Av Birgit Sälgström
En serie ljusfenomen över Mellansverige på kvällen den 20 augusti 1988 blev inledningen till en rad observationer som kom att sträcka sig in på nästa dygn. Thorulf Imselius, Linköping berättar:
"Natten till den 21 augusti 1988 klockan 01.00 befann jag och min gode vän Sven Phil oss i sommarstugeområdet Grensholm, utanför Linköping. Det är öppen skogsterräng där och inget elektriskt ljus och inga störande ljud förekom där. Vi såg då en samling små, lysande föremål, fem till sju stycken som snabbt flög över himlen från väster mot öster där de sedan "peppade" bort ett efter ett."
Tidningen Östgötakorrespondenten skriver: "Det började klockan 22.00 den 20 augusti med att polisen i Skärhamn rapporterade att de såg ett rött ljussken som stod högt på himlen och att det sakta rörde sig mot Stenungsund NO om Skärhamn. Klockan 01.05 den 21 augusti rapporterar besättningen på kustbevakningsfartyget KBV 03 att klotet nu är mer gulrött och det står i zenit och de ser klotet i cirka två minuter. Det rör sig från SV mot NO. Innan det försvann vid horisonten i NO splittrades det i fem eller sex mindre käglor, säger Per Svensson och Ture Björk som såg fenomenet över Gullmaren. Strax efteråt ser Per Ekelin, Hans Ström och åke Svensson och tre andra personer i Motala en handfull ljuspunkter som for i snabb fart över himlen. Slutligen blir Sven Phil och hans vän Thorulf Imselius vittne till en formation som slocknar vid horisonten i NO."
UFO-Sveriges undersökning: Ytterligare en rad tidningar skriver om händelsen: Trollhättans tidning, Värnamo Nyheter, Nya Värmlandstidningen, Sydsvenska Dagbladet med flera. I tidningen Arbetet framförde astronomen Curt Roslund i Göteborg sin förklaring: Observatörerna har sett planeten Mars och det var således en misstolkning. Men Roslund förklarade bara den första observationen.
UFO-Sveriges rapportcentral fick in rapporter från Svanskog i Värmland, där fem personer iakttog samma fenomen. Klockan 01.00 ungefär kom fem till sju ljuspunkter med rosafärgad rökstrimma efter, snabbt flygande över himlen. I Svanskog såg man fenomenet i låg vinkel över horisonten, cirka 25 grader, medan Thorulf Imselius såg fenomenet i cirka 60 graders vinkel över horisonten. Väderstrecken är ganska samstämmiga, SV mot NO. Med ledning av höjdvinklarna kan man anta att ljusfenomenet flugit i en bana från Skärhamn, där man sett klotet i zenit, mellan Vänern och Vättern mot ostnordost.
Det röda klot man sett från Skärhamn vid 22-tiden högt upp på himlen och som skata rörde sig mot NO i riktning mot Stenungsund, kan inte förklaras med några astronomiska objekt. Vad kan det då ha varit?
Natten mellan den 20 augusti och 21 augusti var klar med god sikt och med ledning av observationstiderna så kan vi konstatera att det röda klotet man såg vid 22-tiden var en del av en sovjetisk rymdraket som började falla in mot jorden. Av friktionen hettades den upp och började glöda. De sovjetiska satelliterna går i banor i väst-östlig riktning över Sverige och de ändras något för varje varv. De går ett varv på 90 minuter och det stämmer bra med tiderna för ovanstående observation. Klotet måste ha passerat över Sverige ungefär klockan 23.30 också, men till denna överflygning finns inga vittnen. Däremot finns som vi vet många som såg den sista fasen när rymdskrotet brann upp och förintades klockan 01.05.
Bedömning:
2 bedömare anser det vara rymdskrot som brunnit upp.
3 bedömare anser rapporten svårbedömd.