Bägarna av Schaffhausentyp har fått sitt namn efter det schweiziska kloster där man 1921 fann en mängd glas av den typen. De användes främst i slutet av 1200-talet och på 1300-talet. De blåstes av sodaglas och troligtvis tillverkades alla i Schweiz och södra Tyskland. Typiska egenskaper är en klart blågrön glasmassa, ett veckat glasband runt botten och en dekor bestående av små noppor samt en överdel som vidgar sig mot mynningen. Glas av Schaffhausen-typ fann inte vägen till norra Tyskland eller Östersjöns kuster i någon större utsträckning. I Stockholm och Åbo har man dock funnit bitar av ett par sodaglas-bägare som man kunnat datera till 1300-talet.
