Okänt föremål brände kvinna

Av Berit Bergqvist, Birgit Sälgström och Jörgen Granlie

Nattligt besök av ett mystiskt föremål skapade stor oro på gård i södra Dalarna. Det var familjens hund och katt som ledde uppmärksamheten till objektet. Djuren var oroliga och släpptes ut, men kom strax in igen. När kvinnan i familjen gick ut för att kolla vad det var som störde, blev hon under 5 minuter stående helt paralyserad av föremålet som fanns i närheten av gården. Namnen på personerna i artikeln är fingerade.

Natten till nyårsafton 1987 utspelade sig detta dramatiska UFO-möte i byn Bispberg utanför Säter i södra Dalarna. Makarna Kerstin och Rolf hade redan sovit ett par timmar när de väcktes av att hunden och katten var oroliga och ville ut. De släpptes ut men ville strax in igen. Klockan var nu omkring ett på natten. Djuren var fortfarande oroliga och ville ut igen. De betedde sig som när de upptäckt något farligt. Hunden verkade aggressiv och skällde och katten reste borst. De verkade lika skärrade inomhus som när de var ute.

Djurens underliga beteende fortsatte fram till klockan 03. Då bestämde sig makarna för att stiga upp och klä på sig för att ta reda på vad det var som oroade djuren. Kerstin tittade ut genom sovrumsfönstret och fick se hunden stå blickstilla därute, den hade svansen mellan benen och tänderna klapprade. Hon trodde då att hunden fått syn på en grävling och gick därför ut på kökstrappan som vätter mot söder. Klockan var då 03.30.

När hon öppnade dörren fick hon genast syn på ett klotformigt föremål på himlen. Det var isblått, en metalliskt blå färg och med en aura av ljusgrått dis som med stänk av orange omgav det. På den undre delen av klotet fanns en halsformad öppning där det kom ut blixtar som liknade långa spjut. Det verkade som om blixtarna på något sätt slungades ut och drogs tillbaka in i klotet. Kerstin uppskattade klotets storlek till 6x8 meter. Höjden var 10Ð15 meter över marken, i höjd med topparna på några björkar. Avståndet till föremålet uppskattar hon till 150 meter.

När hon stigit ut på trappan blev Kerstin stående paralyserad, helt ur stånd att öppna munnen och kalla på maken. Käkarna var helt låsta och hon kände hur hon fick gåshud över hela kroppen. Men värst av allt var att hon fick en känsla av att något sögs fast vid hennes panna över vänstra ögat. Det gjorde fruktansvärt ont och hon trodde att hon skulle dö. Efter cirka 5 minuter försvann plötslig klotet, i sidled eller neråt, och först då kunde Kerstin röra sig igen. Just som hon vände sig om sved det till vid hennes högra skulderblad.

Under tiden hade Rolf, efter det han hade klätt på sig, lagt sig på sängen igen. Han hörde ett surrande ljud som av en bil på tomgång och trodde då att det var oljepannan som krånglade, men han gick inte upp och tittade till den. Han kände sig orolig och tyckte att luften verkade konstigt tryckande. Senare upptäckte han att armbandsuret hade stannat.

När Kerstin kom in igen var klockan 03.35. Både hunden, katten och hon själv stank av svavel. Rolf tittade efter märken på hennes rygg där hon klagade över sveda, men han hittade inga. Kerstin var fortfarande knottrig på huden och käkarna kändes stela en lång stund efteråt.

Vid 04-tiden gick Rolf ut med hunden på den sedvanliga promenaden och han kände då en stark kreosotliknande lukt. Hunden nosade så konstigt, kurade ihop sig liksom. Ingen av grannarna tycktes vara vakna ännu.

På nyårsdagen upptäckte Kerstin ett långt brännmärke på den jumper hon hade haft på sig när hon gick ut på natten. UFO-Sveriges fältundersökare Berit Bergqvist och Birgit Sälgström från Västerbergslagens UFO-förening, som hade hand om utredningen, berättar följande om sin undersökning:

- Vi hämtade jumpern och kunde konstatera att det fanns ett 5 cm långt märke baktill på högra sidan. I detta satt trådöglor fastbrända. Vi ringde också upp hälsovårdschefen i Säter som kom och mätte radioaktiviteten på jumpern, men provet var negativt, ingen förhöjd strålning fanns.

- Sedan vände vi oss till Försvarets forskningsanstalt med förfrågan om en analys av brännmärket och Arne Groth åtog sig att titta på det. Hans utlåtande var följande: "Det så kallade brännmärket förefaller inte vara ett brännmärke när jag ser på det i mikroskop Ð 40x förstoring. Den mörka färgen har uppstått genom att fibrer av ett annat och mörkare slag liksom svetsats fast vid jumperns fibrer. Att en tuss fibrer på detta sätt både transporterats och svetsats fast på jumpern, tyder på ett starkt elektrostatiskt fenomen med lokal gnistbildning vid det aktuella stället på kroppen. I samband med UFO-fenomen har ofta rapporterats mycket starka elektromagnetiska fenomen, som nått långt utanför det centrala fenomenet".

Efter händelsen hade Kerstin huvudvärk i fyra dagar. Stickningarna i skulderbladet fortsatte hela sommaren, men övergick sedan i klåda. Nio månader efter händelsen fanns besvären fortfarande kvar hos henne. Det hus som Kerstin och Rolf bor i står mycket nära den sedan 1967 nedlagda Bispbergs gruva. Här har brutits järnmalm, bland annat magnetit som är starkt magnetisk. Här finns också kvarts i breda gångar över berget.

UFO-Sveriges undersökare knackade dörr i Bispberg i hopp om att finna flera vittnen till händelsen, men utan resultat. Många var bortresta under nyårshelgen och de som var hemma hade sovit. Trots det dök ytterligare en observatör upp. Det var en man som på natten den 31 december hade kört från Falun mot Säter och då lagt märke till ett blått klotformigt ljus över Bispbergs klack. Han stannade bilen och tittade på ljuset som han ett tag trodde hade något med flygplan att göra. Men ljuset var stillastående under de cirka 10 minuter han iakttog det och han konstaterade snart att det var något ovanligt. När han kom till Säter vid 01.30-tiden fanns det blå ljuset fortfarande kvar över Bispberg.

Tillbaka till "Artiklar"
Tillbaka till hemsidan