Undertecknade fyra föreningar yrkar härmed i en gemensam motion att Riksidrottsförbundets stadgar ändras så att föreningar som bedriver elitidrott med kommersiella förtecken ges möjlighet att, om de så önskar, bedriva denna elitverksamhet tävlingsmässigt inom ramen för andra organisationsformer än den ideella föreningen. Den organisationsform vi främst anser bör komma ifråga härför är aktiebolaget.
Bakgrund
Diskussioner och frågor rörande idrottens s. k. bolagisering kan påstås ha förekommit sedan början av åttiotalet, varvid dessa främst utgått från eventuella ekonomiska fördelar på skatteområdet (momsen), men också utifrån en ansvarsfördelning mellan olika verksamheter inom föreningarna.
På senare tid synes även de rent associationsrättsliga frågeställningarna ha aktualiserats i större utsträckning, varvid en diskussion uppkommit kring den ideella föreningen som enda samverkansform för bedrivande av idrottslig verksamhet. En utgångspunkt för dessa diskussioner har bl a varit den ökade ekonomiska verksamhet som förekommer inom vissa elitinriktade föreningar, och frågan om denna verksamhet på något sätt kan äventyra statusen av ideell förening.
De bolag som hittills använts som ett redskap av idrottsföreningar synes - såvitt är oss bekant - inte ha bedrivit idrottslig verksamhet, utan enbart sådan kommersiell verksamhet som utgjort en följd och ibland en förutsättning för den idrottsliga verksamheten. Främsta syftet har varit att finansiera den idrottsliga verksamheten (sponsoring, vissa administrativa uppgifter mm).
Dagens situation
T f professor Björn Lindquist, Lunds Universitet, skriver i sin bok "Idrottsföreningar och allianser" följande (s 19): "Andra exempel kan ges där idrottsrörelsen genom den ökade ekonomiska verksamheten har fått en större del av sin verksamhet reglerad av tvingande regler. Allt eftersom föreningens verksamhet förändras sker denna övergång gradvis och stundtals utan att man är medveten om den.
Idrottens interna regler har utformats, innan vi fick en "professionell" idrott. Reglerna är därför inte avpassade till den situation vi har dag. De avtal, som sluts idag, utformas i överensstämmelse med inom idrotten formellt antagna regler men utan tillräcklig hänsyn till idrottens förändrade situation och till svensk rätt. "
I ett avslutande kapitel diskuterar Lindquist behovet av en civilrättslig lag om idrottsföreningar och avslutar på följande sätt (s 89):
"Lagstiftar man speciellt om idrottsföreningar har man dessutom möjligheter att bättre väga in den s.k. professionella idrotten. Frågan är om man kan fortsätta att hävda, att all idrott skall organiseras i samma organisationsform. En professionell idrott med en omfattande ekonomisk verksamhet måste organiseras med hänsyn till denna ekonomiska verksamhet. Som i viss mån sagts ovan blir då reglerna om borgenärsskydd, redovisning, kapitalanskaffning och minoritetsskydd väsentliga. För att kunna behålla karaktären av folkrörelse blir dessutom regler om ägande av en idrottsorganisation säkert viktiga. Inom idrottsrörelsen diskuteras stundtals hur man skall reformera reglerna om idrottsorganisationer så att den ideellt verksamma idrotten kan förenas med den professionella idrotten i samma huvudorganisation. En väsentlig utgångspunkt för att detta skall kunna genomföras är att man principiellt godtar, att alla idrottsorganisationer inte kan organiseras på samma sätt".
För egen del är jag övertygad om att professionell idrott kräver en ekonomisk effektivitet som på sikt gör det nödvändigt att organisera verksamheten i aktiebolag. Vilka idrottsklubbar, som bör organiseras på detta sätt, måste utredas."
Liknande uppfattningar har redovisats av andra framstående rättslärda.
Utifrån de diskussioner som förts, och förs, i varierande grad inom våra föreningar från tid till annan anser vi att Lindquist, och andra, rätt speglar problemen med att också inrymma den "professionella" idrotten inom ramen för den ideella föreningen.
Via massmedia har vi också konstaterat att myndigheterna - främst skattemyndigheterna - allt oftare synes reagera på och utifrån den professionella idrottsverksamheten åberopar dagens relativt förmånliga skatte- och avgiftsregler till stöd för resta skattekrav gentemot delar av idrottsrörelsen. Vi vet samtidigt att det framförts förslag från en statlig utredning om lagändringar innebärande att den elitverksamhet som vi här avser kan komma att beskattas på motsvarande sätt som ett aktiebolag inom en relativt snar framtid.
Vi har också erfarit att det f n pågår en utredning påkallad av EU för att utröna på vilka sätt medlemsstaterna, direkt eller indirekt, ekonomiskt understödjer den professionella idrotten i de egna länderna. Ett sådant understödjande strider nämligen mot gällande EU-direktiv om konkurrensneutralitet inom den gemensamma ekonomiska marknaden, till vilken den här typen av idrottslig verksamhet räknas. Det påtalas särskilt från EU att skattelättnader är en typ av icke tillåtet understödjande.
Det finns således mycket som talar för en förändring av skattelagstiftningen i framtiden som innebär att skattefördelarna med föreningsdrift av elitverksamheten förloras, samtidigt som det skydd i ansvarshänseende som ett aktiebolag ger inte erhålls.
Utgångspunkten för förslagen
Vissa delar av den elitverksamhet som våra föreningar representerar på olika nivåer har kommersiella inslag - förutom att de aktiva uppbär ersättningar för sin idrottsutövning - genom att vi för att finansiera denna verksamhet har att verka i kommersiella miljöer tillsammans med näringslivets aktörer.
Om vi bortser från de tankar och farhågor som framförts av Lindquist enligt föregående avsnitt, och de försämringar av skattereglerna som kan befaras i en relativt snar framtid, anser vi att fördelarna med att tillåta ett aktiebolag även för den idrottsliga verksamheten är av den art att detta måste genomföras.
Utgångspunkten härför kan sägas vara att;
1. idrottslig verksamhet som bör omfattas av möjligheterna till bolagsdrift är den volymmässigt sett mycket lilla del av idrottsrörelsen som bedriver en elitinriktad idrott med stora kommersiella/professionella inslag. Sannolikt berörs i första hand vissa fotbolls- och ishockeyklubbar på högsta elitnivå.
2. avsikten är inte att aktiebolaget skall bli medlem i respektive specialförbund (SF). De "idrottspolitiska vägarna" - medlemskapet - skall gå via föreningen till SF och övriga idrottsorganisationer. Föreningen får själv avgöra om man vill bedriva elitverksamheten i AB eller även fortsättningsvis inom den ideella föreningen. Regelsystemet skall således enbart ge möjligheten till att representera i tävlingsverksamheten genom ett AB.
3. AB skall ägas av en idrottsförening som är medlem i ett SF. Frågan om föreningen skall äga 100 % eller minst 51 % av aktierna (rösterna) kan diskuteras. Avgörande är dock att föreningen ska inneha det reella inflytandet över AB.
4. de aktiva - anställda av bolaget - måste vara medlemmar i den förening som har det reella inflytandet i bolaget för att få representera bolaget i tävlingsverksamheten.
Fördelarna med Idrotts-AB
1. Uppdelningen mellan vad som är elitinriktad idrott med stora kommersiella/professionella inslag och vad som är ideell verksamhet blir klarare. På sikt innebär det enligt vår uppfattning att man slår vakt om den ideella föreningen eftersom de flesta av anledningarna till ifrågasättandet av den senare samverkansformen avgränsas till AB.
2. Förutsättningarna för en "sammanhållen idrott" även i framtiden främjas genom att organisatoriska och/eller andra fördelar med "proffsligor/utbrytarorganisationer" utanför den med AB organiserade RF-idrotten minimeras.
3. Den kommersiella/professionella idrotten får verka i en miljö där de kommersiella förutsättningarna (lagar, förordningar, affärskultur m.m) finns fastställda. Detta innebär enligt vår bedömning att relationerna till sponsorer m.fl kommersiella intressenter kan skötas på ett för båda parter mer konventionellt sätt.
4. Lån och annat riskkapital attraheras sannolikt lättare när samarbetspartners m fl har att göra med för dem välkända strukturer. Elitidrottens finansieringsmöjligheter kan således komma att öka bara genom valet av organisationsform, men därutöver tillkommer också ökade möjligheter till direkt rikskapital genom aktiekapitalet eller andra placeringsmöjligheter för finansiärerna.
5. Organisationsstrukturen blir tydligare även internt. "Rätt man på rätt plats". En AB-styrelse och en "riktig" VD blir formellt ansvariga för den elitinriktade idrotten med stora kommersiella/professionella inslag, vilket gör att föreningsstyrelsen på ett mindre betungande sätt kan svara för hela föreningens övergripande frågor, inklusive ägarfrågor rörande AB.
6. Det bör vara lättare att gentemot stat och kommuner motivera att de skall stödja idrottslig verksamhet (bredd-, ungdoms- och ideell elitverksamhet) när denna inte längre är "belastad" med för mycket kommersiella inslag i form av höga spelarlöner, övergångstummor, ettårsfall m.m.
7. Tvingas AB i eventuell konkurs kommer inte föreningens ekonomi och verksamhet att påverkas i sådan grad att ffireningensexistens är hotad. Sannolikt måste SF ha regler som förhindrar att en förening kan välja konkurs för sitt Idrotts-AB och därefter bildar ett nytt AB med övertagandet av det tidigare AB:s serieplats etc.
Mot bakgrund av ovanstående yrkar vi
att | det införs regler i RFs stadgar som möjliggör att föreningsägda aktiebolag tillåts delta i SF:s tävlingsverksamhet |
att | det införs regler i RFs stadgar som tillåter de SE som så önskar att införa denna ordning för den idrottsliga nivå man själv avgränsar, från och med ingången av 1998; och |
att | stämman antar av RS utarbetad lydelse av nödvändiga stadgeändringar |
Stockholm den 30 december 1996
Allmänna Idrottsklubben Ulf Fredrikson |
Djurgårdens IF Fotbollförening Mats Olsson |
Djurgårdens IF Ishockeyförening Göran Fritzell |
Hammarby Idrottsförening Hans Berman |
Odd Swarting Sekreterare |
Riksidrottsstyrelsens utlåtande
Delta i debatten kring den här frågan på Svensk idrotts debattsida
Skicka synpunkter eller frågor om denna sida till Webmaster
Senast
uppdaterad 24 januari 1997
© Riksidrottsförbundet 1997