Det här kapitlet är tillägnat det klubbens första hårda år, 1904-05, och handlar till stor del om de ekonomiska problem en nybildad fotbollsförening stöter på. Vårt eminenta researchteam jobbar just nu med att i senare kapitel täcka in hela IFKs historia fram tills idag.

Bildandet, det första hårda året.

En kväll hade jag vandrat ner till Heden och träffade där Artur Lång-Artur Andersson vid ett läskedrycksschapp. När vi hade stått där en stund och pratat halade Lång-Artur fram ett nummer av tidskriften Förgät mig ej ur fickan och pekade på en notis.

-Du, Säwa, vad säger du om det här?. Jag tittade på notisen. Hur den löd ordagrant minns jag inte, men där uttrycktes en förundran över att rikets andra stad inte hade en egen krets av Idrottsföreningen Kamraterna.

Vi diskuterade en stund och kom fram till att jag skulle skriva till Kamraternas Centralförbund i Stockholm och undersöka möjligheterna att bilda en kamratkrets i Göteborg.

Så gick det enligt John Säwström själv till, den dag då tanken på att bilda IFK Göteborg föddes. Faktum är dock att ett första IFK Göteborg bildades redan av 1897 av bl.a. Anton Johansson, sedemera ordförande i fotbollsförbundet och välkänd göteborgshatare. Klubben blev dock inte långlivad utan lades ner redan året efter. Antagligen var tiden inte mogen för arbetarungdomar att syssla med idrott på fritiden.

1904 var det alltså dags för nästa försök. John Säwström och Artur Andersson skickade en förfrågan till Kamraternas centralstyrelse i Stockholm. Svaret som de fick blev en smula överaskande, då det visade sig att ett par Chalmerister, Artur Wingren och S. Ljunggren gjort samma förfågan. Centralstyrelsen rekommenderade i brevet att de båda grupperna skulle kontakta varandra och försöka samarbeta i bildandet av kamratkrets nummer 39.

Det historiska mötet ägde rum i slutet av September månad hemma hos Säwström på Västergatan i stadsdelen Annedal och resulterade i ett nytt möte några dagar senare. John Säwström berättar i IFKs jubileumsbok 1954, hur det numer historiska mötet på Café Olivedal på Sveaplan i Göteborg (nuvarande Pub Aberdeen) avlöpte:

Så kom det sig att på kvällen, den 2:e Oktober 1904 samlades ett 20tal intresserade på Café Olivedal i Annedal. Wingren satt som ordförande och jag själv var sekreterare, samma befattningar som vi fick i den första styrelsen för krets XXXIX av Idrottsföreningen Kamraterna, som valdes samma kväll. Enoch Johanssson blev vice ordförande, Nils Andersson vice sekreterare, Meyer Kantarowitz kassör och Herbert Johansson intendent. Vid mötet valdes också utskott för fotboll, ishockey och fester.

En intressant iakttagelse är ishockeyn. Denna sport fanns knappt på några andra idrottsföreningars program vid den här tiden, vilket innebär att IFK var bland svensk ishockeys pionjärer. Tål att tänkas på i tider då Vilda Västern slår på stora trumman för sitt 50års jubileum.

Den stora anledningen till att man just bildade föreningen 1904, var att Göteborgs stad 1903 under påtryckningar från arbetarrörelsen startat Sällskapet Friluftslekar där man uppmuntrade arbetarklassen till att börja idrotta. Detta var ju något som tidigare enbart varit förunnat medel och överklassen, som hade både ekonomi och fritid nog att utöva dessa aktiviteter. Arbetaren skulle arbeta och ingenting annat, ansågs det. Något som är förståeligt då även barnens inkomster ofta behövdes för att föda familjen. Med tiden mjuknade dock samhället och man insåg att om konditionen ökade, så ökade arbetarnas välbefinnande, vilket i sin tur förbättrade hans effektivitet på arbetsplatsen.

Den första tiden duggade mötena tätt på Café Olivedahl och hemma hos Säwström på Västergatan 10. Det var många frågor som måste lösas innan verksamheten kunde köras igång. En av de viktigaste frågorna rörde klubbdräkten. Förslagen var många, men man enades om den dräkt som används än idag, dvs. Blåvitrandiga tröjor och blåa byxor. I det ursprungliga förslaget ingick även en vit stjärna på bröstet samt vita revärer på byxorna. Problemet var bara att man inte hade råd med tröjorna, men efter ett besök hos Jönssons på Kungsgatan valde man ett annat alternativ. En blå tröja med ett vitt band tvärs över bröstet till ett pris av 4,50:- styck. Byxorna fick var och en sy själva. Eftersom färgerna var rätt godkände styrelsen dräkterna omgående.

Starten var trög, men man hann ändå spela fyra matcher under hösten 1904 mot lokala kvartersklubbar vilka än idag är okända för oss. Det enda som man med säkerhet vet är att 1904 hade IFK följande tabellrad: 4 4 0 0 8-2

Namnen på de tolv spelare som användes under dessa matcher, samt under de tretton matcher klubben spelade 1905, är dock kända: Carl Antonsson, Anders Helgesson, Nils Andersson, Emil Davidsson, Einar Andersson, Verner Johansson, John Säwström, Carl Ekman, Enoch Olsson, Verner Jansson, Herbert Johansson & Arvid Fagrell.

Fotbollssäsongen 1905 började på ett bättre sätt. Klubben fick sin första hemmaplan på det närbelägna Carlsrofältet samt ett källarutrymme vid Skanstorget att använda som klubblokal och träningslokal.

Pengar var fortfarande det största problemet, så våren 1905 arrangerade man sin första årliga basar. Biljetter såldes till vänner och familjer, men intäkterna blev minimala. Därför satsade man allt på en större fest i Exercishuset på Heden under hösten samma år. Denna gång gick det bättre, man omsatte över 900 kronor och trots att nettot bara blev 71,50:- så var föreningens existens räddad för ett år framåt. Så här gick det till år efter år och hade inte medlemmarna slitit och offrat sig så som de gjorde hade föreningen knappast existerat någon längre tid.

Ja, nog var det besvärligt ibland under de första åren. Berättar John Säwström, men när motgångarna var som störst sporrades vi alla till att jobba hårdare och på något sätt ordnade sig allting till slut.

Första matchen för året var mot IK Vikingen och innebar också föreningens första förlust (1-2). Det berättas att vissa av spelarna var vansinniga efter förlusten och begärde en returmatch så snart som möjligt. Efter 2 veckors intensivt tränande möttes klubbarna igen och då IFK nu var mycket bättre förberedda körde man enkelt över motståndet med 8-1 i en mycket underhållande tillställning.

Av bara farten åkte man sedan upp till kamratmästerskapen och besegrade IFK Karlstad med 3-2 innan man förlorade mot IFK Köping med 2-5. Att man sedan åkte ur Svenska cupen redan i kvalet (ÖIS, 1-3) var inte lika viktigt som det faktum att man fick ett erkännande i massmedia.

Nu var det inte bara fotboll på programmet detta första verksamhetsår. Man höll i Januari 1905 sin första skridskotävling, som i Februari åtföljdes av både brottning och friidrottstävlingar. En flitig verksamhet som direkt satte press på Örgryte IS, vilka dittills fått husera ganska fritt. Visserligen fanns det en rad lokala småklubbar t.ex. GA&IS, Fässberg och Vikingen, men något hot mot stadens enda storklubb hade inte funnits, åtminstone inte innan 2:e Oktober 1904.


This chapter is dedicated to the first year 1904-05. All about the foundation of IFK to the economic problem a newly founded football club was facing. Our eminent research team will try in future chapters to cover the entire history of the club.

The formation, the first hard year

"One evening when I had walked down to 'Heden', I met Arthur Andersson outside a cafe. As we stood there talking, Arthur took a magazine called 'Förgät mig ej' out of his pocket and pointed to an article. Hey 'Säwa' what do you say about this, he said. I can't remember the article word by word, but it was about why Göteborg didn't have a branch of the nation-wide 'Idrottsföreningen Kamraterna' society. We discussed this for a while and decided that I should write to the main-office of the society in Stockholm to investigate the poss- iblities of forming a branch in Göteborg." This is the way IFK Göteborg was founded according to the last of the founding members John 'Säwa' Säwström.

But the fact is that another IFK Göteborg was founded already 1897 by, among others, Anton Johansson, later chairman of the Swedish FA and a well-known hater of everything from Göteborg. The club didn't exist for very long and was discontinued a year later. At this time it wasn't 'right' for the working- class to join any sporting activities, they should work hard and not spend their time chasing a ball.

So, in 1904, it was time to try again. John Säwström and Arthur Andersson sent an application to the main-office of the society in Stockholm. The answer came as a surprise: There was already an application to form a branch in Göteborg, sent in by two students at Chalmers University of Technology under consider- ation. Säwström and Andersson got the advice to contact the two students Arthur Wingren and S.Ljunggren to perhaps join forces and form a branch together.

A meeting was arranged in the end of September 1904 on Västergatan in Annedal (a working-class district in Göteborg), resulting in a new meeting a few days later. John Säwström described the meeting in the IFK Göteborg 50 years anniversary book:

"In the evening on October 2nd, about 20 people met in 'Cafe Olivedal' on Olivedalsgatan, Wingren was appointed chairman and I, myself became secretary. The same positions we had on the first board of Branch XXXIX of 'Idrotts- föreningen Kamraterna' aka IFK Göteborg which was founded that evening. Enoch Johansson was appointed vice chairman, Mayer Kantarowitz treasurer and Herbert Johansson steward. At the meeting we also appointed commities for ice-hockey and parties."

An interesting point is the ice-hockey, a sport few clubs had picked up at that time, proving that IFK Göteborg was a pioneer club an many ways. One of the reasons for forming the club in 1904 was the fact that the township of Göteborg had started a society for leisure games in 1903, under pressure from the working-class movement as a way to encourage the working-class youths to start exercise. This was previously only granted the members of middle and upper classes, the only ones with money and spare time for such activities. The workers should concentrate on the work and nothing else, which was easy to understand when even the income of the children was important to avoid starvation. Society however, was slowly realising that if you kept fit, you felt better overall, which improved your effectiveness at work.

The first months, meeting after meeting was held at 'Cafe Olivedal' or at Säwström's home on Västergatan 10. Many questions had to be answered before the activities could start. One important question was what kit we should play in. Many ideas came up, but soon it was agreed to play in the kit still in use, in other words: Blue/White stripped shirt and blue shorts. (All branches of the 'Kamrat' society had Blue/White as their colours.) The first proposal was to have a white star on the chest and two white stripes on the shorts, but a problem arose as the board discovered that they couldn't afford them. However, another alternative was discovered at 'Jönssons' on Kungsgatan: Blue shirt with a white ribbon across the chest (price 4,50 SEK each) and it was up to each member to sew the shorts themselves. The colours were correct, so the main-office gave their approval.

The start was a bit chaotic, but 4 games were played during that very autumn of 1904. In spite of the massive research we have (so far) been unable to name the opposition for these first games and maybe we'll never find out. The only thing known to us is that the games were against local sides and all 4 games were won, with a total result 4 4 0 0 8 - 2. We do know the names of the 12 players in the rooster that year and for the 13 games played in 1905: Carl Antonsson, Anders Helgesson, Nils Andersson, Emil Davidsson, Einar Andersson, Verner Johansson, John Säwström, Carl Ekman, Enoch Olsson, Verner Jansson, Herbert Johansson and Arvid Fagrell

The 1905 season got a much better start. The club was allowed to use the nearby 'Carlsrofältet' as their home-ground and was given a small basement at Skanstorget to use as a club-office and for indoor-training. Money was still the main problem and in the spring of 1905 a market was arranged. Tickets were sold to friends and relatives, but the income was exceedly small. Instead, it was decided to invest in a larger event at 'Exercishuset' at 'Heden' in the autumn the same year. This time the income increased and the sum of 900 SEK was collected. The net-income that year stopped at 71,50 SEK but the main crises was avoided. This went on for the first 5 years and if the members hadn't put in such efforts the club had ceased to exist many years ago.

"Those were the days", John Säwström said. "But when it was as toughest and the set-backs were many, we worked even harder and somehow we managed to solve the problems."

The first game that year also was the clubs first defeat. IK Vikingen won 2-1 and it's said that some players in the IFK squad were so furious about it that they immediately after the final whistle wanted a re-match. After 2 weeks of hard training IFK returned better prepared for the game and demolished IK Vikingen in an easy 8-1 victory in a fantastic game. The winning streak continued when they defeated IFK Karlstad 3-2 in the 'Kamrat' championships, before going out against IFK Köping in the semifinal 2-5. To loose that game and to loose in the Swedish championships against local rivals Örgryte IS 1-3, was not as important as the fact that the club now were recognised by the press.

The following quote is from the magazine 'Nordiskt Idrottslif' and their summary of the sport-year 1905, even if the article is wrong about some of the results, they predicted the future quite good: "Surprisingly, the young team Göteborgs-Kamraterna have taken the place as runners-up in Göteborg. In the local league, with 6 competing teams, they took the 2nd place after Örgryte IS. IFK Göteborg, founded in 1904, immediately set up a football team and has already showed that they have some qualified players but as they formed in October they had hardly started to play when winter arrived with ice and snow. When the 1905 season started Kamraterna could field a very competitive side and their first match was won 8-1 against IK Vikingen. In the 1st round of the Swedish championship they were drawn against Örgryte IS and lost 3-1. Later the competed in the 'Kamrat'-championships and won against Karlstad 3-2 in Karlstad. In the semifinal they were drawn to play IFK Köping in Örebro and lost 3-2. The team consists of very young players, most of them 17-18 years old, the future looks bright as they are expected to make progress"

This new club put Örgryte under a lot of pressure, as they had been more or less alone until now. Of course there had been some minor clubs like Fässberg, Vikingen and GAIS, but none of them had been any threat to the only big club in town, but that all changed on October 2nd 1904.

- Ingemar Jönsson

Back to Club stats. menu/Tillbaks till menyn


Magnus Andersson
md1lazio@mdstud.chalmers.se

Last modified: den 21 October 1996 - 07:57:23