Svensk Idrott

Krönika
4/97

Höna i tuppgården

Marie-Louise Holm"Domarn dömer som en hora", ropar en späd röst från raden bakom mig under kvartsfinalen mellan Djurgården och AIK i SM-slutspelet i hockey i Globen.

Det måste vara en liten ligist på rymmen från någon ungdomsvårdsskola, tänker jag och vänder mig om för att titta efter.

Men, det är något som inte stämmer; det enda jag upptäcker är ett litet änglabarn i sju-åtta-årsåldern. Som bredvid sig har två fullvuxna, välartade män. Som överhuvudtaget inte har reagerat.

Några stolar i sidled sitter en ölmagad man och ropar könsord (dock inga som beskriver de manliga delarna) så fort spelarnas eller domarnas tilltag på isen inte faller honom i smaken.Nedanför står Djurgårdsklacken och brölar något om att "köpa blondiner"…

Vad säger man mer än att det bara är halvkul att vara kvinna i en församling där de extremaste negativa mansbeteendena fått fritt spelrum.

Personligen är jag helt övertygad om att det bara finns ett sätt att tysta avarter av det här slaget, och det är att locka in fler kvinnor på läktarna.

Och det gäller föresten även för idrotten i stort. Ska idrotten hänga med i svängarna, oavsett om det handlar om föreningsverksamhet eller OS-kampanjer, gäller det att den i allt större utsträckning anstränger sig för att hitta kvinnor att blanda upp mansgrupperna med.

I stereotypa församlingar går ju utvecklingen sällan fort.

Naturligtvis handlar det inte bara om att blanda upp med kvinnor utan också med unga, gamla, fattiga, rika etc.

Framför allt gäller det nog att våga vidga vyerna och släppa fram människor med andra värderingar än de som kanske har styrt verksamheten under många, långa år.

Detta tror jag nämligen är en förutsättning för idrotten om den ska kunna attrahera de målgrupper den riktar sig till. Det vill säga: blivande idrottsutövare och blivande ledare.

Att säga att det inte finns några kvinnor (eller unga) att lyfta fram är nog det tunnaste argumentet av alla (och då menar jag naturligtvis inte inom de renodlade "mansidrotterna").

Man måste ju som bekant söka för att finna.

Resultatet av några förbunds sökande kan ni läsa om i Porträttet (sid 4-7), där tre kvinnor på tunga poster delar med sig av sina erfarenheter.

Skiljer sig då deras ledarskap på något sätt från männens?

Tja, läs och döm själv. Kanske kan de fungera som inspirationskällor för framtidens idrottsledare. Varav förhoppningsvis många är tjejer.

Marie Louise Holm
Chefredaktör
E-post: ml.holm@rf.se

 

Skicka dina synpunkter på denna sida till Marie Louise Holm

Senast uppdaterad den 16 april 1997
© Riksidrottsförbundet 1996