Av Björn Högman och Sven-Olof Fredriksson
Natten mot den 30 augusti 1970 inträffade en mystisk händelse nära ett bostadshus i Enebacken i närheten av sjön Anten och Alingsås. UFO-organisationen GICOFF i Göteborg fick kännedom om händelsen och skickade dit fotograf Gunnar Johansson, Sven-Olof Fredriksson, samt Siv och Björn Högman för att undersöka händelsen. De fyra kom fram till Alingsås tidigt på torsdagsförmiddagen. Så här beskriver Björn Högman det som sedan hände:
"Vi begav oss till polishuset för att där samtala med kriminalkomissarie Forsberg. Genom honom fick vi reda på några vittnen till händelsen och att händelsen som sådan inte intresserade polismyndigheten. Två polismän hade varit på platsen och återvänt för att skriva rapporter, men kriminalkommissarie Forsberg tvivlade på deras uppgifter om vad de hade sett på marken. Två andra polismän skickades upp för att ta en närmare titt på det hela. även de meddelade samma resultat.
Väl framme, efter att ha kört cirka 500 meter in på en smal och enslig väg, parkerade vi bilen mellan ett uthus och herr Johanssons lilla röda stuga. Vi samlade all den utrustning vi ansåg oss behöva för att göra en noggrann undersökning. Regnet vräkte ned. Framme vid den pittoreska lilla röda stugan stod det redan en dam i dörren som pekade utåt trädgården: "Där är dom, längst utåt kanten av trädgården." Vi blev mäkta förvånade över damens snabba replik. Detta var nog inte första gången som damen visade var märkena fanns. Vi fick sedan veta att ett 20-tal personer besökt platsen före oss. Vi tackade och gick iväg mot ett hörn av trädgården. Vi fick nu se dem, tre runda brända märken, belägna på vad vi då kunde se, exakt lika avstånd. Märkena bildade en triangel.
När vi hade tagit några rullar film och mätt på allt som gick att mäta från märkena till träden, staketet, buskar med mera och tagit jordprov från området, samlade vi ihop oss, för att, som vi hoppades, få komma in i den goda värmen och få en pratstund med herr Johansson. Inne i stugan träffade vi förutom Rickard Johansson, dottern Maj-Britt Martinsson och hennes väninna.
Här följer ett litet sammandrag av vad herr Johansson, 81 år, hade att förtälja:
"Jag varken såg eller hörde någonting. Jag gick nämligen och lade mig kl 21.00. (Herr Johanssons sängkammare är belägen i den delen av huset som är längst bort från märkena.) Jag bryr mig inte så mycket om det här, men roligt var det i alla fall, för man har fått se lite folk här nu. Trodde nästan att trakten var avfolkad. Vem det nu än är som har landat här så har dom ju varit snälla för dom har ju inte förstört någonting."
Efter denna lilla pratstund så tackade vi för oss, packade ihop våra saker och gav oss iväg. Vi gjorde en rekognocering av den äng som är belägen utanför och bakom trödgården, för att se om det fanns flera märken. Detta gav inget resultat. Vi fortsatte därefter för att uppsöka vittnen till händelsen.
Familjen Karlsson på Ralsbo gård bevittnade händelsen mellan cirka klockan 23.45Ð02.00.
Erik Karlsson: "Vi skulle till att lägga oss, klockan var strax före 24.00, då jag fick se att bilarna på landsvägen nedanför stannade och släckte ljusen. Just då kommer pojken inrusande och säger att det är något rött över Enebacken. (Cirka 500 meter från gården.) Jag rusade då ut för att titta vad som stod på och då fick jag se ett starkt rött lysande föremål, som gick fram och tillbaka över skogen här ovanför."
Ingeborg Karlsson: "Alldeles i början när jag fick syn på den, så hörde jag ett ljud från den." Herr Karlsson nickar instämmande. "Det var det som var så konstigt tyckte jag. Trodde först det var en flygmaskin, men så förstod jag att det inte kunde vara det, så konstigt som den bar sig åt. Och inte bara det, den var ju rund och lyste alldeles röd."
Erik Karlsson: "Den gick både i sidled och upp och ner där över Enebacken. Ibland försvann den under trädtopparna, men så rätt som det var dök den upp igen. Hastigheten på den varierade, ibland gled den sakta iväg, så med ens satte den fart. En gång förresten var den nästan nere här vid ängen framför skogen (cirka 200 meter från gården.) När den var där uppe, alldeles över trädtopparna, vid Enebacken, såg jag några strålar som kom från den."
Ingeborg Karlsson: "Det stämmer, jag såg det också. Strålarna var gul-vita till färgen."
Erik Karlsson: "Strålarna såg ut att komma från sidan av det röda klotet. Om vi jämför storleken med fullmånen, som vi ser den, så var den ungefär hälften så stor."
Ingeborg Karlsson: "Vi stod en bra stund och tittade på det här fenomenet. Vi gick sedan in men vi såg det även här igenom köksfönstret. När vi gick och lade oss, klockan var väl närmare 02.00, så fanns det kvar där utanför."
Därmed tackade vi familjen Karlsson, ägare till Ralsbo gård, för att de hade velat berätta om sin intressanta upplevelse. Detta var de första vittnena vi kom i kontakt med efter besöket hos herr Rickard Johansson på Enebacken.
Med anledning av att familjen Karlsson på Ralsbo gård, sett ett antal bilar som hade stannat vid stora landsvägen beslöt vi oss för att försöka söka upp dessa personer. Vi lyckades över förväntan och här nedan följer i korthet deras berättelser om vad de säger sig ha sett:
Peder Nilsson: "Jag och min kamrat kom i bil från Alingsås, klockan var ungefär 23.15Ð23.30. Min kamrat stannade bilen och vi gick ut och såg då det röda ljuset till vänster om oss över skogen vid Enebacken. Det var ett rött ljus som rörde sig fram och tillbaka och upp och ned samt vissa stunder stod det stilla. Vi iakttog skenet i minst 10 minuter innan vi begav oss hem."
Marita Olsson: "Min man och jag var på väg hem från bekanta i Degerbo, Anten. När vi kom ned på stora landsvägan såg vi något som såg ut som en stor baklampa på en bil, färgen var rödgul. Vi trodde först att det var ett flygplan men vi förstod snart att det inte kunde vara det. Detta berodde på den vertikala rörelsen över trädtopparna. Klockan var då 00.25. Vi iakttog det i cirka 3Ð4 minuter."
Ellen Aronsson: "Strax före kl 23.30 på lördagskvällen såg jag och min väninna ett starkt lysande klot strax ovanför trädtopparna. Vi åkte i riktning från Ralsbo gård mot Hyttan och fick då se klotet till höger om oss. Först trodde jag att det var månen men det var rött och lyste så starkt. Jag fick senare höra att andra också sett detta röda klot och undrat över det. Jag förstod då att det måste ha varit något annat."
Anmärkning: Fru Ellen Aronsson är hemhjälp åt Rickard Johansson. Hon upptäckte märkena först på måndagsmorgonen.
Vi letade oss fram och uppför en lång och smal trappa tills vi nådde fram till en liten söt sommarstuga. Vi knackade på i hopp om att det skulle vara någon hemma, som kunde tala om för oss var familjen Evert Johanssons boning var belägen i denna vackra terräng på östra sidan av sjön Hälsingen. Tur hade vi, det kom en dam och öppnade, som inte bara talade om för oss var familjen Johansson bodde, utan berättade även att de hade sett detta röda klot över skogen. Hon pekade mot två björkar och sade: "Där emellan träden fick vi se det."
Vi tog fram karta och kompass, tog ut väderstrecken och riktningen. Riktningen stämde. Där borta låg Enebacken. Fru Ström fortsätter:
"Det rörde sig upp och ned samt även i sidled. Vi var flera personer som såg det, vi hade nämligen främmande. Jag kommer ihåg att vi diskuterade väldeliga vad det kunde vara. Till slut så tröttnade vi på att stå och titta på det. Vi såg det sista gången klockan 01. 30."
Därmed så tackade vi familjen Ström och vandrade nedför trapporna för att besöka familjen Johansson. Vi kom fram till ett stort boningshus, som var beläget på en hög slänt med utsikt över sjön. Fru Johansson välkomnade oss och bad oss slå oss ner i köket. Vi visste, genom telefonsamtal tidigare, herr Johanssons inställning till detta fenomen. Hans förklaring av fenomenet var att det var en ballong med topplanterna. Så här berättade herr Johansson om upplevelsen den aktuella lördagsnatten:
"Vi fick se det starkt lysande röda klotet över Enebacken, klockan var väl ungefär 23.45. Det var jag, min fru och familjen Andersson, som från vårt hus i Bok vid sjön Hälsingen iakttog detta skådespel. Klotet, vi uppskattar det till något mindre än fullmånen, rörde sig fram och tillbaka, upp och ned över skogen. Vi kunde även se något som såg ut som ljusstrålar. Vi trodde att dessa ljusstrålar kom från marken. Så med ens slocknade ljuset, men det kan bero på att det gick ned i skogen. Efter ungefär 10 minunter såg vi det igen. Det var mycket vackert att beskåda detta röda lysande klot. Det röda skenet bildade en gata på sjön och lyste med fast sken. (Avståndet från Enebacken till sjön är 450Ð500 meter.) Vi gav oss iväg i bilen för att titta närmare på detta fenomen, klockan var då ungefär 24.15. När vi kom till vägen mot Enebacken, svängde vi in på den. Där stod en blå Saab parkerad, vilket innebar att vi var tvungna att stanna. Vi gick ur och talade med pojkarna i Saaben, vilka berättade att även de hade sett det röda klotet och kört runt och letat. De var angelägna att få komma i kontakt med andra som hade sett samma sak. Vi backade tillbaka från vägen mot Enebacken och när vi tittade upp över skogen, så hade ljuset slocknat. När vi väl kommit hem igen så dök ljuset åter upp. Vi började tröttna på det så vi gick och lade oss. Klockan var då ungefär 01.00. På morgonen rodde vi över för att se om vi kunde finna några ev spår vid Enebacken. Vi fann spår uppe på Rickard Johanssons tomt. Det var tre stora runda, brända märken."
Anm: Avståndet från familjen Johanssons bostad till Enebacken är 1,2 km.
Enligt herr Johansson var det synligt ett rött föremål över Vara tidigare på kvällen. även i Gunnilse såg en man ett rött föremål som rörde sig åt Alingsås-hållet. Detta var vid 22.00-tiden på lördagskvällen.
Detta var några vittnesberättelser till händelsen den 29/8Ð30/8 1970 över Enebacken vid sjön Anten utanför Alingsås. Under tiden som vi i GICOFF höll på att sammanställa detta fall så publicerade Borås-Tidning, den 18 september 1970, förklaringen till fenomenet. Här följer ett litet citat ur Borås-Tidningens lösning på tefatsmysteriet:
"Detta var gröna män från Magra som gjort experiment med en varmluftsballong. Märkena på marken har förmodligen bränts av en plåtburk fylld med T-sprit. Plåtburken var fästad under ballongen. När T-spriten antändes steg ballongen och lyfte från marken. Dessförinnan hade gräs och rötter under burken avbränts till ett djup av 5 cm. Lågorna från T-spriten lyste upp ballongen och folk kunde långväga ifrån skåda "det flygande tefatet."
Kommentarer:
Först en förklaring till vad som händer när man tänder på en dunk med T-sprit. Låt oss säga att vi har en dunk som stämmer in med måtten på märkena, 40 cm i diameter. Vi fyller dunken till hälften med T-sprit. Man kan då konstatera att endast ytan av T-spriten brinner med svag låga. Om man lyfter upp dunken finner man att botten inte ens är ljummen. Inte förrän då endast några centimeter av vätskan finns kvar i dunken blir bottenplåten uppvärmd. Några brännspår, som i detta fall, 4 cm djupa (ej 5 cm) kan omöjligen uppstå om man använder denna metod med dunk och T-sprit. Lika omöjligt är det att få en varmluftsballong att lysa så starkt genom att använda denna metod. Det var förresten tur att inte ballongen fattade eld, men de använde väl sig av en stege för att komma så högt som möjligt ovanför lågorna.
Vilka var nu dessa "gröna män från Magra"?
Vi ringde upp kriminalkommissarie Forsberg som gav oss namnen på dessa "gröna män". Vi talade med en av dem, som verkligen var ärligt förbannad över de beskyllningar, som de blivit utsatta för. Denna person har blivit uppringd, till och med mitt i natten, av en massa människor som tydligen vill veta hur de hade burit sig åt. Själv visste han ingenting om denna händelse över Enebacken förrän han läste om den i tidningen. Han förstår över huvud taget inte varför han blivit beskylld för detta. Vi har meddelat kriminalkommissarie Forsberg att det var ett stort misstag. Forsberg tyckte att det var mycket tråkigt att detta misstag hade skett och lovade att inte lämna ut deras namn mera i samband med denna händelse.
Sambandet mellan pojkarna och händelsen är följande, enligt en journalist på en dagstidning. Någon har sett en bil i närheten av platsen den aktuella natten och trott att pojkarna i den varit upphov till fenomenet. De har letat upp en bil i Sollebrunn (ej Magra) som kunnat tänkas vara identisk med bilen på platsen. På detta sätt fick de tag på två syndabockar. Enligt ett samtal som vi hade med journalisten så säger han, att pojkarna visserligen nekar till det men journalisten påstår sig ha mycket god personkännedom och konstaterar bara, de ljuger.
Bland annat på grund av ballongteorin har vi undersökt vindar mm över platsen. Undersökningen av väderleksförhållandena över platsen har vi gjort genom att kontakta Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut, avdelning Klimatbyrå, som gav oss följande uppgifter:
Väderleksförhållandena den 29.8Ð30.8 1970 Klockan 24.00Ð01.00.
Säve: Helmulet, molnhöjd 200Ð300 m, väst-syd-väst, 4m/sek, dimmoln.
Dalsjöfors: Mulet, molnhöjd 100Ð200 m, syd-väst, 5m/sek (1 mil öster dimmoln, Borås).
Såtenäs: Mulet, molnhöjd 400 m, syd-väst, 5-6m/sek.
Väderleksförhållandena bör ha varit följande över Anten:
Anten: Mulet, molnhöjd 200 m, syd-väst, 5m/sek, dimmoln.
Ovanstående uppgifter lämnades av statsmeteorolog Vedin. Med en vindhastighet av 5 m/sek eller 18 km/tim bör ballongen ha rört sig åtskilliga km, när det gäller den längsta observationstiden. En annan teori från ett vittne är, att den ev ballongen skulle varit fastbunden med en lina vid marken. Låt mig då påpeka att linan måste ha varit minst 300 meter lång. De 3 vittnena vid Ralsbo gård säger nämligen att "ballongen" kom ned över skogen mot en äng som gränsar till deras gård och avståndet från Enebacken till skogskanten är ca 300 meter.
Märkena
Märkena bildar ingen liksidig triangel. Det var avståndet från märke AÐC och BÐC som var det längsta. Detta märke vätter in mot trädgården. Varför avståndet till detta märke var längre än till de andra, vet vi inte. En möjlig förklaring kan vara att föremålet kommit snett utifrån ängen och på vägen ned åstadkommit denna spetsiga triangel. Vi är av den åsikten att något slag av utblåsning (flammor, ljusstrålar) kan ha förorsakat dessa märken. Objektet kan så att säga ha "hängt" ovanför marken. Det som bland annat styrker denna teorin är, att flera vittnen talar om ljusstrålar från objektet.
Teorin att objektet skulle ha stått på marken med någon form av stag (ben) tror vi inte på. En av anledningarna till detta är, att märkena har blivit utsatta för en stark värmeutveckling, vilken knappast kan ha orsakats av upphettade stag (ben). Om vi jämför med andra landningar på olika platser i världen så har det visat sig att där objektet har haft någon form av stag (ben) så har det endast blivit djupa märken i marken. Alltså ej denna kombination, brända och djupa märken. Märkenas djup, 4 cm, har troligen uppstått genom kombinationen värme/tryck. Märkena A och C är lika varandra medan B skiljer sig från dem. Märke B är mera kantigt och har mera gult gräs runt om. Någon teori om detta har vi ej.
Sammandrag över analys av jordprov
Vi lämnade en del av jorden som vi tagit vid Enebacken, till en anställd på Institutionen för Kärnkemi, Chalmers Tekniska Högskola. Två där anställda civilingenjörer, har arbetat med jordproven. Instrumentet, som använts, för mätningen av gammaaktivitet, är en Hewlett Packard Multichanel Analyser 5400 A.
Det har gjorts tre tester baserade på olika mättider. En test på 20 minuter, en på 2 timmar och en på 8 timmar. Nedanstående resultat är baserat på 8-timmarstesten, det vill säga instrumentet "kördes" 8 timmar utan substans, 8 timmar med referensjorden (tagen 4 m från märkena) och 8 timmar med provjorden (tagen från märkena). I referensjorden kunde ingen från den naturliga bakgrunden avvikande gammaaktivitet påvisas.
I provjorden påvisades aktivitet. Denna aktivitet är mycket låg, den är i själva verket mindre än 900 pulsar på 8 timmar, men inte desto mindre en exceptionell sådan. 137 Cs bildas, vad vi har lyckats ta reda på, endast i atomreaktorer och vid atomexplosioner. En möjlighet som otvivelaktigt ligger nära till hands, är att aktiviteten härstammar från en kärnvapentest i atmosfären, men då borde även aktivitet registrerats i referensjorden. Sådant nedfall bör också ha sjunkit ned i jorden. Vi ser endast två möjliga förklaringar till detta.
1. Någon skojar med oss men denne någon måste då ha använt sig av ett ämne, för att skapa märkena, som innehåller Cs 137 och något sådant ämne känner vi inte till.
2. Ett UFO (Oidentifierat Flygande Objekt) har använt något som innehåller Cs 137 och orsakat märkena på tomten till Enebacken natten i fråga.
Anmärkning: Utredningen är bearbetad och sammanställd av Björn Högman, Sven-Olof Fredrikson, en civil ingenjör från Chalmers, vilken vill vara anonym, Siv Högman och Liz Linnerfält. Färgfotona vid undersökningen är tagna av Björn Högman och de svart-vita fotona av Gunnar Johansson. Skalaritningen över platsen är utförd av ingenjör Rickard Lidblom.
Vi har tre gånger varit på platsen och gjort intervjuer med vittnena. Vi har även haft kontakt per telefon och brev med en del av vittnena. När det gäller analysen av jorden har den tillgått enligt följande:
När vi kom upp till Chalmers Tekniska Högskola med jordproven, fördes en geigermätare över jorden men den utvisade ingen radioaktivitet. En civilingenjör på avdelningen för kärnkemi tog därefter hand om jorden och gjorde en analys. Det han då fann var så pass märkligt att han föreslog ytterligare test. En annan civilingenjör på kärnkemiavdelningen "körde" jorden i en mångkanalysator (Hewlett Packard Multichannel Analyser 5400 A). Hans första test utvisade samma resultat, radioaktivitet. För att kunna fastställa vad för slag av radoiaktivitet det rörde sig om och vara säkra på analysen utfördes ytterligare en analys.
Rummet, vari mångkanalysatorn stod, rensades ut på annat material som kunde tänkas påverka analysresultatet. Provjorden "kördes" i 8 timmar och utvisade då gammaaktivitet. Referensjorden, som är tagen 4 meter från märkena, "kördes" också i 8 timmar men utvisade ingen gammaaktivitet.
I analysen talas det om att det "möjligen skulle kunna härstamma..." Detta beror på att det är så litet Cs 137 att man inte kunnat lokalisera det på kemisk väg. Eftersom intensiteten är så låg kan man inte bestämma energien så exakt att man med absolut säkerhet kan säga att det rör sig om Cs 137. Om aktiviteten inte härrör från Cs 137 måste den härröra från något ämne som är otroligt ovanligt och som emitterar gammastrålning på ungefär samma energinivå. Det skulle i så fall vara ännu märkligare.
Resultat av jordprovsanalys
Två jordprover, nedan kallade provjord och referensjord, har analyserats för att försöka finna spår av radioaktiva nuklider genom upptagning av gammaspektra med mångkanalanlysator (Hewlett Packard Multichannel Analyzer, 5400 A). I referensjorden kunde ingen från den naturliga bakgrunden avvikande gammaaktivitet påvisas.
Provjorden uppvisade en svag gammaaktivitet vid energin 660 keV, vilken ej påtagligt avtagit två veckor efter första mättillfället. Denna aktivitet skulle möjligen kunna härstamma från 137m Ba (gammaaktivitet vid 662 keV), som bildas vid betasönderfall av 137 Cs (halveringstid: 30,0 år). En bekräftelse av detta liksom en kvantitativ uppskattning av mängden gammaaktiv nuklid skulle dock kräva en fullständig radiokemisk analys av en större mängd provjord. Gammaaktivitetens ursprung kan alltså på intet sätt anses fullt klarlagt.
Andra observationer kring sjön Anten
Vi har rapporter om ytterligare ett 10-tal observationer från denna trakt under en period av cirka 1 år. Genomgående drag är fenomenets starka sken, rörelsen, som oftast är västlig och mycket långsam. Flertalet av de rapporter vi har fått kommer från B.A. som på sommaren bor vid sjön Antens sluttning, med fin utsikt västerut över sjön. även andra personer har observerat ljusen. Följande observationer kan nämnas:
Den 1 september 1969 kl 22.15Ð24.00. B.A. berättar: "På kvällen fick vi höra ett vinande ljud som fick oss att spana uppåt. Vi fick då se ett stort, starkt lysande föremål som kom i sakta mak från söder och stannade till över sjön. Vi stod och tittade på föremålet ganska länge. Det betedde sig mycket egendomligt. Ibland stod det stilla och ibland sköt det iväg uppåt och nedåt med stor hastighet. I kikaren kunde jag se att föremålet hade skarpa konturer. Ljuset från det var mycket intensivt. Det liksom strålade omkring det. Medan vi stod och tittade på föremålet så fick vi se hur det sköt ut ett mindre föremål, eller låt oss kalla det för en raket, från det större. Efter cirka 1 timma gav sig föremålet iväg mot nordväst. Vi var helt överens om vad vi såg."
Den 6 september 1969 kl 21.00Ð24.15. Familjen A berättar:
"Ljuset verkade mindre och högre upp denna gång, annars likadant som den 1 september. Dock kunde inget ljud höras. ljuset var orange-färgat, men svagare än vid den första observationen. Ljuset gick ned vid horisonten i väster."
Den 27 september 1969 kl 21.30Ð02.00. Familjen A samt T.C. berättar:
"Ett ljus som "en apelsin". Det rörde sig sakta. Uppförde sig likadant som vid de två tidigare observationerna".
Ytterligare en observation gjordes hösten 1969. Samma uppträdande som tidigare. Den 1 maj 1970. B.A. berättar:
"Jag stod ute i trädgården då jag fick se tre klot med hög fart röra sig över sjön Anten i nord-sydlig riktning. Starkt röda klot (intensivare i mitten). Nästan lika starkt sken som fullmånen."
Den 2 maj 1970 kl 01.00Ð02.00. S.S. samt K.S. såg tre klot i närheten av Magra. De berättar:
"De stod mest stilla men rörde sig ibland inbördes. Ljusa, självlysande kroppar. En av dem ändrade ljusstyrka och storlek medan de andra var konstanta. Försvann medan vittnena tittade på något annat. Sågs i en timma." Familjen A såg sedan inte mindre än tre gånger (den 26 augusti, 1 september och 1 oktober 1970) ljussken på himlen, som är mycket svåra att förklara. Vid dessa observationer har det funnits flera vittnen än familjen A.