Av Clas Svahn
Titta noga på bilden här ovan. Det som ser ut som en stor måne ovanför trädtopparna är i själva verket något annat. Den riktiga månen var inte ens uppe när bilden togs.
Expert efter expert har granskat bilden utan att kunna hitta någon förklaring till vad fotografiet föreställer. Det enda man har kunnat säga är vad ljusskenet *inte* är.
Det finns många bilder på okända flygande föremål. Lars Thörns flygande navkapsel vid Skillingaryd 1971, Bill Dånsjös serie av en lysande kon över Gällivare 1972, Christer Sundströms svarta hatt över Värnamo 1974 inledde 70-talet och skapade spänning och intresse kring UFO-ämnet i Sverige. Men till slut har de flesta avslöjats som bluffar, naturliga fenomen eller förklarats på annat sätt.
Det bildband som UFO-Sverige använde i mitten av 70-talet skulle aldrig kunna användas i dag. De flesta observationer, omkring 90 procent, får ju förr eller senare sin förklaring. Så också bilderna.
Också Försvarets forskningsanstalt, FOA, har under åren fått in flera bilder av påstådda UFO. Men av dem som ännu finns kvar i FOAs arkiv är det bara en serie bilder som har överlevt alla förklaringsförsök.
Trots mycket noggranna undersökningar kvarstår kontorist Nils Frosts bilder över Mora, tagna den 15 september 1952, som oförklarade. Fotografierna föreställer två genuina UFO.
Perfekt runt
En av bilderna visar två föremål mot en mörk natthimmel en bit ovanför trädtopparna. Det ena föremålet verkar närmare fotografen än det andra. Vid en undersökning i fotolabbet visar det sig att inne i det starka skenet döljer sig ett perfekt runt objekt likt en sol i miniatyr. En sol som långsamt navigerade genom det svenska luftrummet en sen höstkväll för snart 38 år sedan.
- Jag hade precis kommit hem vid halv tolvtiden på natten när jag fick se ett starkt ljus över horisonten i norr, berättar Nils Frost som fortfarande minns händelsen mycket väl.
- Det var gult och rörde sig långsamt över himlen. Inte ett ljud hördes. Det såg så underligt ut att jag rusade in och väckte mor och far trots att det var mitt i natten.
Samtidigt som Nils väckte sina föräldrar passade han på att hämta sin kamera. Tillbaka ute på gården tog han två bilder av det konstiga föremålet medan hela familjen stod och tittade på. Pappan, som var trött och yrvaken, gick snart in igen men kvar stod Nils och hans mamma.
I minst tio minuter kunde de se de lysande föremålen segla fram över himlen innan de bleknade bort i öster. Långsamt, långsamt gled de fram över den mörka bakgrunden där några få moln lystes upp av skenet från de okända gästerna.
Undersökte negativen
Efter en del turer hamnade bilderna hos Försvarsstabens flyg- och luftförsvarsavdelning där kapten Per Sundh och major Bror von Vegesack inledde en noggrann undersökning av de två negativen. Såväl Sundh som von Vegesack var rutinerade UFO-utredare. Sundh hade sedan 1951 ansvaret för alla inkommande rapporter och utredningar om okända flygande föremål medan von Vegesack var chef för armstabens fotoanstalt. De båda tog Nils Frosts observation på stort allvar.
Ganska snart kunde utredarna slå fast att några flygplan inte funnits över Mora den natten. Däremot kunde von Vegesack konstatera att det stora föremålet varit så starkt att dess ljus inte bara lyst upp omkringliggande moln utan dessutom skadat själva filmen i kameran. Enligt hans bedömning hade ljuskällan varit svagare än solen men betydligt starkare än månen. Vad för slags föremål kunde åstakomma ett sådant sken?
För att få svar på den frågan skickade kapten Sundh ett exemplar av bilden till Stockholms observatorium som i slutet av oktober kom med sitt svar:
"Helt säkert kan det ej här ha rört sig om något astronomiskt fenomen". Alltså: bilderna föreställer vare sig måne, planeter eller stjärnor. Meteorer eller kometer kunde också uteslutas.
Alfvn utan svar
Inte heller professor Hannes Alfvn, en av Sveriges främsta fysiker genom tiderna och expert på plasmafysik, kunde identifiera ljuskällan. I ett svar till Per Sundh konstaterar han och en kollega vid Kungliga Tekniska Högskolan att "ljusfenomenet icke påminner om något som vi tidigare sett eller erfarit".
Eftersom det fortfarande skulle dröja fem år innan den första satelliten skickades upp i bana runt jorden återstod snart bara några få möjliga förklaringar för försvarets utredare. En av dessa var att Nils Frost kanske hade fångat någon typ av åskblixt eller annat elektriskt fenomen på sina bilder. En annan var att han helt enkelt hade förfalskat bilden. Men inte heller åskteorin visade sig hålla. I ett brev till Per Sundh skriver professor Harald Norinder vid Intitutet för högspänningsforskning i Uppsala att "det icke kan vara fråga om något elektriskt ljusfenomen".
Föremålet doldes
Är de då förfalskade?
Major von Vegesack tar upp den möjligheten i sin undersökning men konstaterar att en sådan förfalskning skulle vara mycket svår att genomföra. Några bevis för en förfalskning kunde han inte hitta.
Och Nils Frost själv vidhåller sin historia:
- Jag är säker på vad jag såg även om jag aldrig fick någon förklaring till det, säger han när jag talade med honom 1987.
Studerar man de båda bilderna mera noggrant upptäcker man en del intressanta detaljer. På den stora bilden syns att det mindre föremålet befinner sig bortom skogskanten (trädtopparna skymmer underkanten på ljusglorian) och betydligt längre bort än det stora ljusföremålet. Det är också svårt att uppfatta några detaljer inne i det lilla skenet.
Det stora föremålet är dock lättare att komma in på livet. Eftersom jag har haft tillgång till orginalnegativen (som tyvärr är starkt repade) lät jag överexponera fram kärnan av det stora ljusföremålet i ett fotolabb. Resultatet visade ett avlångt, skarpt avgränsat och starkt lysande föremål. Det troliga är dock att föremålet i själva verket är runt och att den långa exponeringstiden vid fototillfället (Frost tog bilden på en femtedels sekund) har gjort att fotografen inte har kunnat hålla kameran riktigt stilla. Rörelseoskärpan har gjort att föremålet dubbelexponerats. Att detta verkligen kan vara fallet bekräftas av bild nummer två där kameran av allt att döma hållits mera fixerad. På den bilden ser vi ett runt föremål framträda. Men inga detaljer syns. Ljuset är helt enkelt för starkt.
Ingen förklaring
I ett PM "angående av Försvarsstaben undersökta rymdfenomen" från den 19 juli 1954 beskriver kapten Kurt Johansson stabens arbete och nämner en serie exempel på klarlagda fall. Sist tar kapten Johansson också upp två "icke klarlagda" rapporter. Det ena är Nils Frosts fotografier. Och där står vi ännu i dag. Två okända lysande föremål, starka nog att skada filmen i kameran för fotografen. Avbildade av ett förvånat vittne.
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Synd i så fall att Nils Frost foton inte kan tala.