Husmusen har varit människans följeslagare under årtusenden. Ursprungligen kommer den från medelhavsområdet. Förutom i människornas bostäder lever husmusen också i uthus, speciellt i sådana där säd lagras.
Husmusen åstadkommer skada såväl genom att äta matvaror som genom att förorena dem med avföring och urin. Husmusen lever i familjer. Honan bygger ett varmt bo av torrt gräs, pappersstrimlor, tygremsor och annat mjukt material. En hona kan under året ha 5-6 kullar. Ungarna föds nakna och blinda, men växer snabbt och lämnar boet vid mindre än en månads ålder.
VARIFR√ÖN KOMMER HUSMUSEN?
Husmusen torde ursprungligen komma från Nordafrikas västra delar. Här slog den följe med människan redan för tiotusentals år sedan. Därefter utbredde den sig i olika riktningar med människans bistånd. Att korsa haven som “fripassagerare“ på fartygen har för den varit lätt.
Husmusen har aldrig betraktats med blida ögon; ett bevis på detta är dess latinska namn Mus, vilket ursprungligen betyder tjuv. Inga utrotningsförsök har hindrat musens framfart och inte ens lokalt har man lyckats utrota den. Numera förekommer husmusen i talrika former. En del av dem har man redan hunnit differentiera till arter. Husmusens snabba artutveckling dvs. evolution visar att den har en förmåga att kvickt anpassa sig till förändringar i miljön och vid behov utveckla nya arter.
VARFÖR LUKTAR HUSMUSEN?
Husmössen lever i revir och hanarna utmärker reviret med urin. Urinen innehåller ämnet acetylamid, vars lukt människan lätt förnimmer och uppfattar som obehaglig. Våra andra musarter har inte detta luktämne.
Husmushanarnas luktämne fungerar inte endast som en varning för främmande hanar, utan ämnet påverkar också honorna i reviret. Ämnet påskyndar honornas utveckling till könsmogenhet och styr i många avseenden honornas förökningscykel och skötsel av avkomman. Honorna identifierar också sina ungar med hjälp av lukten. När man i experiment skurit av nerverna till honans luktsinnen har hon börjat äta sina egna ungar!
HUSMÖSSENS FAMILJESTRUKTUR
I ett husmusrevir lever endast en hane. Flera honor och deras ungar kan förekomma. De fullvuxna ungarna, särskilt hanarna utvandrar från reviret. De nyfödda ungarna är nakna och oförmögna att bibehålla sin kroppstemperatur. De måste därför värmas av modern genast då ett temperaturfall hotar.
Då musungarna fryser kallar de på modern genom att utstöta ultraljud, dvs. ljud med frekvenser ovanför vårt öras hörselgräns. När ungarna fått sin hårbeklädnad kan de själva reglera sin värme, men de stannar ännu en tid i boet. Honan sköter ungarna ensam.
KÄNNETECKEN
Översidan grå, ofta svagt brunaktig och ett gulaktigt skimmer på gränsen mellan över- och undersida. Undersidan ljusgrå, ofta gulaktig, ibland nästan vit.
Kroppsl√§ngd 5-10 cm, svansl√§ngd 6-8,5 cm, vikt 8-30 g.
UTBREDNING OCH TALRIKHET
Däggdjuren i detta släkte är relativt allmänna inom sitt utbredningsområde.
LIVSMILJÖ OCH FÖDA
Bostadsbyggnader, spannmålsmagasin, källare, matvarulager. Om sommaren även på åkrar och åkerrenar.
Husmusen är allätare, föredrar dock vegetabilisk föda.
LEVNADSVANOR
Skymnings- och nattdjur, men rör sig ibland även på dagen. Gnagar hål i dörrkarmar, väggar e.d. ställen. Åstadkommer skador genom förorening. Skicklig klättrare. Kan bli 3 år gammal.
FORTPLANTNING
Fortplantar sig året runt, upp till 10 kullar per år och 2-10 ungar per kull. Boet i skyddande håligheter antingen i byggnader eller utomhus i jordgropar. Boet byggs av förefintligt mjukt material såsom tygbitar, strån m.m.
SP√ÖRTECKEN
Gnagspår och spillning i byggnader. Ibland kan spår ses i snön, där hoppavståndet är något längre än sorkarnas.