskriva n}gon uppfattningar de inte delar finner
jag det vara p} sin plats att n{mna José Ortega y Gasset, Alf Ahlberg och -
till viss del - Georg Henrik von Wright som exempel p} t{nkare vilka
framf|rt liknande analyser (sj{lvfallet med betydligt st|rre klarhet och
precision {n vad jag f|rm}r prestera) av ett av detta }rhundrades
intressanta faktum.

Vi lever i en tidsperiod som saknar motstycke genom historien. Detta {r den
period d} all makt - social som politisk - p} gott och ont |verg}tt ifr}n
att vara ett arbete f|r ett f}tal till att ha blivit varje m{nniskas
r{ttighet. De som nu styr v{rlden (d} framf|rallt st|rre delen av
v{stv{rlden) anser sig vara dess enda r{ttm{tiga kungar, de som b}de kan och
b|r leda m{nskligheten. Jag talar om massorna, med massm{nniskan, 'den
vanlige m{nniskan', i centrum som maktfaktor p} historiens scen.
   Den typiske 'massm{nniskan' {r om de st|rre perspektiven p} tillvaron en
ytterst okunnig individ, men f|rnekar detta. Ist{llet smyckar denne sin
existens med }sikten att han {r en upplyst person, en som qua sin tidsliga
position i historien och st}r p} toppen av all utveckling, redo att snart
tr{da |ver gr{nsen till idealet homo universale. Alla tidigare perioder, det
r|r sig ibland bara om ett f}tal decennier tillbaka, har varit styrda av
barbari och ignorans, medan den period vi nu upplever {r befriad fr}n alla
problem; och de som existerar {r blott tillf{lliga, redo att sopas bort bara
den tillv{xt i ekonomiskt och teknologiskt v{lst}nd som p}st}s r}da inte
rubbas. Massm{nniskan anser sig vara en auktoritet |ver sin egen samtid och
|ver sig sj{lv, en som av historien utvecklats till en finslipad diamant; en
m{nniska som kan och b|r ta vara p} sig sj{lv och sina j{mlikar utan
inblandning fr}n n}gon som skulle ha mage att kalla sig b{ttre vetande.
   Det kr{vs dock ingen st|rre intellektuell anstr{ngning f|r att inse att
v{rlden av idag {r l}ngt ifr}n en utopi. M{nsklighetens framv{xt i Europa
och USA har m}h{nda utvecklats }t ett mycket intressant h}ll vad g{ller
berget av bekv{mlighetsprodukter, men vad g{ller den intellektuella och
moraliska niv}n har ytterst f} saker intr{ffat. Att massm{nniskan av idag
skulle p} n}got vis vara mer kunnig inom omr}det att styra v{rlden {r en
felaktig uppfattning. Men detta {r n}gonting massan f|rnekar; v{rlden best}r
ju trots allt av dem - s} vilka skulle vara mer l{mpad att styra v{rlden om
inte dem sj{lva? Detta f|refaller enligt majoriteten inte bara vara n}got
som uppfattas som sj{lvklart, utan en absolut objektiv sanning.
    Vi har idag skolor som - f|rvisso i mycket st|rre omfattning {n
tidigare - l{r ut 'hur det {r' och 'hur det har varit', och vad som i
relation till detta {r 'r{tt' och 'fel', 'gott' och 'ont'. Ger man sig i
kast med att intervjua en massm{nniska om varf|r det som {r ansett som r{tt
faktiskt {r r{tt, svarar denne blott med att upprepa de l{xor han l{rt sig.
N}gon personlig analys |ver tingens f|rh}llande existerar inte, det enda
svar som ges {r varianter av truismen: saker och ting {r som de {r, d{rf|r
att de {r som de {r - eller har blivit av andra saker som har varit vad de
har varit. Att ifr}gas{tta och f|rs|ka vidare analysera de enkla fakta som
skolv{sendet presenterar {r f|r massm{nniskan en meningsl|s uppgift. Denna
uppfattning b{r m{nniskan med sig hela livet igenom; och just detta {r en
viktig del i massm{nniskans konstitution. Jag vill dock f|rtydliga att det
inte {r skolan allena som {r ansvarig f|r att det f|rh}ller sig p} detta
vis, om nu n}gon trodde det. F|rh}llandet {r betydligt mer sofistikerat.
Skolan {r inte en separat del av samh{llet, n}got som kontrolleras av en
konspiration med intresse av att m{nskligheten beh}ller sin trivialitet.
Skolan {r, som allt annat i samh{llet, under massans beskydd. Cirkeln sluter
sig: massan l{r de nyanl{nda individerna hur de skall t{nka och agera, hur
de skall blir f|r att bli som alla andra, massm{nniskor.
   F|r det {r detta som massm{nniskan {lskar |ver allt annat: att han {r som
alla andra; att ingen {r b{ttre eller s{mre {n han sj{lv - att han deltar i
ett samh{lle d{r alla i grunden har samma uppfattning om vad som {r r{tt och
fel. Detta {r den |vergripande karakteristiken som g|r en m{nniska till just
en massm{nniska.
   Smickra nu inte er sj{lva med tron att nu redan nu funnit ut vilka de s k
massm{nniskorna {r. Massan best}r inte av de som inom den {ldre royalismen
s} nedl}tande kallade 'p|beln'; de {r inte under- eller medelklassen. H|g
social status {r inget bevis f|r att n}gon inte skulle tillh|ra massan. En
massm{nniska karakt{riseras ej av sina yttre attribut, utan av sina inre. En
s}dan m{nniska t{nker om sig sj{lv och andra p} ett speciellt s{tt. Det {r
ej givet per definition, men massm{nniskor {r i |verl{gsen majoritet.
   Massans konformitet, trygghet i att inte vara avvikande fr}n n}gon annan,
leder till att allt som anses avvikande, eller generellt sv}rbegripligt,
omedelbart klassas som 'onaturligt', '|verfl|digt' eller rent av 'skadligt'.
Detta {r det ej sv}rt att finna st|d f|r i vad som kallas 'den offentliga
debatten'. V}ra dagstidningar |versv{mmas av pinsamma analyser vars djup
s{llan str{cker sig l{ngre ner {n vad som accepteras av massan. Skulle n}gon
f|reta sig projektet att offentligen uttrycka en insikt vars djup passerar
vad 'den vanlige m{nniskan' kan f|rst}, h}nas skribentens teorier som
'h}rklyverier' vilka 'saknar n}gon som helst relation till verkligheten'.
   Alla former av vetenskaplig eller konstn{rlig analys m}ste med andra ord
presenteras p} vad som kallas 'ett begripligt s{tt'. St|rre t{nkares
kunskaper och insikter blir f|rst v{rdefulla n{r de antingen har
populariserats ner till en f|r massan l{sbar niv} (vilket ofta f}r
resultatet att de vattnas ur p} all betydelse), eller med all |nskv{rd
tydlighet visat att de kan ge bidrag till det v{xande berget av teknologiska
produkter med inriktning p} bekv{mlighet eller s{kerhet. Kunskap som inte
uppfyller n}gra av dessa kriterier anses som v{rdel|st, eller i 'b{sta fall'
en kulturell eller humanistisk krydda till 'den h}rda verkligheten' - men
inget mer.
   Av detta f|ljer att det egentligen inte l{ngre finns n}got utrymme f|r
st|rre t{nkare, anser massan. Detta av tv} sk{l. F|r det f|rsta, som vi
redan har n{mnt, anser massm{nniskan sig st} p} h|jden av tidens utveckling,
p} gr{nsen till den utopi som filosofer s|kt i alla tider. De st|rre
t{nkarna, framtidsskaparna och analytikerna, har spelat ut sin roll; nu {r
det dags f|r den |vriga m{nskligheten att |verta de g}vor som dessa
utvecklat, och konsumera dem likt vid en brakfest efter b{sta f|rm}ga.
(Termen 'filosof' och 'st|rre t{nkare' beh|ver en f|rklaring. Jag har, och
kommer vidare i texten anv{nda dessa tv} termer synonymt. Med en filosof
menar jag en person som en uts|kt kombination lyckas f|rena ett omfattande
vetande av teoretiska fr}gor och praktiska problem. En 'filosof' beh|ver
n|dv{ndigtvis inte vara n}gon som studerat {mnet filosofi vid n}gon skola.
Inte heller beh|ver en filosof sticka ut ur m{ngden; liksom massm{nniskan
ej kan urskiljas med hj{lp av sina yttre attribut, utan blott sina inre,
kan man inte heller 'se' p} en m{nniska om denne besitter ett filosofiskt
tankes{tt. Det finns inget som hindrar att en fattig, outbildad och f|ga
pratsam person {r den st|rste filosofen av alla.)
   Att samh{llet d{remot beh|ver m{nniskor som {r kunniga inom tekniska,
ekonomiska och praktiska omr}den, det {r massm{nniskan dock aldrig sen att
h{vda. Mot dessa k{nner han sig inte underl{gsen, {ven om han inte riktigt
begriper vad de sysslar med heller; han vet att de i slut{ndan trots allt
arbetar f|r honom. De ger honom den service i form av tj{nster och varor som
beh|vs f|r att 'skapa en b{ttre v{rld'. Men varf|r skall samh{llet
parasiteras av t{nkare, filosofer? fr}gar sig massan. De ger inga bidrag i
form av ekonomisk utveckling, deras tankar {r antingen triviala eller
skadliga f|r v{lst}ndet. Varf|r beh|ver vi dem? Svaret {r, anser
massm{nniskan, att vi nu inte beh|ver n}gon som analyserar det som varit,
som {r och som kommer. Ty, upprepas det g}ng p} g}ng, vi st}r nu p} toppen
av historiens tillv{xt; f|rutom n}gra f} finjusteringar kan egentligen inget
bli s} mycket b{ttre. Och de som inte h}ller med om detta {r och f|rblir
s}ledes inget annat {n uppviglare som vettl|st vill riva ner allt det vackra
som omringar oss.
    Men, f|r det andra, massan anser inte blott att st|rre t{nkare {r
|verfl|diga eftersom allt {r till synes perfekt ordnat. Som vi har sett vill
massm{nniskan k{nna sig trygg i tanken att han {r som alla andra. Denna
trygghet skulle omedelbart upph|ra att existera om det fanns m{nniskor han
inte kunde helt j{mf|ra sig med. "Alla m{nniskor har r{tt till en }sikt" {r
ett slagord vars syfte har varit att genomdriva en individuell frihet
gentemot andra, men som p} senare tid vulg{rtolkats av massm{nniskan till
att betyda att alla m{nniskors }sikter, f|rutom de som {r avvikande till
massans egna, {r av st|rsta betydelse och skall d{rmed inte betraktas som
enkla }sikter, utan insikter. Orden har bytt plats, bakom det gamla
slagordet d|ljer sig nu den ofria betydelsen "Alla m{nniskors }sikter {r
r{tt" d{r 'alla m{nniskor' i sammanhanget sj{lvfallet betyder 'majoriteten'.
   D} massan inte kan acceptera att andra m{nniskor {r b{ttre {n dem sj{lva
inom vissa {mnen sorteras st|rre t{nkare bort till f|rm}n f|r massans egna
representanter. Politiken {r det tydligaste exemplet. V}r regering och
riksdag sv{mmar |ver av enkla massm{nniskor vars utbildning och tankef|rm}ga
begr{nsa sig till vad alla andra erh}llit, deras uppgift blir att p} b{sta
s{tt finna beslut som kanaliserar den givna 'opinionens' simpla }sikter om
vad som b|r genomdrivas. Genom ben{mna v}r tids konforma politiska
str|mningar med kraftfulla termer  - 'v{nster', 'h|ger', 'liberalism',
'socialism' - uppr{tth}lls en falsk uppfattning om att massorna faktiskt har
m|jlighet att v{lja mellan olika styrelseskick. Att de egentliga
skillnaderna mellan ett parti p} v{nsterkanten och ett p} h|gerkanten idag
{r ytterst f} {r f|ga |verraskande; trots allt till}ter inte massorna n}gon
ideologi som skiljer sig radikalt ifr}n deras egen. Det politiska spr}ket
talar inte om 'insikter' utan '}sikter', aldrig om 'upplysning' utan om
'opinionsbildning', begreppet 'individer' har ersatts av 'v{ljare'. Massan
styr och styrs av sig sj{lva - all offentlig makt utg}r bokstavligen fr}n
folket. (Massm{nniskan uppskattar dock s{llan resultatet av politiken.
Eftersom allas }sikter skall kanaliserar in i ett och samma beslut, som
om|jligt kan tillfredst{lla alla behov, blir massan ofta missn|jd med var
som sker. D{rmed delas ofta samh{llet upp i tv}, massan och de styrande.
Den missvisande termen 'vi och dem' menar att massan inte alls styr, utan
{r styrd av annorlunda m{nniskor. Men detta {r inte sant, blott ett felslut
som h{rstammar ifr}n en allt f|r torftig analys.)
   Massm{nniskan {r inget annat {n ett barn med allt f|r m}nga leksaker, och
kr{ver d{rf|r att den huvudsakliga uppgiften f|r de 'styrande' skall vara
att skydda massan mot nidingar som vill stj{la leksakerna. Massm{nniskan {r
redo att s{lja sin frihet i utbyte mot s{kerhet, st{nga alla gr{nser som
finns, i tron att detta kommer f|rhindra framtida katastrofer. Det som {r
nytt {r farligt, det som {r annorlunda {r farligt, det som inte {r som det
brukar vara {r rena katastrofen.
   Massan kan beg} vilka hemskheter som helst f|r att uppr{tth}lla statusen
av sina egna }sikter som insikter. De |nskar st{ndigt bevisa att de {r
v{rldens |verl{gsna ledare mot allt som {r avvikande. V}ld {r massm{nniskans
enda kommunikationsmedel gentemot avvikelser av st|rre magnitud. Krig {r
f|rvisso ett el{nde, anser massan, men ibland en n|dv{ndighet givet 'den
h}rda verkligheten'. F} anser att en omfattande slakt av andra m{nniskor
skulle vara n}got slags ultimat misslyckade, utan en rent taktisk }tg{rd
f|r att |ka eller uppr{tth}lla utvecklingens framfart. Krigsindustrin
blomstrar, ungdomen marscherar med gl{dje till m|nstringen, det enda som kan
hindra v}ldsapparaten fr}n att utvecklas till perfektion {r ingalunda
moraliska inv{ndningar, blott ekonomiska.
   P} det lokala planet noterar man hur xenofobiska str|mningar genomsyrar
majoriteten. Andra kulturer, som skiljer sig ifr}n massans egen, lider av
ohj{lpliga brister. Den som massan sj{lv deltar i {r d{remot utan klander.
F|r att skydda sig mot intr}ng i det paradis som massan p}st}r sig ha byggt
upp ropar den efter |kad segregering, isolering eller  assimilering - med
hj{lp av mer eller mindre v}ld om 'allm{nnyttan' nu skulle kr{va det.
   Men massm{nniskan vill inte blott bli skyddad mot yttre fr{mlingar. Som
vi tidigare talat om |nskar massm{nniskan {ven sortera bort inhemska
avvikelser, i form av st|rre t{nkare eller potentiella s}dana. Trots att
massm{nniskan prisar sig sj{lv med att vara som alla andra, s} litar inte
denne p} de andra. Det kan ju i m{ngden finnas avf{llingar, frit{nkare som
i hemlighet f|rs|ker f|r{ndra det of|r{nderliga. Mot dessa duger inget
annat {n h}rda regler, sanktioner och f|rbud. De som inte {r som alla andra
skall skr{mmas till tystnad, skr{mmas till att bli som alla andra. Det
talas om regler, ordning, f|rbud, p}bud, s{kerhet, trygghet. De talas om
godhet, ondska, r{tt och fel. Ingen vet egentligen vad dessa termer betyder
och ingen {r heller intresserad av att ta reda p} det. Massans intuitioner
om deras betydelse duger f|r massan sj{lv; det {r massm{nniskans enda bas
f|r acceptabla former av politik.
   Av termernas betydelse och bruk betyder detta att inte bara politiken
utan {ven moralen har blivit ett medel f|r massan att genomdriva sina
villkor. Hur anser massan att den b|r vara, vad b|r den g|ra? [ven i dessa
fr}gor finner vi enkla svar, enkla regler och dygder att f|lja. Gott och
ont, r{tt och fel, har som begrepp ingen betydelse f|rutom i relation till
tillfredsst{llandet av massornas behov och |nskningar. Talar en massm{nniska
om att n}got {r 'bra' inneb{r det att det i slut{ndan m}ste kunna relateras
till ekonomisk utveckling, eller teknologiska framsteg. Ingenting kan vara
'gott' utan att p} n}got vis leda till en h|gre standard.
   Jag vill f|rtydliga att 'problemet' i fr}ga inte r|r huruvida den sagda
anv{ndningen av dessa begrepp skapar en b{ttre v{rld eller inte. Att b|rja
propagera f|r 'elitism', en avslutning p} massv{ldet, utifr}n det ovan
sagda {r att missf|rst} po{ngen. Det {r f|r tidigt att b|rja ifr}gas{tta om
massm{nniskans plats p} historiens scen {r ett misslyckande. Kanske {r
detta det b{sta som skulle kunna ha h{nt, vem vet om inte detta trots allt
{r den b{sta av alla tillg{ngliga v{rldar? Men om s} {r fallet kvarst}r
{nd} faktumet att m{nniskan d} inte p} n}got vis kommit till n}gon st|rre
f|rst}else av v{rlden, utan endast tack vare en slumpm{ssig utveckling
hamnat i en situation som endast '{r som den {r och r}kar vara den b{sta',
inte '{r som den {r tack vare att den har funnits vara den b{sta'.
   Eftersom som st|rre t{nkare {r |verfl|diga enligt massan finns det ingen
st|rre moralisk analys bakom de moraliska begreppen, och inte heller de
dygder som f|ljer av dem. Det {r ingen som satt sig in i dem och presenterat
dem som tydligt moraliskt dugliga. Moralen existerar endast som ett medel
f|r att uppn} vad massan anser {r en b{ttre v{rld, ej i kraft av n}got som
skulle delvis konstituera en s}dan v{rld.
   S}ledes, om vi n{rmare studerar de dygder som omn{mnts i sammanhanget
kommer vi finna att de i v}r moderna tids}lder {r tomma p} egentligt
inneh}ll; att deras existens i v{rlden endast beror p} hur v{l de lyckas
f}nga upp och p} n}got vis uppr{tth}lla de trivialiteter som h{rskar |ver
v{rlden.
   Sparsamhet {r en utm{rkt dygd att f|lja, eftersom den leder till en
konform uppfattning om v{lst}nd; excesser till}ts inte, det leder bara till
avundsjuka - vilket skulle vara katastrofalt f|r en v{rld d{r alla i grunden
m}ste vara som alla andra. Den som sparar spenderar inte, och kan d{rmed
inte h{nge sig }t saker som p} n}got vis skulle skapa en oh{lsosam
avundsjuka inf|r den sl|saktiges materiella leksaker.
   D} den industriella revolutionen, b|rjan p} massm{nniskans tids}lder,
l{mnade samh{llet med en uppsj| av trista arbeten vilka f|rst f}r 'mening'
d} de kan ses i ett s k st|rre perspektiv, har dygden flit framf|rts som
mycket viktig. 'Flitigt arbete' |kar p} den kvantitet av v{lst}nd som beh|vs
f|r att massm{nniskan skall k{nna sig bekv{m. Den som inte {r konstant
stressad, st{ndigt i arbete, ses som en dr|nare. Om n}gon skulle f{lla
kommentaren att denne finner sitt arbete intressant och utan stress, r}der
det ingen tvekan om att den personen kommer att avf{rdas som 'mindre seri|s'
i sin approach till 'den h}rda verkligheten'.
   Det talas mycket om {rlighet och hederlighet i samh{llet. Men att vara
hederlig inneb{r inte endast att man avst}r ifr}n att beg} kriminella brott,
utan {ven att man inte p} andra s{tt avviker fr}n den stora massan. Att
avvika, eller p} n}got vis g|ra n}got dumt mot, 'vanligt, hederligt folk'
{r en av de st|rsta synderna som kan beg}s. Kritik f}r aldrig riktats mot
'folket', eftersom de {r dessa som s{tter ramarna inf|r vad som {r r{tt och
fel. Kritik mot folket {r s}ledes automatiskt fel. Genom att koppla samman
begreppet 'hederlighet' med 'vad majoriteten g|r' lyckas man p} ett
effektivt s{tt uppr{tth}lla uppfattningen om att det {r massans }sikter om
tingens ordning som g{ller.
   Det {r d{rf|r dessa tre dygder duger: Inte f|r att de p} n}got vis skulle
utg|ra frukterna av ett genomt{nkt moraliskt system i begreppets r{tta
bem{rkelse, inte f|r att de {r del i, eller leder till, en b{ttre v{rld
bortom de ekonomiska krafterna, inte f|r de i-sig-sj{lva {r goda och b|r
f|ljas - ingen av dessa analyser finns som bakomliggande idé. De duger en
endast f|r de {r enkla att f|rst} f|r massorna. Alla kan med ett minimum av
tankeverksamhet 'inse' att de duger som medel f|r att uppr{tth}lla
massv{ldet. Men vad skulle en vidare analys av de moraliska begreppen
medf|ra? Det {r en allt f|r stor fr}ga f|r att diskutera h{r, men definitivt
en fr}ga som massm{nniskan inte {r intresserad av; den anses snarare som
h}rklyveri och trams, en av de typiska fr}gor som |verfl|diga filosofer
st{ller endast i syfte att exponera sin kunnighet inom den praktiska
retoriken.
   Men l}t oss avslutningsvis {nd} ber|ra den lite kort. [ven de st|rre
t{nkarna kan anse att dygderna i sin nutida form duger. De kan betraktas
som enkla och n|dv{ndiga skydd f|r den tankl|sa massan, nu och vidare in i
framtiden. Dygderna hj{lper massm{nniskan att f|rsvara sig mot sin st|rsta
fiende: sig sj{lv.

Sj{lvfallet kommer ingen individ att {rligt bek{nna sin tillh|righet till
massan. Du som har l{st denna ess{ har troligen redan smyckat din egen
existens med }sikten att du inte p} automatik accepterar vad majoriteten
tycker. Eventuellt har du {ven redan kritiserat denna text p} basis p} vad
man f}r och inte f}r s{ga om andra m{nniskor, d{r dessa m{nniskor {r alla
utom du sj{lv. Men om du inte var medveten om de faktum som denna text
f|rhoppningsvis lyckats framf|ra, r}der det ingen tvekan om att din egen
plats p} historiens scen {r - och kanske {ven f|rblir - hos massm{nniskorna.
Om detta {r bra eller d}ligt {r en helt annan fr}ga, dock inte en som
massm{nniskan kan besvara utan att omintetg|ra sin egen form av existens.

____________________________________________________________________________
uXu                             Av The GNN                               uXu
____________________________________________________________________________