Den största av mesarna, talgoxen, har verkligen dragit stor nytta av människans välvillighet. Den var av allt att döma tidigare en mycket sällsynt fågel, eftersom endast en försvinnande liten del av beståndet vintertid lever enbart på föda från naturen.
Majoriteten av talgoxarna klarar vintern med hjälp av matplatserna. I enlighet med sitt namn, äter talgoxen gärna talg, men kanske ännu hellre solrosfrön. Människan har också underlättat livet för talgoxarna genom att hänga upp fågelholkar. Under kalla vintrar kan mesarna kan använda fågelholkarna som skyddande övernattningsplatser.
TÄVLING PÅ FÅGELBRÄDET
Talgoxarna för en hård kamp sinsemellan på matningsplatserna. Bäst klarar sig de gamla hanarna, vilka igenkänns på det breda svarta bandet över bröstet. Hos honorna och de unga hanarna är bandet smalare, hos de unga honorna smalast. Dessa unghonor har svårast att hålla sig framme i kampen om utrymmet på matningsplatserna. I allmänhet klarar de sig dock tämligen bra. De får nöja sig med att som de sista på förmiddagen fylla sin mage.
KORT TITI-TY
För ett par decennier sedan observerade man, att talgoxarna i städerna inte längre sjöng det för arten typiska "titi-ty" utan förkortade versioner av detta. Detta har antagits bero på, att det längre lätet i stadens buller ej hörs lika bra som det kortare.
TIDIG S√ÖNGARE
De övervintrande fåglarna börjar sin sång då dygnets ljusa tid förlängts till den av varje art "förväntade" längden. Talgoxen börjar i regel som den första. I städerna är deras dag på grund av den rikliga utebelysningen längre än på landsorten, och detta förklarar varför stadsmesarna börjar sjunga ett par veckor tidigare än sina landskusiner.
KÄNNETECKEN
Vår största mes, en bekant fågelbrädsgäst. Svart huvud med vita kinder. Det svarta bandet över det gula bröstet är hos hanen bredare än hos honan.
L√§ngd 16 cm,
vikt 20 g.
LIVSMILJÖ OCH FÖDA
Häckar i bosättnings- och odlingsområden. Föredrar löv- och blandskog.
På sommaren insekter och spindlar, särskilt fjärilslarver, på vintern även frön mm.
UTBREDNING OCH TALRIKHET
I Finland uppskattningsvis 1000.000-1100.000 par.
LEVNADSVANOR
Bo i trädhål eller holk, mera sällan i ventilationskanaler, håligheter i byggnader mm. Lägger 6-12 vita rödbrunfläckiga ägg i maj, en del har en andra kull i juni-juli. Honan ruvar 12-15 dygn, ungarna stannar i boet 17-20 dygn.