"Idrotten vill"
- tillhygge eller rättesnöre?

Då och då utkommer RF med någon form av "vitbok", dvs man talar om hur man tycker att svensk idrott bör arbeta de närmsta åren- oftast minst 4 år framåt.
Det senaste dokumentet heter "Idrotten vill" och är en oerhört välskriven och genomarbetad generell beskrivning av hur de allmänna förhållandena bör vara i Sveriges idag drygt 60 olika idrotter.
Liksom andra "biblar" så undviker man detaljanvisningar då spännvidden mellan t ex simning och kontaktidrotternas boxning, fotboll och ishockey är mycket stor. "Idrotten vill" ger massvis med stöd till specialidrotterna men är överallt mycket noggrann med att påverka att varje idrotts förutsättningar är olika och därför måste "Idrotten vill" användas på olika sätt.
Men ni vet hur det är när Horn-Pelle läser bibeln. De mest häpnadsväckande religiösa sekter anser sig tolka bibeln rätt.
Frågan är nu om inte "Idrotten vill" håller på att bli någon slags "kultbok" för vissa. Inom simsporten hade vi en gång en Barn- och ungdomskommitté som försökte "teoritisera" i sporten. Då höll svensk ungdomssimning på att kvävas! Vi överlevde bara tack vare att "fotfolket" med lång tids erfarenhet av hur det i verkligheten fungerar under massvis med olika förutsättningar plötsligt gjorde uppror!

Horribla slutsatser
Jag är rädd att vi håller på att få en liknande situation. Skillnaden mellan "fotfolktes" och de beslutandes erfarenheter är tydligen milsvid. Har arbetsomfånget i beslutsorganen blivit så omfattamde att endast ett fåtal med erfarenheter av alla komplikationer och kompromisser, som måste göras i en modern idrottsfamilj, kan deltaga i beslutsprocessen? I så fall är risken stor att tolkningar som att "all idrott med personer under 12 år är barnidrott" kan misstolkas och leda till totalt horribla slutsatser, som kan vara till verklig skada både för barn och idrotten.
Många barn älskar att tävla. För dem är tävlingsidrotten en stor kick. Den glädje, som rätt serverad tävlingsidrott förmedlar till barn finns det många som kan vittna om.
Det vidriga förhållandet att vissa barn misshandlas av sina föräldrar (kanske mest psyikskt) har ju hittills inneburit att vi avskaffat systemet med att föräldrarna har huvudansvaret för barnens uppfostran.
Därför bör vi kanske inte heller dra för långt gående slutsatser av eventuella missförhållanden inom idrotten. I all idrott fordras mer kunskap om barn, som gillar att tävla. Jag hävdar att det inte finns något motsatsförhållande mellan "Idrotten vill" och t ex klassen 11 år och yngre på USM i simning. Helt enkelt för att vatten och tävling sedan urminnes tider har varit ett naturligt lekfullt inslag i de yngsta barnens utveckling. Ett barn nedsänkt i vatten väger inte mer än något kilo. Risken för fysiska skador torde därför vara avsevärt större i spontana lekfulla aktiviteter, som trädklättrning, kurragömmalekar och användande av lekparkens redskap för barn med 30-40 kilos vikt och mer. med välutbildade idrottsledare torde risken för psykiska skador vara försumbar i varje fall avsevärt lägre än i många familjer.
Man kan normalt gå i ett-årsåldern men bör inte belasta skelettet förrän efter puberteten. Man bör inte cykla i trafiken förrän i 12-årsåldern. När kan man börja slå varandra på käften i RF-regi vet jag inte, men helt klart är att en del idrottsaktiviteter kan vara olämpliga för barn. Därmed inte sagt att alla är det.
En del uttnyttjar vattnets positiva påverkan på barnens rörelseutveckling genom att gå på t ex babysim från ca 6 veckors ålder. Naturligtvis vill en del familjer fortsätta med någon vattenaktivitet även när barnet bli äldre. Den normala debuten i simskola är fem till sju år. När simkunnighet uppnåtts vill även här en hel del barn lära sig mera- utveckla sig. Fyra till sex år senare har vissa hunnit så långt i sin utveckling att det är naturligt att vilja delta i t ex snabbsim tillsammans med övriga 11-åringar i landet.
Säkert finns det anra idrotter, som har liknande mjuka förutsättningar. Låt dessa idrotter utvecklas på sina premisser, och satsa på utbildning av ledarna istället för nedläggning av vissa aktiviteter. Ta inte bort chanserna till utveckling för de som vill. Så tolkar jag "Idrotten vill".
Christer Junefeldt, simförälder

Svar:
Idrotten vill
-vårvägvisare

Aldrig har uppmärksamheten varit så stor på just barnidrottens utformning som nu. Uppmärksamheten är befogad. Med det menar jag att vi har mycket att uträtta innan vi lever upp till en barnidrott som utgår från barnens behov och förutsättningar.
Jag upplever att få inom svensk idrott, fotfolket inräknade, har en avvikande uppfattning till de ambitioner som beskrivs kring barnidrotten i "Idrotten vill". Men sedan gäller det ju att gå från ord till handling, och också tolka vad riktlinjerna innebär för min idrott, min förening i praktiken.
Under 1997 och 1998 satsar Smålandsidrotten bl a på utvecklingskonferenser tillsammans med våra SDF (distriktets specialidrottsförbund) där vi helt koncentrerar oss på verksamheten för våra allra yngsta. I en första omgång kommer vi att jobba med basketboll, fotboll, innebandy, ishockey, handboll, golf, orientering, ridsport och simning. Efter att ha varit i kontakt med Smålands Simförbund vet jag, att du Christer, är välkommen till Smålands Simförbund utvecklingskonferens senare i år föratt ventilera dina åsikter.
Det var ett inlägg i debatten- vi lämnar dörren öppen för fler tyckare.
Christina Ericsson, redaktör

PS: Du som varken sett eller hört talas om "Idrotten vill" och vill veta mer, kontakta gärna mig på tel: 036-16 91 40

 

Smålandsidrotten
Box 485
551 16 Jönköping
036- 15 08 66