SkandinaviskYoga och Meditationsskola - Homepage
Ledare av Mira
Just nu pågår ett arbete för att samordna vissa av Europas yogalärarutbildningar, med en stark vilja att höja utbildningarnas kvalitet. Det är en spännande process som kan ge en solid grund för nuvarande och framtida lärare. Vi på Bindus redaktion tar därför tillfället i akt att presentera yogalärarutbildningen som tagit form vid Skandinavisk Yoga och Meditationsskola sedan skolan startade 1970.
Som lärare i yoga och meditation upplever jag mig själv som ett redskap - en av vår tids förmedlare av en uråldrig kunskap om människan som ett väsen av kropp, sinne, energi och medvetenhet. Jag medverkar till att föra detta vetande vidare - såsom många har gjort under tidernas lopp, och som många sâkert kommer att göra i framtiden.
Det är ett mänskligt arv, en värdefull gåva, som ingen av oss äger. Det är vår uppgift att som lärare förvalta detta arv - att undervisa de människor som önskar det och att utbilda nya lärare. Här har vi ett ansvar, både gentemot vår egen och kommande generationer.
Man kan finna tydliga spår av yoga i ett flertal gamla kulturer på jorden, men det är i Asien, speciellt i Indien, som den tantriska traditionen i sin helhet obrutet förts vidare från lärare till elev fram till våra dagar. Och det är denna rika tradition som Skandinavisk Yoga och Meditationsskola arbetar utifrån.
I vår tid väcker yoga stort intresse och används igen
över hela världen - efterfrågan ökar stabilt i många
länder. Då händer det att lärare utbildas för
snabbt och för ytligt, eller börjar att undervisa utan någon
utbildning alls. Därigenom gör man inte någon en tjänst,
tvärtom. När undervisningen inte ger det utbyte den borde riskerar
vi att människor tappar intresset, och går miste om det de egentligen
hade rätt att förvänta.
Vilken bakgrund behöver man som yogalärare? Vad ska till för
att man ska kunna hålla elden brinnande? Om man genom yoga eller
meditation ska kunna ge andra människor ett praktiskt och verksamt
verktyg i sina liv behöver man en solid grund att stå på,
både vad gäller erfarenhet och kunskap.
"Den terapeut som önskar leda andra till psykiska höjder
och djup måste själv kunna nå dessa höjder och djup
i psyket. Nutida psykoterapeuter måste börja med att träna
sig i att gå upp och ner inom sitt eget psyke och därigenom
uppleva den mångfald av områden människan består
av, och de drivande krafterna bakom människolivet. "
(R. Desoille)
Detta gäller inte minst yogalärare. Är den personliga erfarenheten
för liten begränsar det undervisningen, och ibland förändras
yogan till något helt annat.
En kvinna som hade gjort yoga i USA kom till vår skola i Stockholm i början av sommaren. Hon ville börja på en kurs så snabbt som möjligt för hon "kunde ju inte göra yoga hemma". "Varför inte?", undrade jag. "Jo, vi använde olika redskap och yogamöbler när vi utförde övningarna, och dem har ju inte jag."
Hur långt från ursprunget kan man gå? Har man inte gått för långt om man blivit beroende av tillbehör, möbler och kuddar? Det enda man behöver för att göra yoga är en filt eller någon annan form för underlag, och kanske en nässköljningskanna.
Låt dig inte luras av reklamen. Redskapen är inte bara onödiga, i de flesta fall försämrar de effekten av yoga. En man i Kanada tar nog priset genom att påstå att man kommer i samadhi genom att sätta sig på den "samadhikudde" han säljer.
Yogamöblerna begränsar rörelsefriheten, och övningen ger inte längre den avsiktliga verkan på muskler, leder, inre organ och på kroppens psykiska energi. Och har man fått bristande vägledning kan yogamöblerna ge allvarliga skador. Några läkare i USA har nyligen konstaterat att de flesta skador som folk kommer till sjukhuset med är orsakade av träningsredskap i största allmänhet.
Vill man finna vatten gräver man ett djupt hål, inte många små. I den ursprungliga traditionen levde eleven minst tolv år i ashram under lärarens anvisningar innan han ansågs självständig. När man funnit sin lärare stannade man där. Då släpper rastlöshet, tillgjord inbilskhet och det väsentliga träder fram. Man får lugn och ro till att utforska yogans tekniker och metoder, och man mognar av erfarenheten.
Att undervisa är värdefullt för ens egen utveckling, men det är också nödvändigt med inspiration och feedback från kollegor och personer med större erfarenhet än en själv.
Swami Satyananda sa en gång "Att undervisa är som att vara tillsammans med rosor" - de är vackra och luktar gott, men har också taggar. För alla som har yrken där man arbetar med människor, och speciellt som yogalärare, är det viktigt att kunna släppa de intryck och påverkningar man får, och gång på gång återvända till harmonin. På detta sätt kan man uppleva utan att färgas av tillstånd och föreställningar. Då är man neutral gentemot sina elever, det ger dem frihet till att vara sig själva - och undervisningen förblir levande.
"Inte 'lära' - utan leva i allt du gör, och genom livet lära." (Swami Janakananda)
Jag önskar att de hade gett stolen ett annat namn, och jag önskar att jag hade förstått hur farliga "yogakryckor" kan vara. Den 'lotusstolen' ska man inte sitta i lotus eller halv lotus i. Vad den är avsedd för vet jag inte, men den är inte till för människor som kan sitta i meditationsställning. Kanske bör jag beställa en nu." (Suzanne Lasher)