En svensk Commedia dell´Arte-trupp: Kompani Komedi grundades som den enda svenska renodlade Commedia dell´Arte-gruppen hösten -95 av Micke Klingvall och fyra skådespelare. Efter ett antal omorganisationer och nyrekryteringar, utkristalliserade sej Kompani Komedi till vad det är idag, en fri repertoarteater med en pedagogisk verksamhet, som specialiserat sej på Commedia dell´Arte. Våren -96 startade gruppen även den ideella föreningen Kompani Komedi. Föreningens stadgar är skrivna så att alla som på något sätt deltar i en produktion automatiskt har rätt att bli medlem i föreningen. Det krävs ett års medlemskap för att kunna bli invald i styrelsen, men då är det också meningen att medlemmen ska bli styrelsemedlem. Detta för att skapa mesta möjliga engagemang i föreningen på längre sikt. Enligt stadgarna är Micke Klingvall är gruppens konstnärlige ledare. Föreningens målsättning är "att spela förankra och popularisera Commedia dell´Arte i Sverige." Vi vill dessutom visa vårt arbete och utbyta erfarenheter med liknande grupper i Europa och övriga världen. Tanken är att djupare lära känna Commedia dell´Artes ursprung och form, och genom detta även lära oss förstå den västerländska komedins grunder, då vi anser att Commedia dell´arte är dess ursprung, och på så sätt vill vi också utveckla vår egen spelstil och finna Commedia dell´Artes roll idag. - Vi vill vara Sveriges bidrag till den internationella Commedia dell´Arte-scenen. För att uppnå detta söker sej Kompani Komedi också utåt. Vi har hittills arrangerat workshops och arbetat själva med regissörer som: Michael Fields från Dell´Arte Company i Kalifornien, Pino Costalunga från Teatro Immagino i Italien och Nola Ray från England med flera. Det har också hjälpt oss att bygga upp ett internationellt kontaktnät. Vi har också en egen pedagogisk verksamhet och ger själva kurser i Commedia dell´Arte, Akrobatik och Fysisk teaterträning ofta i samband med sålda föreställningar, men även i andra sammanhang. Kompani Komedi har under 1996 till största delen finansierat sina föreställningar med eget arbete, föreställningar och pedagogiskt arbete. På så sätt har Kompaniet varit en fri teatergrupp oberoende av bidragsgivare Vi har också visat ett ekonomiskt ansvar
En liten historik: Det hela började redan på Teaterstudion, 1993 -95, där Micke Klingvall jobbade och fortfarande jobbar som lärare. Samtliga skådespelare i Kompani Komedi arbetade tillsammans med Micke i ett större Commedia dell´Arte-projekt under deras studietid. Sommaren -95 bildades ur Teaterstudion tre grupper ("Fungus dell´Arte", "Vacatione dell´Arte" och "De sanslösa Comedianterna") som fortsatte att arbeta med Commedia dell´Arte över sommaren med föreställningar som Micke hade regisserat. Senare under hösten startades ur dessa grupper en grupp som tränade Commedia dell´Arte och akrobatik i samarbete med Studio Ensemblen under ledning av Micke. Detta är grunden till det som senare blev Kompani Komedi. Efter några månader bestämde sej denna träningsgrupp för att bilda en Commedia dell´Arte-grupp, och samma kväll ringde Vallentuna komun och beställde en föreställning till sina biblioteksdagar. Föreställningen repeterades in och genomfördes på tre veckor Efter denna föreställning var vi tre personer kvar i gruppen, och saken ställdes på sin spets; Skulle vi bilda en Commedia dell´Arte-grupp eller inte ? Det skulle vi, och i slutet av November bildades Kompani Komedi, som först bestod av Micke Klingvall, Mikke Schirén och Johan Stormdahl Starck. Det första vi gjorde var att arrangera en offentlig workshop med Teatro Immagino som var på gästspel i Stockholm. Vi såg naturligtvis till att få tillfälle att arbeta med, gruppens regissör, Pino Costalunga och resten av gruppen, själva också. Nästa steg var att börja producera en föreställning. Och det var bråttom, om ett par månader skulle Johan bli pappa. Vi behövde fler skådespelare. Ulrica Carlsson, Anna Svensson och Mikaela Gustafsson hade gått workshopen med Teatro Immagino och jobbat på Teaterstudion med Micke. Dom blev medlemmar, Kompani Komedi var till slut grundat och repetitionerna kunde börja. Den 15/2-96 hade "Oratio på Pottan" premiär på Salong Katakomb. där den spelades fram till mitten av april, och blev mycket väl mottagen både publikt och i media. Vi valde att som debut-föreställning göra en klassisk Commedia dell´Arte-föreställning, med akrobatik, musik, färger och fart. Till hjälp hade vi också en produktionsassistent; Josephine Izikowitz som var med oss under spelperioden på Salong Katakomb Efter den första spelperioden och en välbehövlig semester började vi repetera ett antal versioner av "Oratio på Pottan", som skulle användas utomhus som gatu-och-festival-föreställningar. Förutom detta och några "små-spelningar", spenderades våren och sommaren med produktionsarbete som resulterade i en längre spelperiod i Gamla Stan, en liten festival-turne och en spelperiod på vattenfestivalen bland annat. Det var under den här tiden som arrangörer och andra började fråga efter workshops och Commedia dell´Arte-kurser, som Kompaniet sedan dess har i sin verksamhet I augusti hittade vi slutligen ett kontor som vi kunde ha som utgångspunkt i producent och administrativt arbete. Kontoret delar vi med Teater Salieri. Den 13/9-96 spelades den sista föreställningen av "Oratio på Pottan" med original-ensemblen på Motala Folkets hus. Ensemblen fick nu tillökning av Elias Wåhlund, som kom raka vägen från Ecole Nationale du Cirque i Paris. Han axlade rollen som Oratio, under vår nästa spelperiod i Stockholm, på Boulehallen ”Boule 1”, i oktober, och under höstens fortsatta föreställningar. I oktober organiserade vi också en offentlig workshop med Michael Fields från Dell´Arte Company i Kalifornien. Det var väldigt uppskattat och välbesökt. Vi fick också tillfälle att själva jobba med Michael. Michael har lovat att komma tillbaka i vår igen för att hålla workshops åt oss, och fortsätta det påbörjade samarbetet. Under hösten har vi börjat titta på nästa föreställning, som fortfarande går under arbetsnamnet "Projekt -97". Det är en föreställning som ska turnera i Europa sommaren -97. Som en ”kick-off” för projektet började vi med att ordna en workshop med Nola Rae från England. Även detta är ett samarbete som vi planerar ska fortsätta i höst. En kontinuerlig akrobatik-träning två gånger i veckan och musikträning är andra förberedelser som pågått under hösten inför repetitionerna av ”Projekt -97” Slutligen fick vi en mycket trevlig julklapp när gruppen utökades med nya producenter; Sabina Kuutti som också ska följa oss ut i Europa och dokumentera ”Projekt -97”, och som vi hoppas ska stanna kvar hos oss permanent efter sommaren, och Sophie Helsing som gör sin praktik hos oss från Musikvetenskapliga institutionen på Uppsala Universitet, där hon läser ”Musik och media”.
Kompaniets debutföreställning: Oratio på pottan är en klassisk Commedia dell´Arte-föreställning, med sina rötter i den italienska renässansen. Föreställningen är byggd på en enkel kärlekshistoria, men i burlesk spelstil med inslag av akrobatik, musik och glada upptåg. I äkta Commedia dell´Arte-stil leder allt till missförstånd, förvecklingar och annat som gör livet värt att leva. Rån, slagsmål, skryt, sexuella trakasserier och en stor plats för publiken, är alla viktiga ingredienser i föreställningen. När vi beslutade att vi skulle göra en föreställning, bestämde vi också att det skulle bli en klassisk Commedia dell´Arte-föreställning, som ska ligga i vår repertoar, som en grund i vårt fortsatta arbete. Så när Micke Klingvall över jul och nyår satte sej att skriva "Oratio på pottan" så utgick han från två gamla scenarion från 1500 - 1600-talen och gruppens egna improvisationer. Vi ville också fortsätta det akrobatiska arbetet som vi på börjat redan på Teaterstudion, för att bygga föreställningen vidare. Tanken var att söka i den tidigaste, burleskare Commedia dell´Arte-traditionen, en spelstil som var direkt avsedd att spelas på gatan och därför ännu mera krävande av sina skådespelare då det kräver ett helt annat tempo och en annan storlek i agerandet. Hur som helst var det februari och vi fick börja med att spela inomhus. Vi ville ändå inte fastna i en gå-på-teater-känsla hos publiken, så istället försökte vi ställa till med en riktig festkväll. I den första versionen av ”Oratio på pottan”, den som spelades på Salong Katakomb var föreställningen tre akter lång, med en gästartist i sista pausen. Vi anordnade servering i pauserna och försökte nå en allmän feststämning. Föreställningen präglades av fart och fläkt, muntra upptåg och glada färger. Delar av föreställningen spelades på vers och det var många musikaliska inslag. Vi hade också tillfälle att utnyttja spellokalen maximalt. Eftersom detta är vår debut-föreställning och vi inte hade några bidrag eller sponsorer i ryggen, så hade vi endast den ekonomi vi kunde skrapa ihop från ”egen ficka” och våra egna kunskaper (och släkt och vänner) att lita till. Anna Svensson stod för kostymerna tillsammans med Helene Bring Stormdal. Och vi fick hjälp av Lena Lövdahl från Studioensemblen med fäktningskoreografierna . Micaela Gustafsson stod för scenografi och rekvisita. Och vi fick hjälp av Micke Gustavsson, Jonas Fernvik, Micke Jakobsson och Jens Jonsson med affisch och foton. Någon press eller några recensioner fick vi heller inte under "Salong Katakomb-perioden". Däremot hade vi tur med TV och lyckades både få ett långt förhands reportage i TV 4:s Nyheterna och ett inslag i Nike. Efter spelperioden på Salong Katakomb har "Oratio på pottan" spelats i otaliga versioner i dom mest skilda sammanhang. Vi spelade en längre en-akts-och-utomhus-version i Gamla Stan i Stockholm, en betydligt kortare version på Vattenfestivalen, en inomhus version i Motala Folkets hus, och så vidare. En av fördelarna med föreställningen är att den inte söker sej till någon speciell målgrupp utan fungerar i dom flesta sammanhang, på festivaler, på teatrar, i skolor, till och med på en motorcykelklubb. Under tiden vi spelat och turnerat har föreställningen verkligen hunnit spela in sej och den har också blivit väldigt bra bemött av publiken och i pressen.(se bilaga) Efter sommarens alla spelningar fick vi tillökning av Elias Wåhlund som tog över rollen som Oratio, vilken Johan Stormdal Starck hade dubblat med sin roll som Pantalone innan. Elias fick en riktig inskolning i rollen under föreställningsperioden på Boule 1, och han är nu mer medlem i Kompaniet. "Oratio på pottan" ligger numera naturligtvis kvar i vår repertoar och kommer att spelas kontinuerligt även i framtiden. Detta är dom offentliga föreställningar som har spelats med Oratio på pottan under 1996:
Ett Europeiskt äventyr: "Capitano - the terrible", som vi valt som arbetsnamn på föreställningen, är tänkt som en spektakulär gatuföreställning i Commedia dell´Arte-stil. En föreställning med sång och musik, akrobatik, jonglering och en mycket fysisk spelstil. Föreställningen kommer att spelas på grammelot (utan ord) över hela Europa. Vi har även här valt att följa den tidigaste Commedia dell´Arte-traditionen, med tanken inställd på att denna föreställning endast kommer att spelas ”på gatan”. Något som gör att det fysiska utspelet, gyckleriet och andra sceniska discipliner (som jonglering, styltor, akrobatik, eldhantering med mera) blir betydligt viktigare. Handlingen i sej får en minskad betydelse, då man inte kan räkna med att publiken sett eller kommer att se hela föreställningen. Här får vi också en hjälp av Commedia dell´Artes arketypiska masker, då det är ändå viktigt att publiken kan hänga med i vad som händer på scenen. Även om vi valt denna tidiga form av Commedia dell´Arte så är det tänkt att "Capitano - the terrible" ska ha en modern relevans. Handlingen kommer fortfarande att vara förlagd till renässansen, detta för att kunna utnyttja dom ”herre-tjänare-relationer”, våldsamma reaktioner och andra konventioner som Commedia dell´Arte bygger på. Attityden kommer däremot att vara betydligt modernare och det kommer att dyka upp både BMX-cyklar, mobiltelefoner och annat. Temat i föreställningen är krig. Inspirationen till föreställningen kommer från den absurda situation där älskande plötsligt börjar hata varandra och gamla vänner blir bittra fiender över en natt. Vi tror inte att vi har någonting att vinna på att åter en gång peka ut krigets alla hemskheter, som vi ändå ständigt får serverade, via TV:n, in i vardagsrummet. Istället vill vi visa på krigets löjliga sidor, både utifrån soldaternas fåniga jargonger och beteenden och från dom bieffekter som kriget skapar med oss andra. Vi vill helt enkelt få skratta åt dessa ”krigshjältar” och åt oss själva när vi dras in i konflikter vi inte har att göra i. "Capitano - the terrible" kommer att spelas, transporteras och förvaras i en och samma bil, en modifierad VW-transporter med dubbelhytt och flak. Vi vill genom detta återupptäcka äldre tiders teaterturnerande och praktiskt utforska äldre tiders Commedia dell´Arte och commedianternas villkor. På det sättet tror vi oss kunna komma närmare hur föreställningar och masker skapades och utvecklades. "Capitano - the terrible" är i första hand tänkt och skriven för att spelas i Bosnien och runt om i Europa. Vi har redan nu fått inbjudan från ett antal festivaler runt om i Europa, där vi kommer att spela, men största delen av vår turné är tänkt att spela "på gatan" i mindre städer och runt om i Bosnien och före detta Jugoslavien. Vi har även tänkt oss att spela i Sverige och då i första hand i Stockholmsregionen i parker och på förortstorg bland annat. Där kommer vi också ”testa” föreställningen på gatan. Vi söker också ett aktivt samarbete med skolor och flyktingförläggningar för att få hjälp att utveckla föreställningen. Att vi i första hand valt dessa grupper beror på att vi vill se hur vi har lyckats överbrygga kulturella och språkliga klyftor och att vi får en chans att träffa människor som varit utsatta för krig och vet dess verkliga innebörd. Trots föreställningens allvarliga tema, så vill vi framför allt skapa en fest för alla åldrar, kön och nationaliteter. En fest i färg och musik, akrobatik och skådespeleri, sång och galna masker. Kort sagt: Commedia dell´Arte.
Att sprida Commedia dell´Arte: Kompani Komedi har som målsättning att parallellt med sin sceniska verksamhet också bedriva en pedagogisk verksamhet. Det vill vi göra för att sprida Commedia dell´Arte och på så sätt skapa ett större intresse kring vår verksamhet. Eftersom Commedia dell´Arte är en genre som kräver så enormt mycket av sina skådespelare - med alla sina konster, sina masker, sin speciella teknik och sin akrobatik - och eftersom det har visat sej finnas väldigt dåligt med utbildningar inom Commedia dell`Arte-området i Sverige, har vi sett det som en uppgift att hålla Commedia dell´Arte-traditionen i Sverige vid liv. På så sätt ser vi också till att det finns en tillströmning av skådespelare inom området, som vi kan ta hjälp av vid större projekt, och vi kan genom möjligheten att ta in nya skådespelare, på sikt, rädda vår egen framtida existens som grupp. Det har visat sej att det finns en stor akademisk kunskap om Commedia dell´Arte, men framför allt enväldigt stor nyfikenhet från skådespelare på alla nivåer. Upprinnelsen till vår pedagogiska verksamhet kommer dels från vår egen vilja, men också från en mycket stor efterfrågan från skolor och andra köpare av föreställningar. Detta har gjort att verksamheten har kommit igång snabbare än vad vi själva väntat oss. Sålunda har vi inte kommit igång med att marknadsföra vår pedagogiska verksamhet än, men vi står till tjänst vid förfrågan. ABF i Motala, Edelvikens Folkhögskola, Teaterhögskolan i Luleå och Teaterstallet i Stockholm är några ställen där Kompani Komedi gett workshops och seminarier under året. För tillfället ger vi kurser och seminarier i:
Vi har också bjudit in internationella gästpedagoger. Denna verksamhet är dels riktad utåt, i form av workshops som vi arrangerar, dels söker vi hitta en möjligheter för pedagoger att jobba enskilt med Kompani Komedi, för att utvecklas tillsammans som grupp. Kompani Komedi har hittills samarbetat med pedagoger som: Pino Costalunga från Teatro Immagino i Italien, Michael Fields från Dell´Arte Company i Kalifornien, Joseph Clark från Roy Hart Theatre i Frankrike och Nola Rae från London Mime-theatre i England
Vardagens grå slit: Förutom sitt att repetera och spela föreställningar bedriver Kompani Komedi en kontinuerlig egen träning. Två dagar i veckan har medlemmarna deltagit i en avancerad akrobatik-grupp på G.I.H. i Stockholm. Den träningen har vi också tagit vidare med att för oss själva jobba vidare med ren scenakrobatik en gång i veckan. Den dagen går även till att träna andra discipliner, som jonglering, enhjuling, eldhantering med mera. Kompaniet har också tagit gemensamma sånglektioner en gång i veckan. Vi bedrev tillsammans allt producerande runt om i varandras hem och i olika lokaler (med Salong Katakomb som utgångs punkt) fram till i Augusti då Kompani Komedi äntligen fick sitt egna kontor Och nu till årsskiftet ska vi äntligen få våra första riktiga producenter Sabina Kuutti och Sophie Helsing.
Drömmar & Visioner Vad vi rent konkret planerar inför 1997, förutom "Projekt -97", är det först i raden att fortsätta samarbetet med Michael Fields och med Joseph Clark igen. Dom kommer båda att komma till Stockholm under våren för att ge workshops åt oss. Även samarbetet med Nola Rae är tänkt att fortsätta till våren, men då bara som en intern workshop för Kompani Komedi. Vi planerar att arrangera fler internationella workshops, men då inte för än till hösten, då vi kommer att behöva all befintlig tid till repetetionerna inför ”Projekt -97” Micke Klingvall, Micaela Gustafsson, Mikke Schirén, Elias Wåhlund och Johan Stormdal Stark ska tillsammans börja en IT-utbildning på distans med inriktning på teater. Detta är tänkt att till huvudstadsåret -98 resultera i en föreställning eller på annat sätt bli en integrerat i vårt arbete. Det är inte i skrivande stund riktigt klart vart den resan kommer att ta oss. När vi kommer hem från Italien och Bosnien är det dags att börja jobba i lite mindre projekt. Vi hade tänkt oss att det skulle bli två mindre projekt med max tre skådespelare i varje. Det är naturligtvis en ekonomisk tanke som ligger bakom, men det ligger även en poäng i att få jobba i mer komprimerade grupper och att få prova hur Commedia dell´Arte fungerar i intimare föreställningar. På längre sikt vill vi skapa Kompani Komedi till en fungerande fri repertorarteater med en bred repertoar, vilken alltid har sin utgångspunkt i Commedia dell´Arte-traditionen. Vi vill fortsätta att söka oss ut internationellt till likasinnade personer och grupper i Europa och övriga världen. Den pedagogiska verksamheten ska fortsätta och fördjupas, både den interna där vi själva söker oss till pedagoger som kan utveckla oss, och den externa delen där vi arrangerar workshops, kurser och seminarier olika nationella och internationella pedagoger med en Commedia dell´Arte-anknytning, och naturligtvis dom kurser och seminarier vi själva ger. Vi hoppas att inom en, inte allt för lång, tid kunna skaffa oss en egen teaterlokal, antingen en repetitionslokal eller en liten teater, och en turne-buss eller lastbil. Och naturligtvis vill vi se folk skratta och bli upprörda var vi är drar fram.