Jag tycker synd om alla kritiskt lagda ufologer, som ständigt
blandas ihop med tefatsfolket. Ufo-artiklar i kvällspressen
skrivs för att underhålla och kittla läsaren och det
handlar då alltid om flygande tefat och besök från
rymden. I extremare fall är det vittnesmål om
närkontakter, rymdresor och nu senast obduktioner av
nedfallna rymdkamrater.
Ufo-reportagen skrivs ofta i något slags frizon, där
journalistiska ideal om att kolla fakta och ha ett kritiskt
förhållningssätt frångås. Detta skulle
vara omöjligt i politisk journalistik och vetenskapsjournalistik,
men verkar mer regel än undantag när det gäller
ufon. Ufo-historierna saknar därför oftast
trovärdighet och de kritiskt lagda ufologerna blandas
därför lätt ihop med de fantasifulla, mer eller
mindre paranoida stollarna (vilka bäst beskrivs i Håkan
Blomqvists utmärkta bok UFO - i myt och verklighet,
Parthenon).
Hur kommer det sig att två så skilda falanger av sk
ufologer kan ha utvecklats? En som tror på helt absurda saker
och en som odlar ett nyfiket, men ganska skeptiskt tänkande.
Kanske kan man hitta paralleller i andra extremt
svårfutforskade ämnesområden.
Elöverkänslighet vet man ännu inte vad det beror
på, och allt från fysiker och psykologer till
slagrutegubbar och kristallterapeuter har givit sig på att
försöka förklara eller åtgärda
symtomen. Så länge det inte finns en rak och enkel
förklaring kommer branschen att dra till sig alla sorters
människor. Den drabbade kommer att pröva varje
halmstrå, tills han finner en förklaring som kan
hjälpa honom att lindra plågorna.
Så länge ufo-gåtan inte har något svar
kommer nog även denna bransch att dra till sig sökare,
med vidöppna sinnen och ett behov av något att tro
på. De kommer att tolka in religiösa och kanske politiska
motiv i utomjordingars besök och ingen kan bevisa att de har
fel.
Även till de kritiskt lagda ufologerna söker sig
förstås människor av andra skäl än att
de är just skeptiker. Ett intresse för ufo ligger ibland
farligt nära tron på diverse paranormala fenomen som vi
idag helt saknar grund att tro på. I denna omgivning av
öppna sinnen och sökande själar tror jag att det
kan vara svårt att alltid hålla huvudet kallt.
"Alltför" kylig inställning kan ju också i långa
loppet skrämma bort många medlemmar. En viss
"tillåtande" anda måste ändå prägla
verksamheten - och det är väl här man hittar en av
skillnaderna mellan UFO-Sverige och de sk
skeptikerorganisationerna som har till uppgift att granska
pseudovetenskap.
Men vad kan då de seriösa ufologernas arbete leda fram
till? Kanske finns det ett svar på gåtan, ett hittills
okänt fenomen, som vi med vetenskapliga metoder kan
utforska. I så fall kommer vi i framtiden att kunna le åt
alla utomjordiska och andliga tolkningar, precis som vi idag ler
åt den vidskepelse som för hundra år sedan
kringgärdade magnetismen. Men kanske det inte finns
något fenomen, någon gemensam förklaring till
ufo-iakttagelserna? Då kan gåtan fortsätta att
gäcka de kritiska ufologerna länge än och
fältet fortsätta att vara öppet för vidskepelse.
Skeptikerna tvivlar på att det finns ett fenomen - mitt intryck
av ufologerna är att de tror att det gör det.
En person "drabbad" av en ufo-upplevelse ställs, liksom den
elöverkänslige, inför en gåta. Ett mysterium.
Jag har förstått att det kan vara ganska omskakande
händelser, som ibland till och med kan förändra en
människa. Religionspsykologen Antoon Geels har studerat
människor som fått religiösa uppenbarelser och
man tycks kunna se många likheter. En människa som
sett Jesus har emellertid inte lika stort behov av en förklaring
som en som sett ett ufo. Den senare vill förstå vad han
sett. Idag kan han vända sig till UFO-Sverige och få
hjälp. De är nämligen "experter på
misstolkningar", som Clas Svahn uttrycker det i en artikel om UFO i
skeptikertidskriften Folkvett. Genom enträget detektivarbete
kan UFO-Sveriges fältundersökare ge de flesta
människor en nöjaktig förklaring till konstiga ufo-
upplevelser.
Jag ser UFO-Sveriges fältundersökare som en kår
av barfota-klintbergianer, vars arbete motverkar tron på
tokerier redan "vid källan". Om det bara är en bolid eller
en spegling av en kaffepanna i ett fönster som en person har
sett, då uppstår ju inte vidskepliga
föreställningar och skrönor om flygande tefat
så lätt! Tillvägagångssättet, med
intervjuer och noggranna kontroller av vad som skett på
himlen vid det aktuella tillfället, kan i sig vara lärorikt
att följa för den som gjort iakttagelsen. Det kan stimulera
till kritiskt tänkande och personen i fråga är
säkert mer kritisk och observant nästa gång han
ser något konstigt.
I UFO-Sveriges stadgar heter det att man ska "motverka okritiskt
tänkande", vilket stämmer bra överens med det
syfte skeptikerföreningarna har (bl a Föreningen
vetenskap och folkbildning, där jag själv har varit aktiv i
många år). Vad som skiljer oss åt är kanske
främst intresset för att utforska ufo-problemet.
De seriösa ufologerna följer en gammal tradition att
utforska det gåtfulla för att förstå och
orientera sig i den värld vi lever i. De använder sig av en
metod som skulle kunna kallas vetenskaplig, men de är
besvikna att inte etablerade forskare engagerar sig. På
sätt och vis förstår jag forskarna. Jag har
svårt att tänka mig något mycket mer
svårutforskat ämne. Man kan inte göra experiment
och observationer av konstiga ljusfenomen är sällsynta
och görs nästan bara av människor som inte
är tränade i att dokumentera vad de iakttar.
Vittnesmålen grumlas dessutom ofta av förutfattade
meningar om vad det är man kan ha sett.
Skeptiker som saknar intresse för ufon, har sagt att det vore
bättre om ufologerna ägnade sin möda, tid och
nyfikenhet åt någon annan amatörvetenskaplig
disciplin. Såsom astronomi, arkeologi eller folklivsforskning,
områden där många amatörer är aktiva
och faktiskt hjälper forskarna. Den uppmaningen har jag
själv lite svårt att stämma in i. Man inte tala om
för folk att de ska skaffa sig en "nyttigare" hobby.
Flaskskeppbyggaren struntar väl i om det vore nyttigare att
bygga ekor! Skillnaden är kanske att ufologerna (till skillnad
från flaskskeppsbyggarna) gör vissa vetenskapliga
anspråk och att skeptiker inte tycker att de lever upp till
dessa. Men vetenskapliga eller inte, de folkbildande insatser de
seriösa ufologerna gör när de hjälper folk att
förklara konstiga fenomen har ett mycket stort värde.
Dessutom vet jag att ufologerna håller bättre koll
på bolider än vad professionella astronomer gör.
Så visst kan ufologerna också göra nytta för
vetenskapen.
Än så länge kan man väl säga att det
vetenskapliga resultatet av ufologernas arbete har varit magert.
Men det är inte så konstigt, eftersom man alltid har
arbetat i blindo. Om någon ufolog en dag lägger fram en
fruktbar hypotes att utgå ifrån och man börjar se
mönster eller börjar misstänka en särskild
förklaring då hoppas jag också etablerade forskare
engagerar sig.
Jag vet inte om seriösa ufologer har en hemlig önskan att
ändå, någon gång ett flygande tefat ska landa
i en rågåker någonstans. I så fall tycker jag
att det vore en välförtjänt belöning för
allt träget och kritiskt detektivarbete som de utfört! Jag
skulle unna dem det.
Anna Schytt
vetenskapjournalist på Sveriges Radio
tidigare redaktör för Folkvett