Huggormen är vår enda giftiga ormart; två andra arter är den vanliga snoken och hasselsnoken. Den vanliga snoken påträffas ytterst sällan i stadsmiljö, medan hasselsnoken endast uppträder på Åland - och även där är sällsynt. Även huggormen är sällsynt i stadsmiljö, eftersom den inte trivs där människor rör sig.
Huggormen vistas helst i utkanten av åkrar och sankmarker, längs vägkanter och i icke odlingsbar mark. Varma dagar hittar man den på soliga platser, där den hopringlad njuter av värmen. Huggormen livnär sig på små däggdjur, och i synnerhet deras ungar, samt markboende fågelungar - ibland kan den till och med slingra sig upp i träd på jakt efter fågelungar. Dessutom äter huggormen ödlor och grodor. Huggormens färg växlar från svart till ljusbrun. På ljusa individer syns ryggsidans sicksackmönster tydligt, medan det på svarta huggormar endast med möda kan urskiljas.
KÄNNETECKEN
Huggormen blir vanligtvis 55-65 centimeter lång, men de längsta är upp till 90-100 cm. Huvudet är triangelformigt, medan det hos en annan ganska allmän orm, den vanliga snoken, är mer ovalt. Den vanliga snoken har ljusgula eller vita fläckar bakom ögonen. Huggormens färg växlar, honorna är oftast bruna, hanarna gråaktiga. Längs ryggen går ett tydligt, mörkt sicksackmönster. Det är dock svårt att urskilja på helt svarta individer, som också förekommer i viss utsträckning.
LEVNADSVANOR
Aktiv under dagen. Går i vinterdvala i stenrösen eller håligheter i marken. Giftig.
UTBREDNING OCH RIKLIGHET
Den vanligaste av våra tre ormarter. Förekommer ända upp til Lappland.
LEVNADSMILJÖ OCH FÖDA
Förekommer i många olika miljöer. Livnär sig på smågnagare, fågelungar, grodor och andra smådjur. Dödar bytesdjuret genom ett bett med gifttänderna.
FORTPLANTNING
Parningstiden infaller på våren. Äggen utvecklas färdigt i honans kropp; huggormen föder alltså levande ungar, vanligtvis ett tiotal. Födseln sker i regel i slutet av augusti.
KLASSIFICERING
Gruppen kräldjur består av ödlor, ormar, krokodiler och sköldpaddor. Det finns sammanlagt tusentals arter. I Finland påträffas endast ett fåtal arter, av vilka skogsödlan är den vanligaste också i stadsmiljöer medan huggormen där påträffas mera sällan. Kräldjuren är till skillnad från däggdjuren och fåglarna växelvarma, vilket betyder att deras kroppstemperatur ganska exakt följer temperaturen i den omgivande miljön. Ödlornas och ormarnas hud täcks av hornfjäll.