Enligt Olaus Magnus var glas mycket sällsynt i Norden och han fann det gott så, för det var farligt. Dryckesvanorna i norr var oregerliga och brutet glas kunde lätt ge svåra sår. I slutet av 1500-talet hörde det till hovets och adelns vanor att skåla för olika personer eller saker och därefter splittra glasen mot golvet. När kung Erik XIV på julen 1536 höll gästabud för stockholmarna, gick 174 bägare åt, vilket var ett litet antal jämfört med många andra hovfestligheter. Till den danske konungen Kristian IV:s kröning 1596 beställdes hela 35.000 bägare. Det var alltså inte konstigt, att man blev tvungen att grunda egna glasbruk för hovens behov.
