Av Clas Svahn
När vi satte oss i bilen var jag fylld av tvivel. Av alla UFO-bilder jag sett var denna en av de mest tveksamma. Föremålet var inte ens symmetriskt. Svart som synden hängde det mitt över Värnamo samhälle. Och ingen annan förutom en 15-årig pojke hade sett det.
Det som ändå gjorde mig lite betänksam var att pojken vi skulle träffa nu var 33 år och församlingsassistent. Till yttermera visso var vår mötesplats ett konfirmationsläger några kilometer utanför Skillingaryd där han ägnade några veckor åt att inpränta Guds ord i en samling ungdomar.
En Guds man lär knappast ljuga. Men ville han tala om sin upplevelse? Kunde inte det vara olämpligt för en person i hans position? Bilden av föremålet är inte det klassiska tefatsfotot. Historien om hur det kom till är kanske ännu ovanligare.
Det var den 21 mars 1974. Klockan var runt elva på förmiddagen. Själv låg jag hemma i sängen i Mariestad, förkyld, och läste Brad Steigers och Joan Whritenours "Flying Saucers Are Hostile". Förbannad för att jag skulle missa en match i skolans handbollsturnering, ivrigt snytande min droppande näsa.
37 mil längre söderut låg den då 15-årige Christer Sundström i sängen i sitt pojkrum på Almgatan 6 i Värnamo. Inte heller Christer var i bästa form. En släng av vattkoppor höll honom hemma från Gröndalsskolan där han gick på gymnasiets sociala linje och han fördrev en stund med att spana ut genom fönstret mot grannens tomt. En gråmulen himmel var hans enda utsikt.
Tills det otroliga inträffade. Ett mörkt föremål som han först trodde var en örn började cirkla omkring ovanför grannens hustak. I en halv minut kunde Christer se det utföra sina manövrer innan det försvann in bland molnen.
En kort stund senare kom det tillbaka. Och den här gången mycket närmare. Christer slet åt sig sin pocketkamera som han hade liggande på en hylla intill fönstret och tog fyra bilder i snabbt följd. Sedan var föreställningen slut.
Så gick det till och så har Christer Sundström berättat det för åtskilliga ufologer och journalister. Men många har tvivlat. Bilden ser helt enkelt inte ut som man skulle vilja ha ett flygande tefat. Den är inte tillräckligt utomjordisk. Sveriges meste försvarare av rymdskeppshypotesen, Boris Jungkvist, har inte ens nämnt fallet i någon av sina fem böcker. Nej, Christer Sundströms bild är det något alldeles extra med.
Är den falsk? När vi svänger in på Tallnäs stiftsgård är det den tanke som gör sig starkast påmind. Mycket tyder på att något kan vara fel med bilden. Ett svart föremål, inte ens symmetriskt, fotograferat av en 15-åring och ifrågasatt av flera ufologer, bland annat Gicoff som gav sig den på att avslöja bluffen Ð kan det verkligen vara den äkta varan?
Gicoff gick så långt att man publicerade en artikel med rubriken "Det skulle bli 1974 års närobservation Ð men det gick vi inte på" och kallade Christer Sundström för bluffmakare. Föreningen fotoanalytiker, Gunnar Bunker, undersökte negativen och fann en överstrålningseffekt, ett ljusare område, runt kanterna på det svarta objektet. Detta tolkade han som att UFOt i själva verket var urklippt ur kartong och uppklistrat på fönsterrutan. För att visa sin tes tog Bunker själv en serie bilder som påminner om Christer Sundströms (Gicoff-Information 1/75).
Kunde det vara så enkelt? Givetvis. Men det bevisar ju ingalunda att det verkligen förehöll sig så i det här fallet.
Henry Svensson, ufolog från Mariestad och nära vän till mig, gjorde det han var bäst på för att kolla upp fallet. Så snart han läst om händelsen i Värnamo Nyheter satte han sig i sin slitna Mercedes och åkte till Christer Sundström. Han träffade en grabb som hade en kristen livssyn och var verksam som ungdomsledare i Kyrkans juniorer. Drömmen var att bli polis.
För Henry Svensson var saken klar. Christer Sundström hade ingen anledning att ljuga. Bilden var äkta.
Vi går över gräset förbi ett tjugotal ungdomar som pluggar läxor inför konfirmationen. Om bara några dagar ska de upp inför prästen och svara för sig. Nere i en backe ligger kyrkan och några sammanhängande boningshus. Där stannar vi och väntar på att Christer Sundström ska dyka upp.
När han kommer möts vi av ett fast handslag utan tvekan. Han har ett öppet och lugnt ansikte och verkar avspänd trots att vår närvaro på lägret kan tyckas malplacerad.
- Vid ett tillfälle satt jag i en bil med två män från en UFO-grupp. De försökte hypnotisera mig men det gick inte.
- Visst tvivlar man ibland på att det har hänt. Men det vore konstigt om det inte fanns liv någon annanstans i universum och inte så konstigt att de söker kontakt.
- Men jag tror inte att det är så bra att undersöka sådana här saker. Inte så att föremålen i sig är onda men det kan finnas en annan makt bakom dem. Fienden kan spela en del spratt om man forskar vidare.
Hur då menar du?
- Det finns ju en del sekter som bildats kring de här fenomenen och det tror jag inte är bra.
Har du sett något annat efteråt?
- Nej, bara ett ljus som kan har varit vad som helst. Kan du berätta om händelsen?
- Jag låg i sängen hemma då jag fick se ett konstigt föremål genom fönstret. Det liksom cirklade omkring på himlen. Först trodde jag att det var en fågel, för det rörde sig så, och jag låg där och funderade. Det seglade som en örn och sedan sick-sackade föremålet. Så häll det på i kanske 1,5 minuter. Det var ju ganska långt borta. Men efter en stund tyckte jag att det var så konstigt att jag gick upp ur sängen för att titta. Eftersom jag hade min kamera i rummet tog jag med den.
- Då hade föremålet kommit närmare så jag tog fem kort på det. Efteråt visade det sig att fyra av dem blev blanka på negativen medan det femte blev bra (de fyra första blev blanka och fotona var mitt i en serie privatbilder). Sedan försvann föremålet uppåt och blev mindre och mindre.
Hur upplevde du händelsen?
- Jag kände att "det här är något oförklarligt, något jag inte kan förstå, något som inte är byggt av människor".
- Men om det var en farkost eller inte, det kan jag inte svara på.
- Ju längre tiden gick desto mer tvivlade jag på vad jag hade sett. När jag berättade det för kompisarna i skolan skrattade de ut mig. Jag blev ganska illa utsatt i skolan.
När berättade du om händelsen?
- Jag sa inget den dagen utan väntade tills filmen var framkallad. Då berättade jag det för mina föräldrar. De skrattade först men sedan tyckte pappa att det var intressant. Det var han som fotograferade mig och genom en kamrat till honom kom det hela i tidningen.
Hade du en kristen tro redan på den tiden?
- Ja. Jag funderade mycket på vad det kunde stå i Bibeln som kunde hjälpa mig att förstå händelsen. Jag var med i kyrkans verksamhet.
- Sedan undersökte några i Göteborg (GICOFF) händelsen och kom fram till att det var bluff. Jag blev skitarg och enormt besviken. Jag kunde inte förstå varför de ville bortförklara bilden.
Du står alltså fast vid att den är äkta?
- Absolut. Jag står för det. Men efter "avslöjandet" så undvek jag att titta på himlen för att inte få se något mer och jag intalada mig själv att jag hade blivit bluffad.
När talade du om händelsen sist?
- Det var nog 13-14 år sedan.
Vad hände med negativen?
- Både kameran och negativen fick en Henry Svensson låna. Jag fick stöta på många gånger innan kameran kom tillbaka. Han ville väl ha den och visa upp: "Det var med den här kameran..." Negativen fick jag aldrig igen.
- Det var många som skickade mig böcker och flera ringde och ville prata med mig. Några var bara privat intresserade men en del UFO-grupper hörde också av sig.
Vad hände med böckerna som du fick?
- Jag vet inte. Men jag bad mamma att slänga bort dem eftersom jag inte ville läsa dem. Fast kanske finns de kvar. Ni får dem gärna i så fall.
Vad skulle du göra om du fick se något liknande igen?
- Då skulle jag springa och gömma mig (skratt).
Christer Sundström gjorde ett mycket gott intryck på oss. Han berättade rättframt och redigt om vad som hänt och trots att en av hans konfirmationselever kom och satte sig intill oss och lyssnade efter ungefär halva intervjun fortsatte han att prata precis som förut. Hans kristna tro gör att han egentligen helst inte vill att folk ska fördjupa sig i ämnet vilket styrker hans vittnesmål.
När han svarat på sista frågan skrattar han och vi utbyter några artigheter. En elev som dykt upp under vårt samtal, och som med stegrad förvåning konstaterat att hans lärare har sett ett UFO, stannar kvar för att prata när vi ger oss av.
Inte på någon punkt har Christer Sundström backat från sin ursprungliga historia. "Bilden är äkta". För mig väger hans ord tungt.
När vi sätter oss i bilen och kör därifrån vet vi inte riktigt vad vi ska tro. Christer Sundström har utan tvekan styrkt sin sak. Vad det än var han fotograferade så inte var det en medveten bluff från hans sida.
Fast tefatet har en ruskigt konstigt form. En bild av ett kolsvart föremål över ett hustak. I dag är händelsen nästan glömd men då den inträffade, 1974, delade den UFO-grupperna i två läger . UFO-Sverige, under ledning av Carl-Axel Jonzon, hävdade bestämt att bilden var äkta och att den föreställde ett utomjordiskt rymdskepp, Gicoff, Göteborgs informationscenter för oidentifierade flygande föremål, ansåg den vara ren bluff.