Bindu nr. 7


SkandinaviskYoga och Meditationsskola - Homepage


Kabir - 4 dikter

Min bror! när jag var glömsk, visade min sanne guru mig vägen.
Då övergav jag alla ritualer och ceremonier, Jag badade inte längre i det heliga vattnet:
Då lärde jag mig, att endast jag var galen, och att hela världen omkring mig var förståndig - jag hade stört dessa visa människor.
Från den dagen har jag inte längre kunnat rulla mig i lydighetens stoft:
Jag ringer inte med tempelklockan:
Jag sätter inte idolen på dess tron:
Jag tillbedjer inte bilden med blommor.
Det är inte asketen, som plågar kroppen, som behagar Herren:
När du kastar bort dina kläder och dödar dina sinnen, behagar du inte Herren:
Den människa, som är vänlig och rättskaffens, som förbliver sig själv, mitt i världens händelser, som betraktar alla väsen på jorden, som sig själv,
Han uppnår det Odödliga Varandet, den sanne Guden är alltid hos honom.
Kabir säger: " Han vars ord är rena, och som är fri från stolthet och inbilskhet, uppnår det sanna Namnet."

Människa, om du inte känner din egen Herre, varför är du då så stolt?
Kasta din klokhet överbord. Ord allena skall aldrig förena dig med Honom.
Bedrag inte dig själv med de heliga skrifternas vittnesbörd.
Kärlek är något annat än detta, och den,
som ärligt har sökt den, han har funnit.

Mellan det medvetnas och det omedvetnas poler har sinnet svingat sig.
Häri bärs alla väsen och alla världar, och denna svängning stoppar aldrig.
Miljoner av väsen finns där: solen och månen i sina banor är där:
Miljoner av tidsåldrar förlöper, och svängningen fortsätter.
Allt svingar! himlen och jorden och luften och vattnet, och Gud själv, som tager form:
Och synen av detta har gjort Kabir till en tjänare.

Din herre är i ditt väsen
som doften i blommorna.
Varför söker du
som en myskoxe
igen och igen
efter mysk i gräset?

Kabir är född ca. 1440, enligt honom själv "både barn av Allah och Rama" (islam och hinduism).