Av Clas Svahn
- Det konstiga var att de hängde still på himlen så länge. Och när de gav sig av lade de sig på sidan och bara stack iväg.
Monica Björkman vet inte vad hon ska tro om de föremål som hon och en väninna såg för snart fem år sedan. Observationen gjordes i klart väder av två vuxna och ett barn. Någon förklaring har ännu inte gått att få.
Händelsen inträffade tidigt på morgonen den 31 oktober 1988 då tre personer från Hagfors var på väg i bil till Örebro. Klockan hade precis passerat halv nio när Monica Björkman, 36, henns son Christoffer Skogfeldt, 7, och en väninna, Inger Sundqvist, närmade sig Filipstad norrifrån. Solen var uppe sedan drygt en timma och himlen var vackert klarblå. När de passerat en kurva kunde de se den typiska siluetten av Wasabröds fabrik rakt framför sig. Längre bort, till höger, syntes TV-masten.
Men i vindrutan framför bilen kunde de också se något annat över trädtopparna. Något som gjorde dem så förvånade att de stannade bilen och slog av motorn.
- Först fick vi syn på något som liknade en liggande "Konsum-åtta" och ovanför den två, grå, saker som stod stilla i luften alldeles intill varann, berättar Monica Björkman. Vi kunde inte säga vad det var och jag vet inte vad jag ska säga att det såg ut som heller. De var ju på långt avstånd. Men vi stannade bilen och vevade ner rutorna.
Trots att motorn var avstängd och det var alldeles tyst kunde ingen i bilen höra något ljud från föremålen som liknade två blyertspennor med lite rök efter.
- Vi stod säkert och tittade på dem i tio minuter, säger Inger Sundqvist. Så plötsligt lade de sig på sidan och gav sig i väg åt öster.
- Båda vände samtidigt, berätter Monica Björkman. Precis likadant, och liksom flög iväg över himlen. Avståndet mellan dem var ungefär lika stort hela tiden. Vi var ju på väg mot Örebro, så vi satte oss i bilen och fortsatte väg 63 i riktning mot Hällefors. Föremålen hade vi liksom med oss. Först såg vi dem genom sidorutan och sedan i solluckan på bilen. De var med nästan... ja, en mil tänker jag. När vi kom fram till Persberg bara försvann de, fort som tusan. Det blev några konstiga små rökspår kvar efter dem.
CS: Hur skulle du vilja beskriva dem?
MB: Som avlånga föremål. De stod liksom rätt upp och ner i luften. Inte spetsiga direkt, men inte heller tvärt av. Det liknade inte ett flygplan. De stod still väldigt länge också.
Inger Sundqvist var den som upptäckte föremålen först. Men då reagerade hon inte över dem. Hon trodde helt enkelt inte att det var något speciellt.
- Jag såg föremålen redan innan vi kom fram till Finnshyttan, innan vi kom ut vid Filipstad. Jag trodde att det var två flygplan som kom. Det sa jag också till Christoffer, att nu kommer det två flygplan. Men när vi kom fram till Filipstad var de kvar på samma ställe, och det var då jag reagerade.
- Vi satt i bilen och tittade på dem länge innan de rörde sig. Flygplan står ju inte stilla i luften. Det var hemskt konstigt.
De två kvinnorna är helt samstämmiga i sin beskrivning av föremålen: de liknade två blyertspennor med spetsen uppåt. Inga vingar eller andra utstickande delar syntes. Det liknade egentligen inget som någon av dem sett förut.
- Det närmaste är en raket. Det är nästan löjligt att säga det, men det blir den formen, säger Monica Björkman.
CS: Var det någonting efter dem? Rök?
MB: Ja, det blev rök. Jag vet inte hur jag ska förklara. Väldigt kort rök. När ett plan drar iväg på himlen ligger röken ju kvar väldigt länge.
CS: På vilket sätt försvann de?
MB: De var borta helt enkelt. Det kom en sådan här liten rökpuff och sedan var de borta.
CS: De försvann inte vid horisonten eller så?
MB: Nej... Vi hade lite skog omkring oss, men de försvann ur vårt synfält på himlen, om man så säger. Vart de tog vägen vet jag inte.
IS: Så var det. Vi såg dem genom takluckan. Sedan bara tvärförsvann de.
Monica Björkmans son, Christoffer, var bara sju år när händelsen inträffade och minns inte alla detaljer. Men en sak minns han fortfarande, den liggande åttan på himlen.
Vad var det då de tre Hagforsborna såg? Det är omöjligt att säga. Någon flygtrafik har inte varit möjlig att kontrollera så här lång tid efteråt och av beskrivningarna att döma kan det knappast ha rört sig om flygplan. Det liggande oändlighetstecknet, "Konsum-åttan", tyder på att observatörerna precis missat en "flyguppvisning" från något av föremålen. Att "åttan" över huvud taget fanns kvar på himlen så länge (10-15 minuter) medan röken efter föremålen var kort och försvann snabbt, tyder på att de befann sig på olika höjd. Någon rimlig förklaring är svår att finna, särskilt så här långt i efterhand. De två kvinnorna är helt överens om de viktiga dragen i händelsen. Vad det än var de såg, så har det satt ett outplånligt minne hos dem.
Källor:
Telefonintervjuer med Monica Björkman (9/2 och 13/2 -93), Christoffer Skogfeldt (13/2 -93) och Inger Sundqvist 9/2 -93 samt rapportformulär från MB och IS. Besök på platsen 5/9 -93.