1984 - EN ÅTERBLICK!

1984, året då världen skulle vare en teknokratisk kontrollstat, enligt han Orwell, kunde inte ha börjat bättre fotbollsmässigt. Inför TV-kameror och hela 2,002 åskådare på Ryavallen spelade västsveriges mjölk-kossa, IF Elfsborg mot fjolårets seriesegrare (i division två!) IFK Norrköping. Till allas vår skade- glädje fick 'P-bönnera' stryk med 2-1! Ha Ha Ha tänkte alla 9,424 Göteborgare som bänkade sig för att se IFK sätta det andra nykomlingslaget Kalmar FF på plats. Ironiskt nog lyckades Kalmar fuska till sig en seger med 2-1! Veckan efter, på självaste påskaftonen var det dags för blodshämnd! Matchen mot Gefle IF (någon som minns dem?) skulle ha gått på Strömvallen, men efter som det är vinter tills långt in i Juli där uppe, flyttades matchen till Nya Ullevi (betongbunkern vid Skånegatan!) och årets sämsta publiksiffra (4,778 betalande) fick se IFK vinna med 2-0. På läktaren lekte folk Bihac med medhavda påsk- smällare. Kul för dom som slapp få dem i örat! TV bestämde att årets första bortamatch, som bara råkade gå mot AIK på Gråsunda skulle direktsändas. Tyvärr spelade inte Peter Larsson i AIK på den tiden, så IFK gjorde inga mål. Det bör väl nämnas att AIK inte gjorde några heller. Efter att ha sett Wernersson nästan på egen hand lyckats vända en 2-0 ledning mot Brage, IFK ledde tryggt med 5 minuter kvar då bus-Thomas fick för sig att passa till närmaste mas med sin utspark var det så dags för huliganmatch mot Malmö FF. 0-1 med 10 minuter kvar blev för mycket för vissa yngre element som beslöt att jogga bort till sittplats och ett väntande parti fia med knuff med malmös fans. Detta såg den rådige Håkan Sandberg som på ordningsmaktens order kvitterade och vi... hrm, de yngre elementen beslöt att inställa fia-spelet. En kille som hetter Mats Gren nätade i förlust matchen på Södertippen, där Bajen filmat till sig 2 offsidemål och sedan var det dags för mig att 17 år gammal förlora oskulden. Nej, inte den sexuella, den fick vänta i 17 år till, utan jag åkte med på min första bortamatch. Tänk er att få åka buss med 'Dajla' för första gången... ända till Borås och se IFK slå Elfsborg med 3-2. Jag minns ingenting förutom att snuten arresterade ett gäng oskyldiga IFK-fans och att Ruben gjorde mål. Sedan följde en härlig period! 5-0 på Öster, 3-0 i Norrköping, 3-0 mot ÖIS inför 22,000 jublande åskådare och ... 1-2 mot Halmstad. Vissa saker var sig lika redan på den tiden. Den 4:e Juli inträffade ett underverk på jorden. Nej, det blev inte fred i mellan-Östern, utan IFK vann på Örjansvall. Ryktena var förresten i full gång att Torbjörn Nilsson hade tröttnat på det 4:e riket och styrde kosan hem mot Göteborg. Han var med och värmde upp mot Kalmar FF borta, men jag minns inte om den gudomlige spelade något. Däremot minns jag att en mycket lång person som brukar hävda att 'alla hatar Manchester United mer än vad dom älskar sitt eget lag och det skulle en United fan aldrig sänka sig till att... öööhhh... göra'. Denne mycket långe, före detta chefred. och ansvarige utgivare av Änglatjöt satt nämligen och skrålade 'hata Liverpool' sånger hela vägen hem. Neka inte Jönsson, jag såg dig! Torbjörn gjorde comeback borta mot Gefle där IFK vann med 3-0. Målskyttar? Jag sade ju att Torbjörn spelade! Ett äkta hat-trick i andra halvlek fick hela Göteborg att drömma om gyllene bucklor och oj vad rätt vi fick! I nästa omgång skulle en svit spräckas. AIK hade nämligen inte förlorat på ett helt år! Detta var förståss på sagornas tid, då magin stod som trollspön i backen ute på mystiska druidhedar och vilda alfer, jättar, boråsare och annat oknytt krälade runt ute i tassemarkerna. 1:e drakdödare Nilsson kom, lobbade och segrade. Ett underbart konstverk från straffområdeslinjen som sände råttorna ner i sitt vanliga träsk igen. I borlänge hämtades ett 0-2 underläge in och över 15,000 såg IFK vinna med 1-0 på Malmös koncentrationsläger med bara 10 man, eftersom lagets mest underskattade spelare, Stephan Kullberg, blivit utvisad. Publiken fortsatte att komma för att se IFK och över 13,000 såg oss mangla ett grönvitt lag från Ståkkhålm, medans 17,614 älskade till 4-1 mot ÖIS och gissa vilka som plötsligt ledde serien? Detta varade bara tills nästa omgång när Norrköping kom hit. Jag har glömt allt om den fuskmatchen, men 3-1 mot Elfsborg räddade äran åt oss och vi hade inför sista matchen chansen att snuva gnaget på seriesegern om vi vann i Växjö samtidigt som Malmö gjorde detsamma i den där förorten utanför Sundbyberg. Det fanns en Gud som vandrade mitt ibland oss på den tiden, Torbjörn Nilsson, hette han och med 5 minuter kvar avgjorde han med matchens femte mål, ungefär samtidigt som Mats 'Gnällis' Magnusson sänkte råttorna utanför Rinkeby. IFK Göteborg vann serien på 32 poäng och med 43 mål, därmed var man INTE Svenska mästare, som man ju hade varit i vilket jä..a u-land som helst utom i Sverige, för här fanns ett löjligt slutspel. IFK lottades att möta Halmstad. HBK var vid den här tiden inte det gigantiska spöke man har blivit för oss, för Blåvitt lyckades hålla 0-0 på Örjansvall. Rättare sagt fuskade Halmstads målvakt 'Ägget' Gudmundsson och tog med hand, vilket räddade de 7-8 mål IFK borde gjort med tanke på spelövertaget. Räddningen kom hemma på Ullevi. Trots en älg som hette Erik Fredriksson vid pipan, vann IFK med 5-1. Sedan följde 5-1 borta samt 2-2 hemma mot Brage, samt 5-1 igen mot nykomlingen IFK Norrköping på bortaplan. Tre kalasmål av kung Torbjörn den ende visade vägen. 2-0 hemma mot Peking var en ren formalitet och vår tränare, Björn Westerberg, hade börjat sin sejour med 2 guld på lika många år. Detta är ju rätt normalt nu för tiden, men på åttiotalet var det fortfarande en smula udda. I cupen blev Blåvitt bortdömda i Malmö (1-4) och i Europa-cupen slog vi Avenir Beggen från Luxemburg med sammanlagt 17-2 (Nej, det var Avenir Beggen inte Hammarby!) och sedan KSK Beveren från Belgien tack vare ett bortamål. AIK åkte ut mot Dundee United i sin cup Ha Ha Ha! Ännu ett år där vi upplevt stora framgångar var så avslutat. Seger på Örjansvall, kvartsfinal i Europa-cupen, Allsvenskt serieguld och SM-guld, Torbjörn Nilsson var tillbaka, GAIS förlorade hemma mot Lund och Norrby inför 2,000 otrogna medans vi hade Sveriges högsta publiksnitt på över 13,000. Elfsborg och Gefle åkte till ingens saknad ur, ÖIS fick kvala och GAIS harvade i tvåan. Allt var som vanligt med andra ord... Vid pennan: Lars Dahlander

Magnus Andersson
md1lazio@mdstud.chalmers.se