Under 1500-talet uppfann blåsare från Venedig en metod att tillverka glas som fick ytan att påminna om is som blivit skör av solvärme. Föremålen ser ut som om deras yttre var helt sprucket. Enligt en metod doppades hett glas i kallt vatten varefter det värmdes upp mycket varsamt innan den slutliga formgivningen. Likartat resultat uppnåddes genom att rotera hett glas i krossat glas. Isglas tillverkades i Nederländerna senast på 1600-talet. Dessa föremål infördes ytterst sällan till de nordiska städerna.