1924/25
Allsvenskan startar på hösten 1924, och fram till 1958 spelas
den höst/vår. Cupturneringen om Svenska Mästerskapet
förlorar sin mästerskapsstatus men spelas ytterligare två
säsonger under sitt ursprungliga namn, Svenska Cupen.
1925/26
Den andra Allsvenska säsongen dominerades även den av Göteborg.
Örgryte vinner följda av GAIS och IFK. Ett nytt publikrekord noteras
då 17,163 ser matchen mot Hälsingborg. 'Svarte-Filip' gör
26 mål och blir tvåa(!) i skytteligan.
1926/27
IFK drar storpublik till derbyt mot GAIS på Slottskogsvallen: 18,521.
Man förlorar matchen med 3-4 och hamnar därför på andra
plats i tabellen. 'Svarte-Filip' hamnar återigen på andra plats
i skytteligan, den här gången på mer normala 15 mål.
1927/28
Den dittills sämsta placeringen i Allsvenskan uppnås då
laget bara blir fyra eftersom Hälsingborg blandat sig i leken och knipit
silvermedaljerna. Göteborgshataren och ordföranden i SFF, Anton
Johansson börjar nu även bråka med IOKs Holländske
president, Hirschmann, och resultatet blir att Sverige uteblir från
fotbollsturneringen i OS i Amsterdam.
1928/29
Legendaren Erik Hjelm slutar efter 16 år och 500 A-lags matcher, men
en annan tar vid, nämligen Ernst Andersson. IFK leder Allsvenskan med
tre poäng vid vinteruppehållet, men tappar formen under våren
och blir bara trea. Med ett ståtligt publiksnitt på 9,504 har
IFK tagit ett rejält grepp om Göteborgspubliken och blivit folkets
lag.
1929/30
Erik Hjelm blir ny tränare efter Henning Svensson. Vid
vinteruppehållet ligger IFK bara femma, men efter sju vinster i rad
(med målskillnad 39-2) avancerar laget till en slutlig andra plats.
1930/31
Efter en del trassel återkommer Henning Svensson som tränare.
I en lokal cupturnering delar IFK och GAIS första platsen. Pokalen
sågas därför mitt itu och delarna finns att beskåda
på respektive klubbars kanslier. 24 Augusti inträffar Allsvenskans
hittills största skandal. IFK förlorar mot Sandvikens IF på
walk over, efter att förbundet missat att informera IFK om att man
ändrat tiden för avspark. IFK vinner matchen som aldrig existerat
med 4-1 inför 9,935 åskådare och efter många protester
och motprotester får IFK böta 1,000 kronor till förbundet
pga förbundets inkompetens. IFK slutar på tredje plats i serien,
tre poäng efter GAIS som är det första lag att vinna Allsvenskan
som blir officiella Svenska Mästare, det sjunde året serien
spelas.
1931/32
Bara fjärde plats i tabellen, men stans bästa publiksnitt med 9,836.
Däremot vinner IFK den nystartade Allsvenska reservlagsserien efter
3-1 i finalen mot Solna AIK, trots en missad straffspark.
1932/33
Arne Nyberg debuterar i A-laget. Klubben noterar sin hittills största
seger, med 9-2 mot IFK Eskilstuna. Erik Hjelm kommer tillbaks som tränare.
'Svarte-Filip' lämnar klubben efter ytterligare en tredjeplats, efter
totalt 177 mål på 181 Allsvenska matcher och fantasiska 329 mål
totalt. Hans 329 mål kom att stå sig som klubbrekord i över
53 år... och de 177 Allsvenska målen är fortfarande
klubbrekord.
1933/34
30-års jubileet firas med ytterligare en tredje plats i Allsvenskan
, efter att man förlorat guldet i sista matchen, förlust 3-4 mot
Gefle. Plåster på såren är segrarna i
Centralmästerskapen och den första 'Triangelserien'. Årets
bästa publiksiffra är 22,800 i matchen mot Hälsingborg.
Fotbollsspelarna i Göteborg demonstrerar under hösten för
högre dagstraktamenten. Malmö FF flyttas ner för brott mot
amatörlagarna.
1934/35
Äntligen! Efter 8 silver och bronsmedaljer är det dags att få
ta emot guldmedaljerna. Spelaren som fick lyfta von Rosens pokal var
målvakten Anders Rydberg som dittills spelat alla Allsvenska matcher,
228 stycken, sedan starten 1924.
1935/36
Vardagen efter guldfesten blir svårare än väntat och laget
blir bara fyra i serien. Elfsborg vinner serien efter en skandalmatch i 21:a
omgången borta mot Solna AIK. För att stoppa matchen och hindra
Elfsborg från att vinna serien, tänder AIK-fans på Stockholm
Stadions berömda klocktorn. Brandkåren lyckas snabbt få
elden under kontroll och SM-guldet stannar i alla fall i väst-Sverige.
Det verkar som om mordbrand ligger i generna på de där gnagarna.
1936/37
Säsongen inleds med Nazi-olympiaden i Berlin. Sverige åker ur
fotbollsturneringen i första omgången mot Japan, och fortfarande
är Sven Jerrings referat en klassiker man helst vill glömma.
1937/38
Föreningens - och göteborgsfotbollens mörkaste år. IFK
och GAIS flyttas ner till division två efter att ha slutat 11:a och
12:a. Örgryte blir 10:a och bästa Göteborgslag blir Gårda
BK, med en femte plats. Målvakten Anders Rydberg slutar efter 458 matcher
och 24 landskamper.
1938/39
Nya tränare och lagledare (Dave Norris och Josef Holsner) samt två
nya spelare, Åke Hallman och Axel Olsson (målvakt) innebär
en uppryckning. I derbyt mot GAIS noteras Svenskt publikrekord för
division-2 fotboll med 16,239 personer på läktaren. Man vinner
serien före lokalkonkurrenten och besegrar sedan (kors i taket!) Halstad
BK i två raka kvalmatcher. Allsvenskan igen.
1939/40
Återkomsten i högsta serien går över förväntan
och man blir tvåa efter Elfsborg på samma poäng, men med
sämre målkvot. Elfsborg säkrar guldet på en omdiskuterad
straff på övertid mot Solna AIK i sista omgången. Nytt för
i år är att spelarnas tröjor numreras från 1 till 11.
1940/41
Mobiliseringen påverkar seriespelet stort då flera spelare ligger
i fält. Svenska Cupen återuppstår med Helsingborg som segrare.
IFK missar toppplatserna, då man blir sexa i serien. För första,
men inte sista gången är IFK Göteborg enda alliansklubb i
högsta serien. Dock finns fortfarande Gårda BK med i
Allsvenskan.
1941/42
Efter en uppmärksammad övergång från Gårda, debuterar
Gunnar Gren i IFK. Ernst Andersson är ny spelande tränare. Radarparet
Gren, Nyberg firar stora triumfer och IFK blir Svenska mästare igen,
fyra poäng före GAIS.
|
1924/25
Big changes in the autumn of 1924. Allsvenskan starts and until 1958 it's
played autumn/spring. The cup-tournament looses its status as Championship,
but is played for another two years.
1925/26
The 2nd season of Allsvenskan is dominated by Göteborg (just as the
1st). ÖIS wins it followed by GAIS and IFK. A new record-crowd on Ullevi:
17,163 against Hälsingborg.
1926/27
IFK attracts bigger and bigger crowds. In the decisive match against GAIS
(3-4), 18,521 people are packed in on Slottskogsvallen. 3rd season of Allsvenskan
and so far the trophy has never left Göteborg.
1927/28
Our worst season so far, with a 4th place in the league since Hälsingborg
wants to play with the big guys.
1928/29
One of the legends, Erik Hjelm resigns after 16 seasons and 485 matches,
but another makes his debut, Ernst Andersson is his name. At the winter-break,
IFK tops the table, but bad form during the spring results in another 3rd
place.
1929/30
Erik Hjelm becomes new coach after Henning Svensson and moves the club from
a 5th place at the winter-break, to a final 2nd place. A new record-crowd
of 24,348 watches the decisive match between IFK and Hälsingborg on
Ullevi (October 13).
1930/31
After some arguments, Henning Svensson is back as coach. IFK and GAIS share
1st place in a local tournament and cut the trophy in half(!) keeping one
piece each.
1931/32
Only 4th place in the table, but the biggest crowd in town, with an average
of 9,836. The biggest success this season was a victory in the newly formed
reserve-teams league after victory against Solna AIK.
1932/33
'Svarte-Filip' left the club after a fantastic club-record of 329 goals in
only 277 matches. A record that will stand for over 50 years. His 177 goals
in 181 league-games still remains unbeaten.
1933/34
The anniversary is celebrated with another 3rd place, after loosing the trophy
in the last round (Gefle, 3-4). Victorious in 'Centralmästerskapen'
and the first 'Alliance-league'.
1934/35
YES! After 8 silver and bronze-medals, we finally win the championship. Captain
and receiving the von Rosén trophy was the keeper Anders Rydberg,
who plays 292 consecutive league-matches in Alllsvenskan between 1924-1938.
1935/36
A bit of a hang-over season. Only 4th place in the league. Elfsborg becomes
champions for the 1st time, after a huge scandal in the 21st day of the league,
when AIK fans set the towers of the Stockholm Olympic Arena on fire to stop
Elfsborg from winning.
1936/37
The season starts with the Nazi-Olympics in Berlin and a classic Swedish
disaster against Japan in the 1st round of the football tournament. (The
words of Sven Jerring are still classic...)
1937/38
The darkest season in the club-history. IFK and GAIS are degraded to the
2nd division. ÖIS finish 10th and Gårda BK 5th. A disastrous season
for the football capital of Sweden. Anders Rydberg retires after 458 matches
for the club and 24 caps for Sweden.
1938/39
New coach and manager (Dave Norris and Josef Holsner) and new players like
Åke Hallman and Axel Olsson help the club to a victory in the 2nd division
plus a new record-crowd for 2nd division football, when 16,239 watches the
decisive match against GAIS. IFK then defeats(!) Halmstad BK in a two-leg
qualifying game. Back where we belong!
1939/40
The comeback in Allsvenskan is a success. The team finish 2nd on goal-difference
after Elfsborg, who snatch the trophy away from us thanks to a stoppage-time
penalty against Solna AIK in their last match.
1940/41
Thanks to WW2, most clubs plays without their best players, due to
military-service and mobilisation. An attempt is made to restart the Swedish
Cup (Helsingborg winners). IFK finish 6th in the league, 9 points after
Helsingborg. For the 1st, but not the last time, IFK is the only club in
the Alliance (IFK, GAIS and ÖIS) playing in Allsvenskan, but not the
only team from Göteborg, since Gårda BK also played in Allsvenskan
this season.
1941/42
Gunnar Gren was signed from Gårda BK and Ernst Andersson became
player/manager. The 'dynamic duo' on the right wing, Gunnar Gren/Arne Nyberg
is unstoppable and for the 2nd time IFK wins Allsvenskan 4 points ahead of
GAIS. Ernst Andersson wins his 2nd championship. |
- Ingemar Jönsson
Back to
Club stats. menu/Tillbaks till menyn
Last modified: den 21 October 1996 - 08:03:47