home *** CD-ROM | disk | FTP | other *** search
/ The Hacker's Encyclopedia 1998 / hackers_encyclopedia.iso / zines / uxu / uxu_s030.txt < prev    next >
Encoding:
Text File  |  2003-06-11  |  5.9 KB  |  108 lines
  1.  
  2.                                 ###     ###
  3.                                  ###   ###
  4.                       ###   ####  ### ###  ###   ####
  5.                       ###    ###   #####   ###    ###
  6.                       ###    ###    ###    ###    ###
  7.                       ###    ###   #####   ###    ###
  8.                       ##########  ### ###  ##########
  9.                                  ###   ###
  10.                                 ###     ###
  11.  
  12.                          Underground eXperts United
  13.  
  14.                                 Presenterar...
  15.  
  16.                           Intressant Svenskt Stoff
  17.  
  18.                               [ #030 - Tisk ]
  19.     _____________________________________________________________________
  20.  
  21.  
  22.                                     Tisk
  23.  
  24.  
  25. Mannen, som suttit apatiskt med stirrande blick i flera minuter, b|jde sig 
  26. pl|tsligt ner och plockade upp en dammtuss som l}g vid hans f|tter. Han 
  27. lyfte upp den och synade den som om det hade varit en p{rla eller en 
  28. exklusiv ring. Han vred och v{nde p} den medans hans blick letade sig in i 
  29. och igenom varje skrymsle i dammtussen. Han f|rde den mot sin n{sa och
  30. luktade p} den. Aldrig att han skulle ha kommit p} tanken att lukta p} en
  31. dammtuss f|r n}gra }r sedan. Nu var han en oerh|rt uttr}kad och ensam man,
  32. men f|r n}gra }r sedan s} hade han varit full av livsgl{dje och haft m}nga
  33. v{nner. Undan f|r undan hade de f|rsvunnit. Det b|rjade i den yttre delen
  34. av bekantskapskretsen men spred sig snabbt som en epidemi tills det bara
  35. var en eller tv} m{nniskor kvar som ringde eller brydde sig om honom.
  36.    Fr}n b|rjan hade han n{stan tyckt att det var sk|nt att bli av med de
  37. m{nniskor som han {nd} inte k{nde s} bra eller som han inte brydde sig
  38. speciellt mycket om. Men alldeles oavsett hur mycket han brydde sig om
  39. dem s} blev det {nd} ensamt. Hans kvinna hade beslutat sig f|r att l{mna
  40. honom f|r snart en vecka sedan. F|rmodligen skulle hennes ansiktsuttryck
  41. n{r hon stod f|r sista g}ngen vid hans d|rr f|r alltid vara inpr{ntat i
  42. hans minne. Att bli l{mnad, det var vad han var d|md till.
  43.    F|rmodligen var det bara struntsnack. Men n{r han t{nkte efter gick det
  44. som en r|d tr}d genom hans liv. Under barndoms}ren var han mer eller mindre
  45. f|rskonad fr}n den hemska ensamheten och tomhetsk{nslan som framkallas av
  46. att n}gon l{mnar en. Bortsett f|rst}s fr}n att hans far en dag helt sonika
  47. packade en resv{ska och gick ut genom d|rren och aldrig kom tillbaka. Men
  48. det var {nd} n}got som han hade kunnat v{nja sig vid d{rf|r att han inte var
  49. mer {n sju }r vid tillf{llet. Men n{r han fyllde arton hade det b|rjat p}
  50. allvar. B{sta v{nnen, G|ran, gav sig ut p} t}gluff och kom aldrig tillbaka.
  51. R}nad, v}ldtagen och mycket d|d hade den spanska staten l{mnat tillbaka
  52. hans b{sta v{n till honom. Tv} m}nader senare dog hans mamma och inom fem
  53. }r var hela hans n{rmaste familj d|d. Cancer, AIDS och sj{lvmord var bland
  54. de fr{msta d|dsorsakerna.
  55.    Han spr{tte iv{g dammtusen mot papperskorgen och s}g sig om. Om det {nd}
  56. fanns n}gon som brydde sig. N}gon, en enda, som brydde sig om huruvida han
  57. levde eller var d|d. Men ingen. Hans fru var hans sista l{nk till
  58. omgivningen. Nu var han helt avsk{rmad. Det kom inte ens dammsugarf|rs{ljare
  59. och ringde p} f|r att h|ra om han ville k|pa deras apparater. Vilka j{vla
  60. puckon!, t{nkte han. Om de bara visste vilken guldgruva de hade i den h{r
  61. l{genheten. F|rmodligen skulle han k|pa varenda j{vla dammsugare, br|drost
  62. och brandvarnare som erbj|ds honom bara han fick prata med n}gon i n}gra
  63. minuter. Han st{llde sig upp f|r att g} p} toaletten men han inte l{ngre
  64. en n}gon meter innan telefonen ringde. Han rusade fram till den f|r att
  65. hinna svara i tid.
  66.    - Ja, det {r 018-460918
  67.    - Hej, vem {r det jag talar med?
  68.    - Herr J.
  69.    - Oj, urs{kta d} har jag ringt fel. Adj|!
  70.    Han sl{ngde p} luren och sj|nk ihop i stolen straxt bredvid. J{vla 
  71. k{rring, ringa fel p} det d{r s{ttet. Skall man ringa fel kan man ju i alla 
  72. fall ringa till n}gon som inte var s} fruktansv{rt ensam som han var. P} 
  73. n}got s{tt var det som om det f|r en stund hade synts ett ljus i tunneln. 
  74. Men, givetvis, s} var det inte r{ddningen utan sn{llt}get.
  75.    Herr J. lutade sig fram och tittade ut genom sitt f|nster. Himlen var m|rk
  76. och det kunde inte ha varit mycket mer {n fem plusgrader utanf|r. Han kunde
  77. se hur f}glarna som satt p} h|gsp{nningsledningen som l|pte strax utanf|r
  78. hans hus kurade ihop sig t{tt tillsammans. Det gjorde de alltid n{r det
  79. kr|p ner under tio, femton plusgrader utomhus. Stj{rnklart och han m}dde
  80. skit.
  81.    Samtidigt, ungef{r trehundra mil d{rifr}n, upplevde Christina, en kvinna
  82. som aldrig f}tt {lska n}gon, hur det var att f} hj{rtinfarkt. Tio minuter
  83. tidigare hade n}gon ringt fel och bett att f} tala med Herr. Jakob. Hon
  84. hade blivit f|rv}nad |ver hur hennes egen r|st l{t n{r hon talade i
  85. fullst{ndiga meningar. De senaste }ren hade hon mest sagt "Ja", "Nein"
  86. eller "Stimmt so!" n{r hon hade {tit p} restaurang eller handlat mat p}
  87. snabbk|pet. Nu hade hon sagt flera meningar p} en g}ng och hennes r|st
  88. hade l}tit precis som en gammal kr}ka.
  89.    N{r hon k{nde hur trycket |kade mot hennes br|st b|rjade hon misst{nka
  90. vad som komma skulle. N{r sm{rtan sedan str}lade ut i v{nster arm och vidare
  91. ut i v{nster pekfinger var hon s{ker. Hon skulle inte |verleva natten. Hon 
  92. f|rs|kte krypa in fr}n balkongen med ena handen |ver br|stet men kom inte 
  93. l{ngre {n till d|rrposten. Hennes kropp orkade inte mer. Hon ins}g att det 
  94. var h{r hon skulle tillbringa sina sista minuter och lade sig d{rf|r p} rygg 
  95. f|r att g|ra den sista stunden s} behaglig som m|jligt.
  96.    Herr J.s blick letade sig upp mot det enda starkt lysande objektet p}
  97. stj{rnhimlen. Christina tog sitt sista andetag och hennes stelnande blick
  98. var riktad rakt upp, mot m}nen. Och det m{rkliga var att just f|r den
  99. stunden k{nde ingen av dem sig s{rskilt ensamma.
  100.  
  101.  
  102. ____________________________________________________________________________
  103. uXu                             Av Joseph                                uXu
  104. ____________________________________________________________________________
  105.  
  106.  
  107.  
  108.