UFO - i myt och verklighet

Av Mikael Sjöberg

Författaren Håkan Blomqvist är en av Sveriges mest insatta UFO-forskare och är verksam vid Arkivet för UFO-forskning i Norrköping. Till vardags arbetar han som skolbibliotekarie. 1993 skrev han boken "UFO - i myt och verklighet". Redan i förordet börjar man förstå hur mycket arbete som egentligen ligger bakom innehållet i boken. Blomqvist utgår från att det har gått för mycket religion i UFO-frågan och ifrågasätter starkt den utvecklingen.

"Någon seriös UFO-debatt presenteras aldrig i TV:s kanaler. Istället serveras allmänheten stolliga pratshower i Robert Aschbergs program i TV3 där missionerande tefatstroende som Boris Jungkvist och Sune Hjorth bjuder på den ena galenskapen efter den andra - naturligtvis till publikens förtjusning".

För Blomqvist är UFO-frågan någonting som måste lösas med vetenskapliga metoder, inte genom religion. Boken handlar i stor utstäckning om myterna och kulterna kring tefaten, framförallt i ett svenskt perspektiv. Han anser att det existerar UFO-fenomen, men att 90-95 procent av alla rapporterade UFO-iakttagelser kan förklaras som rena misstolkningar av naturliga fenomen som meteorer, flygplan och planeter. Han delar in de genuina UFO-fenomenen i tre kategorier:

1. "Jordljus". Flera UFO-fenomen tyder på existensen av outforskade naturfenomen som uppträder som ljusbollar och i sitt rörelsemönster påminner om de så sent av vetenskapen accepterade klotblixtarna.

2. Missil- eller robotliknande föremål. Objekt som ser ut som militära robotar men som avviker i rörelsemönster eller utseende. Visserligen kan det vara frågan om hemliga vapensystem, men i många fall kan det vara svårt att ge den förklaringen.

3. Flygande tefat. Närobservationer av mystiska föremål som inte kan förklaras med att det är farkoster från främmande makt. Observationer av varelser i samband med dessa objekt är inte heller helt ovanliga.

Alla dessa tre kategorier av "genuina" UFO-observationer iakttas ständigt över hela jorden, anser Blomqvist. Själva existensen av ovanstående gör att UFO-fenomenen förtjänar en vetenskaplig granskning, något som inte har gjorts fullt ut. Anledningen till Blomqvists missnöje med tidigare granskningar, exempelvis den amerikanska Projekt Blue Book, är att man har utgått från att det har varit frågan om utomjordiska farkoster. En förutsättningslös granskning är ett måste för att ta reda på sanningen.

Boken tar mestadels upp UFO-kulter och personer som säger sig ha kontakt med utomjordingar. Benjamin Creme annonserade 1982 i ett flertal svenska dagstidningar om att "Kistus nu är här". Hans grupp påstår sig ha telepatisk kontakt med mästarna och Kristus sedan 1959. Han har även haft kontakt med rymdmänniskor. Det påstår sig även kontaktpersonen Sten Lindgren ha. I ett fullsatt New Age-café i Stockholm 1990 förkunnade Lindgren att han hade haft kontakt med bröderna i rymden sedan slutet av 50-talet. Till historien hör att han var ledare för en tefatssekt på 60- och 70-talet och att han indoktrinerade sina medlemmar med materia- och sexualfientlighet. Blomqvist bevisar i kapitel 8 sambanden mellan tefatstro och fascism. Bland annat anser en schweizisk kontaktperson vid namn Eduard Meier att homosexuella män och äktenskapsförbrytare kommer att kastreras i det kommande samhället som ska styras av rymdmänniskor. Judar, homosexuella och färgade är de vanliga syndabockarna i ockulta grupper, men även i många UFO-sekter grundade av personer som säger sig stå i kontakt med utomjordingar. I "UFO - i myt och verklighet" redovisar man också ett fåtal intressanta och mystiska UFO-fall, bland annat de berömda Vallentunafallen:

Hillevi Andersson från Ormsta i Vallentuna råkade ut för en märklig upplevelse den 24 mars 1974. Hon försökte att ringa sina föräldrar men signalerna gick inte fram. Linjen var bruten. Tillsammans med sina tre barn åkte hon över till föräldrarna, men observerade under vägen ett föremål rakt över vägen. På 400 meters avstånd hängde ett stort lysande föremål i luften. Ett mindre objekt svävade intill en lada. Två flygplan passerade samtidigt på låg höjd. De ger sig ifrån platsen. Barnen är oroliga och rädda. Föremålet följer nämligen efter bilen och skakade anländer de till hemmet. Åtskilliga människor observerade oberoende varandra föremålen och det inkom många rapporter om fel på TV-apparater och telefoner. Två dagar före observationen hände någonting mycket märkligt. Harald Nilsson gick ut från ett församlingshem för att ta en nypa luft. Istället för att gå in igen vandrade han bort från hemmet. En inre kraft styrde honom påstår han själv i en intervju. Plötsligt dök ett bländande ljus fram och ökade i styrka. Det närmade sig snabbt och han fick kasta sig till marken för att inte träffas av ljuset. Sedan mindes inte Harald någonting mer förrän han stod framför dörren till sitt hus. Frun öppnade dörren och fick en chock. Högra kinden var brännskadad och han hade ett djupt sår i pannan som blödde. Vad hände egentligen? Kontakt togs med överläkare Ture Arvidsson på Danderyds sjukhus. Han hypnotiserade honom vid två olika tillfällen där han berättade om hur han sögs ombord på en farkost och fick träffa varelser som kommunicerade med hjälp av melodiska signaler. Skadan i pannan uppstod när han skulle avvärja en undersökning. Av Ture Arvidssons diagnos framkom att Harald aldrig haft något epileptiskt anfall eller upplevt något liknande förut.

Tillbaka till "Artiklar"
Tillbaka till hemsidan