Kostförstärkningsprogram
Utgångspunkten för varje kostförstärkningsprogram ska vara att i vissa situationer komplettera den vanliga kosten. Grunden ska alltid vara en kost i enlighet med de kostrekommendationer som utarbetats för idrottare. Detta innebär att man ser till att energibehovet verkligen täcks, liksom att vätskeförlusterna ersätts. Likaså är det angeläget att hålla en viss måltidsordning som anpassas till tränings- och tävlingsprogrammet.
De situationer som kan bli aktuella för kostförstärkning är särskilt energikrävande faser av träning och tävling. Man kan då balansera vid gränsen för att klara energibehovet, vilket också kan innebära risker för att man inte klarar att uppnå tillräckliga nivåer på andra näringsämnen.
I kostrekommendationerna har framhållits att intag av vätska som innehåller kolhydrater kan underlätta att man får i sig tillräcklig mängd energi i sådana perioder. Detta är emellertid ingen fullvärdig föda som samtidigt säkerställer tillförseln av andra näringsämnen.
När det gäller kosttillskott är det viktigt att ha noga kontroll på de preparat som väljs. Många näringstillskott på marknaden är otillräckligt kvalitetskontrollerade och innehållsdeklarerade. I ytterlighetsfall kan de innehålla komponenter som t o m återfinns på dopinglistan. I andra fall kan ämnena finnas i en kemisk form som gör att kroppen inte kan tillgodogöra sig dem.
De preparat man väljer bör vara s k GMP-deklarerade, vilket är en form av kvalitetsdeklaration. Via apoteken kan kontrollerade preparat införskaffas till rimliga priser.
Den ökade uppmärksamheten kring kostsupplement och s k antioxidanter har lett till att marknaden översvämmats av olika förslag och preparat. De flesta av dessa är baserade på mycket bristfälligt vetenskapligt underlag. Bevis för behov av ett extra tillskott av antioxidantia finns inte idag även om några studier har antytt ett sådant behov i vissa situationer.
Ett kostförstärkningsprogram ska baseras på en balans mellan ingående näringskomponenter. Starka inbördes förskjutningar i innehållet av enskilda näringsämnen kan leda till störningar i omsättningen av andra komponenter i kosten.
Man ska också vara noga med att inte överdosera intaget. Det kan leda till oönskade obalanser mellan olika ämnen, direkt negativ påverkan på de eftersträvade träningseffekterna och i extremfall till giftiga effekter.
Det är ingalunda så att det "blir bättre" för att man "tar mer" - tvärtom.
Kostförstärkning handlar om att i extrema situationer gardera sig mot en risk för potentiell energi- och näringsbrist. Detta bl a för att undvika onödiga risker för ohälsa, vilket indirekt påverkar den prestationshöjning som kan uppnås genom den egna träningen.
Vid mycket höga energibehov underlättas täckning av kolhydratbehovet genom att tillföra kolhydrat i lösningar, t ex sportdrycker innehållande maltodextrin och glukos, eller via s k energikakor etc. Vid längre arbetspass, längre än en timme är intag av en kolhydratdryck istället för vatten att rekommendera under passet. Vid varmare klimat bör den ha en koncentration på 3-7% kolhydrat och vid kyligare klimat ca 10%. I båda fallen bör drycken innehålla ca 0,5-0,7 g natrium per liter vatten.
Idag finns inget vetenskapligt underlag för att ge en tydlig rekommendation avseende näringstillskott.
Ett exempel på program för näringstillskott som idag likväl används i praktiken inom vissa specialförbund redovisas nedan. Det kan inte sägas vara grundat på vetenskapligt säkra resultat, men är rimligt balanserat med utgångspunkt från dagens diskussion och kunskap. Det ligger på en nivå som inte torde medföra några risker och används i extrema belastningssituationer där energiomsättningen är så hög att den ligger nära gränsen för vad som kan klaras med en normal väl sammansatt kost.
Exempel:
Observera att järntillskott bara bör ges vid dokumenterad järnbrist.
Har du synpunkter på innehållet på dessa sidor skriv gärna några rader till RF:s Antidopinggrupp.
Senast
uppdaterad den 08 april 1997
© Riksidrottsförbundet 1996