Riktiga UFO-varelser?

UFO-bilder har en säregen förmåga att vandra runt jorden. I takt med att de byter land förändras historien och ibland också bilden. Ofta läggs detaljer till medan andra försvinner. Efter en tid är det närmast omöjligt att spåra den verkliga historien bakom alla tillägg. De bilder som fascinerar oss mest är bilder av okända varelser. UFO-Sverige har plockat fram några bilder ur arkivet och här berättar vi och deras många gånger fascinerande historia. Bilderna kommer från många olika länder. Ibland har de tagits av personer som säger sig stå i kontakt med rymdvarelser, andra gånger av vanliga observatörer. Vissa bilder är helt enkelt för bra för att vara sanna.

Bild Historia
Den 17 oktober 1973 skulle bli en dag som den 23-årige polischefen Jeff Greenhaw sent skulle komma att glömma. Vid 22-tiden på kvällen ringde en upphetsad kvinna till polisstationen efter att ha sett ett föremål på himlen. Kvinnan var säker på att föremålet var ett rymdskepp och att det hade landat på en äng väster om Falkville, Alabama. Greenhaw gav sig iväg för att leta efter rymdskeppet men sökandet gav inget resultat. Men när han svängde in på en av många grusvägar i trakten träffade hans stålkastare en varelse iklädd en aluminiumgläsande dräkt. Greenhaw gick ur patrullbilen och försökte få kontakt med varelsen, men fick inget gensvar. Istället for den rakt emot Greenhaw som hann ta fyra bilder med sin polaroidkamera innan varelsen vände och gav sig av.
När Greenhaw försökte ta upp jakten gick det inte bättre än att han fick sladd och blev stående tvärs över vägen. Under tiden hade varelsen försvunnit. Trots att Greenhaw hade de fyra bilderna som "bevis" var det få som trodde på hans historia och snart kom den unge polischefen att drabbas av den ena motgången efter den andra. Hans fru som inte trodde på hennes mans historia lämnade honom, hans bil sprängdes och hans mobila hem brann ner. Han fick även motta en mängd hotelsebrev. Till slut tvingades han också lämna sitt arbete som polischef.
1974 publicerade den amerikanska UFO-organisationen Nicap en undersökning av händelsen där man bedömde bilderna som bluff. Enligt Nicap visade bilderna en man iklädd en skyddsdräkt avsedd för brandmän. Nicap ansåg också att det var Greenhaw själv tillsammans med en vän som iscensatt bluffen.
Plötsligt fick den 42-årige japanske fotografen Giichi Shiota en ingivelse att bege sig till en övergiven plats i Kawanoe City. Det var sent på kvällen den 31 mars 1975 då Shiota satte sig att vänta med ett 500 mm teleobjektiv.
Han behövde inte vänta länge förrän en diffus, rosafärgad gestalt dök upp 50 meter bort. Medan varelsen gick omkring framför den ivrigt fotograferande Shiota slog elektriska urladdningar ut från den. Till sist försvann varelsen bort.
På bilderna som publicerades i den japanska boken "UFO-invasion i Japan" ser man tydligt att Giichi Shiotas historia inte stämmer. De "elektriska urladdningarna" är fyra ljuskällor, troligen gatljus, som exponerats under några sekunder medan en medhjälpare rört sig framför kameran. Medhjälparen har lysts upp av en kraftig lampa. Att tillverka liknande bilder är mycket enkelt.

En av de mest kända amerikanska kontaktpersonerna är Howard Menger. I hela sitt liv säger han sig ha haft kontakt med rymdfolket som redan 1956 tog honom med sig till månens baksida där han kunde fotografera en kupolförsedd stad. Menger kunde också berätta att invånarna odlade potatis med med särskilt högt proteinvärde i månatmosfären. Med tiden har de flesta av Mengers påståenden avfärdats som fantasier. Under ett besök i Sverige 1992 avslöjades stora brister i hans historia.
Bilden på utomjordingen framför ett "venusianskt spaninsskepp" säger sig Menger ha tagit i april 1956. I en bildtext berättar han varför bilden inte är tydligare: "Rymdmänniskorna är tveksamma till att man tar tydliga bilder av dem eftersom de då skulle kunna bli igenkända när de rör sig bland jordmänniskorna".
Det är tydligt att flera av Mengers bilder inte har kommit till på de sätt som Menger själv påstår. Flera av farkosterna är tydligt inklippta med sax och fastmonterade på verkliga bilder av månen etc. Trots det fortsätter Howard Menger att fascinera människor med sina fabler.

Den brittiske filmproducenten Ray Santilli påstår att han kommit över en film som enligt de UFO-intresserade visar en obduktion av en rymdvarelse. Filmen påstås ha legat i en låda under kameramannens säng sedan 1947. Gång på gång har Ray Santilli påstått att olika analyser av den omdiskuterade filmen ska genomföras. Sanningen är en annan. Så länge videoförsäljningen pågår vill han inte låta sig generas av någon oberoende analys.
På Santillis kontor i London får man veta att filmen redan är analyserad när man ringer och frågar. Som bevis fick UFO-Sverige ett brev från Laurence Cate på Kodak i Hollywood. Men brevet bevisar ingenting. Där slår Cate fast att filmen inte går att tidsbestämma enbart utifrån de markeringar som finns på rullarna. Men, skriver han, originalrullen är tillverkad 1927, 1947 eller 1967.
Den mest kända bilden är utan tvekan den av "Silvermannen", en liten mager varelse med slängkappa och bar överkropp. Varelsen tittar vädjande upp mot en man i tenchcoat och hatt medan några kvinnor verkar försöka tränga sig fram bakifrån för att se bättre. Bilden förefaller vara tagen i en park och ska enligt urspungshistorien förställa en "död pilot från Mars" som störtat nära Mexico City. Att piloten knappast ser särskilt död ut verkar inte ha bekymrat dem som hittade på historien.
En annan variant av historien berättade Donald Keyhoe i sin bok "Flying Saucers from Outer Space". Keyhoe hänvisar i sin tur till en artikel i veckotidningen "Talk of the Times", i juni 1950. Där sägs att bilden av silvermannen togs i Arizona sedan hans skepp skjutits ned av amerikanskt luftvärn. Silvermannen skulle ha räddat sug ur sin störtade farkost i en silverkula men greps av FBI-agenter när den nådde marken. "Talk of the Times" har till och med talat med en av agenterna, "McKenrich från Phoenix" som säger sig ha blivit "förvånad över den lille mannens desperation".
Några år senare publicerades bilden i boken "Space-Craft from Beyond Three Dimensions" där bilden påstods härröra från Tyskland. Författaren Gordon Allen påpekar att silvermannen liknar de varelser som Emanuel Swedenborg beskrev och som han sa sig ha mött på olika planeter.
Ole Henningsen, skarpsynt dansk ufolog, verkar dock ha kommit förklaringen på spåren. I en artikel i Skandinavisk UFO-Informations medlemstidning UFO-Nyt analyserar han bilden och kan visa att silvermannen i själva verket är inreuscherad. Tydligast ser man det om man tittar på de tre personernas fötter: trots att silvermannen och de två "FBI-agenterna" befinner intill varandra på bilden, och alltså borde ha fötterna jämsides, så verkar silvermannen hänga fritt i luften. Man skulle givetvis kunna tänka sig att agenterna håller silvermannen i armarna men att så inte är fallet kan man se på att den lille mannens armar är böjda och avslappnade.
Enligt Ole Henningsen förställde ursprungsbilden två gående i en park med en barnvagn mellan sig. Kvinnorna och de båda männen har alla blickarna riktade mot barnet. Männens händer avslöjar också att de i själva verket håller i barnvagnens handtag.
Den 22 maj 1950 fick FBI-agenten John Quinn i New Orleans en ovanlig leverans av en anonym man. På en bild som mannen hade med sig kunde Quinn se två militärer som eskorterade en enbent varelse utrustad med någon typ av andningshjälpmedel. Mannen berättade att han hade köpt bilden av en annan person för en dollar men nu ville överlämna den till myndigheterna eftersom bilden föreställde "en man från Mars i USA".
Historien som har kommit att gå under namnet "Mr X" skulle ha haft sin upprinnelse i Wiesbaden enligt William Moore och Charles Berlitz som publicerade en mycket dålig fotokopia i en bok om Roswell 1980. Den ledtråden fick ufologen Klaus Webner att börja följa det nu ganska kalla spåret, men snart skulle han träffa rätt i sitt sökande. Den 15 april 1981 sammanstrålade Webner med den tidigare redaktören för Wiesbaden Tagblatt, Wilhelm Sprunkel och tidningens dåvarande fotograf Hans Scheffler. Sprunkler plockade fram ett gulnat exemplar av tidningen från 1950 och visade det för Webner. I en stor artikel på förstasidan berättades om hur ett flygande tefat störtat i närheten av Wiesbaden under natten och hur en av de ombordvarande tagits hand av militären. "Mr X", som varelsen kallades, fanns för tillfället på Wiesbadener Neroberghotel där amerikansk militär försökte få varelsen att tala. Artikelförfattaren passade också på att lugna ortsbefolkningen - ingen fara föreligger. Intill bilden på varelsen fanns en annan föreställande två tefat som flyger fram över staden.
Tidningen var daterad den 1 april 1950. Aprilskämtet var redaktör Sprunkels idé och den retuscherade bilden framställdes av Hans Scheffler med hjälp av sin son Peter och två amerikanska soldater. Den 3 april publicerade tidningen en notis där man berättade att hela historien bara varit ett skämt. En notis som förblev bortglömd i drygt 30 år.
Det är något science fictionlikt över bilderna i William Steinmans bok "UFO Crash at Aztec". Det man ser är en behållare med ett lock av glas i vilken en kropp ligger. Likt en oscarsstatyett verkar kroppen gjord av metall, stel och med spända muskler. Knappast som ett lik av en död människa.
Första gånger bilden publicerades var i den notoriskt opålitliga tidskriften "Ancient Astronauts" dit den levererades i en brun påse utan några som helst ledtrådar om sitt ursprung. I en stort uppslagen artikel under namnet "Secret Chambers beneath the Empire State Building" avslöjar byggnadsarbetaren Larry Pratt hur han arbetat med att laga ett hål i källaren då han upptäckte en gravkammare och enorma gångsystem. I kammaren stod en kista med en mystisk varelse. När Pratt återvände med en arbetskamrat hade kistan flyttat på sig! Några timmar senare kryllade platsen av FBI-agenter och militär personal.
Också den numera bortgångne ufologen Leonard Stringfield, specialist på kraschade tefat, fick bilden - och blev imponerad. Sringfield kunde berätta att "han har hört, av två mycket högt uppsatta källor, folk som borde veta, att bilderna är äkta".
En annan åsikt har Timothy Green Beckley som i ett brev till Countrywide publications, utgivare av "Ancient Astronauts", säger sig ha sett hur bilderna framställdes. Beckley beskriver hur en Larry Barns kommit upp på redaktionen med fyra dockor som han lät redaktören Jeffrey Goodmann fotografera. Historien om att bilderna föreställde varelser som hittats under Empire State Building, hittade de två på över en lunch. Byggnadsarbetare Pratt och hans arbetskamrat har av någon anledning aldrig gått att spåra.
Italienaren Giampiero Monguzzi hade en stor önskan i livet. Han ville bli journalist. Så när han fick se ett flygande tefat landa under en vandring i Bernina-passet den 31 juli 1952 förstod han att lyckan var gjord. Monguzzi lyckades dessutom fotografera det landade tefatets pilot, en Michelinliknande figur med radioantenn, när denne för en stund lämnade skeppet.
Först tre månader efter händelsen berättade Monguzzi om sin upplevelse för radiostationen Radio Sera. Dagen efter stod det att läsa om händelsen i alla de stora italienska tidningarna. Monguzzi själv tog chansen och kontaktade veckotidningen Epoca och bad om att få skriva en egen artikel om sin observation. Men när artikeln kom i tryck var bildtexterna ändrade: hans tefat kallades för en modell och varelserna beskrevs som en tennfigur. Den 8 november erkände Monguzzi i Epoca. Allt var bara ett påhitt för att få jobb som journalist. Själva tefatet var en 23 centimeter stor pappmodell ihopsatt med tejp och klister medan marsmannen var av metall. "Bernina-passet" var byggt av moddellera.
Trots avslöjandet fortsätter många att tro på bilderna. Så sent som 1978-79 utarbetade ufologerna Colman von Keviczky, Karl Veit och H.C. Peterson ett dokument för att överbevisa FN om att tefaten är intergalaktiska rymdskepp. Bland exemplen finns Monguzzis lille marsman med som ett äkta fall.

Tillbaka till hemsidan