I FUCK THE WORLD!

Det är rätt beklämmande att märka hur kort allmänhetens minne är då det gäller den omdebaterade obduktionsfilmen av en alien som visades på TV4 den 28 augusti i år och som sägs vara från den påstådda ”Roswell-kraschen” i juli 1947. Ingen har varken kunnat bevisa filmens äkthet eller att det hela rör sig om en välgjord bluff, och ändå tappar folk intresset för den mest revolutionerande nyheten genom tiderna på några månader!

Av: Jörgen Westman.


Ett flertal patologer har undersökt filmen bit för bit och samtliga har kommit fram till att varelsen på bordet är av kött och blod. Men ingen vågar gå så långt att säga att den inte är mänsklig, även om organen inte påminner om våra egna.

Då varelsen på bordet är av kött och blod och knappast liknar oss andra så kommer frågan:
Vem har tillgång till deformerade människor som kan styckas i syfte att ”lura” på oss alienhistorien?

I senaste numret av ISCNIFlash (en diskussionsplats på Internet för ET-frågan) så finns en färsk intervju med Ray Santili, där han mer eller mindre gör sitt bästa för att reparera sin något ihåliga historia bakom hur han kom över dom 23 rullarna som sammanlagt blir 2 timmar film (finns att köpa på marknaden!) som visar vrakdelar, I-beams, obduktionen m.m. Då jag inte än har sett hela videon så kan jag inte säga vad som saknas, men Santlili säger själv att 50% av rullarna inte gick att återställa och bland den 50% ”förstörda” filmen så ska den filmdel där president Harry S. Truman tydligt kan ses genom en ruta beskådande obduktionen finnas. Allt detta enligt J.B. - kameramannen.
Intervjun är gjord den 12 sept i London på Merlin Productions kontor (Santilis filmbolag). Jag tänker här i korthet dra slutsatserna jag gör av det långa samtalet.

Enligt Santili så var kameramannens enda krav för att sälja filmrullarna till honom att hans identitet absolut inte fick avslöjas, och att betäckningen ”J.B.”, som inte heller stämmer överrens med vittnesmål från den ”riktiga Roswellkraschen”, troligtvis är falsk. Enligt Santili behövde J.B. pengar för sin dotter-dotters bröllop och erbjöd honom att få köpa en Elvis Presley-film han tagit då han jobbade som filmare på skoldanser runt 1955 där alla uppträdande artister filmades. Detta skulle också vara en tidigaste filminpelningen av Elvis. Samtidigt så erbjuds Santili (enligt honom själv) att få köpa dessa obduktionsrullar som J.B. skulle ha tagit då han jobbade som kameraman inom flygvapnet mellan 1942 och 1952.
Dessa påståenden från Santili har kommit fram lite eftersom och det senaste är att: anlednigen till att kameramannen hade dessa filmrullar hemma och inte i flygvapnets arkiv var att framkallningsprocessen gjordes i flera steg då han sparade rullar som var oklara och tekniskt trasiga, d.v.s. från att kameran hakade upp sig o.s.v., och flygvapnet, som just under denna tid höll på att separeras från övriga armén med kaos som följd, trodde att dom hade fått hela materialet och bad inte om den del som kameramannen hade jobbat med att förbättra där hemma. Det är denna del av materialet vi nu får se.
Santili säger även att J.B. påstår att den teknik vi idag avnjuter, typ fiberoptik och digital teknik, direkt härör till undersökningar av detta UFO och flera andra kraschade UFOs.
Men det mest sensationella är att Santili påstår att han har blivit kontaktade av representanter från Japanska och Kinesiska regeringen som båda påstår att dom tidigare blivit visade delar av denna och liknande filmer av CIA och att ett utbyte av information har pågått under en längre tid.
Den obduktion vi har fått se delar av är bara en av två filmade. Den andra ägs av den tyske finansiären/samlaren Volke Spielberg som lade upp pengarna (100,000$) så att Santili kunde köpa materialet. Då ISCNI kontaktar honom i hans nuvarnde hem i Österrike för att få veta om han tänker släppa materialet till allmänhetens åskådning så svarar han:
- I fuck the world! The world is full of egoism, so am I”, trevlig kille...

Om det nu finns en andra obduktion på film så betyder det att den som nu tagit fram filmen haft tillgång till två liknande ”freaks” för att lura oss...
Varelsen i den andra obduktionsfilmen är något mindre än på den första filmsekvensen vi har fått se. Kroppen är lite mer skrynklig och fläckig men är till skillnad från den första helt oskadd. Samma undersökande procedur genomförs som i den första, d.v.s. att man tar bort dom svarta membranen på dom stora ögonen, klipper upp bröstkorgen och tar ut inälvorna o.s.v. Men till skillnad från den första obduktionen så gör man en grundlig gynekologisk undersökning av den andra varelsen och tar ut ett litet vitt organ med trådar hängandes - allt detta enligt Santili. Santili säger även att patologer har kommit fram till att varelserna levde fram till två timmar innan obduktionen, detta tror man sig veta från blodets tjocklek vid obduktionen, d.v.s. hur trögflytande den ser ut att vara, men och andra sidan så vet ingen hur aliens blod är uppbyggt. Och att, av dom fyra varelserna som hittades så var två levande och helt oskadda, medans en var skadad och en död. Detta antal av humanoider stämmer inte med vittnesmålen från den ursprungliga Roswell/Corona-kraschen.Vilka som obduceras av dessa fyra näms inte men Santili påstår att kameramannen har sagt att han filmade ytterligare en obduktion 1949. Om det var av samma ”kull” varelser eller från en annan krasch framgick inte heller. Enligt hemliga dokument inom CIA som lämnades under en dörr hos ett par UFO-loger 1983 så skulle den 4:e varelsen, som döptes till EBE (Extraterristrial Being), ha levt till 1952 då han dog att en okänd anledning.
Santili ger även en mer detaljerad version av utseendet på farkosten.
Den var diskformad med en mindre disk fastsatt under sig. Det var denna mindre disk som orsakade den första nedslagsplatsen (Corona-kraschen), som först hittades av bonden Mac Brazel. Nedslagsplatsen av den stora farkosten (Roswell-kraschen) återfanns under en flygspaning ca 3 km från den första platsen samtidigt som en grupp forskarstudenter på vandring fann den och dom två kropparna, en inne i farkosten (den då fortfarande levande ej mutilerade) och en utanför (den mutilerade vi har fått se. Skadorna kommer från att djur har ätit på kadavret). Dom två övriga levande varelserna skall ha återfunnits irrande omkring i ödemarken några km bort.
Enligt Santili så säger J.B. att den militära personal på 15-16 man som kom till platsen visste exakt vad dom skulle göra, som om dom hade gjort det hela förut... Och att varelserna som fortfarande levde behandlades väldigt illa av militären och att varelserna ”skrek” hela kvällen och när dom skulle föras bort med den döda så skrek dom tre levande ännu högre varvid en av dom slogs ned med ett gevär. Efter detta så tejpades dom fast på bårar och bars iväg till ett tält där dom undersöktes under en lång stund. Denna sekvens filmades också och har inte släppt ännu. Det är på en av dessa sekvenser som president Truman skall ha setts genom ett fönster tillsammans med höga militärer och säkerhetschefer. Och att en av behållarna till filmrullarna (23 st) hade märkningen ”Truman”, men att just denna rulle inte gick att rädda.
Santili säger även att det var ett misstag att nämna Truman innan han hade fått fram filmen med honom. Han gick på J.B:s ord och att han är van vid att lägga fram ”lockbeten” som komersiell musikvideo-producent. Detta var ett misstag säger han nu.

Det verkar som Santili bygger på sin historia allt eftersom han lär sig, och inte från första hands material.
Den 23 oktober så sände fransk TV The Jacques Pradel Show, där ny och komprimenterande uppgifter kom fra angående sanningshalten i Santilis påståenden.
Santili påstår att han upptäckte Roswell-filmen då han letade efter tidiga filmningar av Elvis Presley och på så sätt träffade ”J.B.” Nu har den riktige ägaren bakom Elvis-filmen stigit fram. Han heter Bill Randle och säger att Santili köpte den Elvis-film han spelade in under en skoldans 1955, tillsammans med Bill Haley och Pat Bone, den 4:e juli 1993. Randle är inte kameramannen, utan det är en nyhetsfilmare vid Jack Barnett (J.B.!) som enligt Randle dog 1957 i en hjärtattack. Jack Barnett var aldrig heller, enligt randle, inom det militära.
Då Santili ställs mot väggen med denna nyhet så säger han nu att han ”inte köpte Elvis-filmen av kameramannen, men att J.B. ringde honom på hans hotellrum”. Och för att förvirra historien ännu mer så nämde Santili i ett TV-programm på FOX att J.B. påstod att filmen var gjord vid en krasch nära Socorro, New Mexico, alltså inte Roswell/Corona och det nästan en månad innan Roswell-incidenten och att ordern att filma kom ifrån Major-general Clements M. McMullen. 200 filmrullar togs, varav 22-23 stycken blev kvar hos J.B.
Fanns det två krascher sommaren 1947?
Det skulle förklara en del om det vore så. Det finns flera saker som pekar på att ytterligare krascher inträffade 1947.



Vad betyder då allt detta?
Jag personligen tror att det hela ligger till så här:
Någon vill få ut filmen i syfte att antingen:
1. Förlöjliga UFO-frågan, då folk till slut får reda på bluffen.
2. Att någon, typ CIA, vill påminna folk om möjligheterna till kontakt.
Det som motsäger den första punkten är att oberoende patologer har kommit fram till att det är varelser av kött och blod som ligger på obduktionsbordet, eller åtminstone otroligt skickliga FX-dockor som skulle kosta alldeles för mycket att ta fram för att ha ett vinst-syfte.
Mitt svar är denna:
Någon hemlig säkerhetstjänst sökte en väg att få ut denna film och fick reda på att Santili var på jakt efter Elvis-filmer. Santili är ett bra val för, låt oss säga CIA, då han är en kommersiell musikvideoproducent, ett yrke som är högst tvivelaktigt i sin moral, och dessutom har Indiskt påbrå, vilket spär på folks fördomar om en playboy ute efter snabba klipp.
Någon som kallar sig J.B. ringer upp honom på hans hotelrum i Cleveland, Ohio, där han är för att förhandla om Elvis-köpet, och erbjuder honom den sensationella rullarna från Roswell-kraschen.
Santili åker hem till personen i fråga som verkar helt autentisk, med fotoalbum som minne och allt, men kräver att han får förbli anonym då han säger sig vara rädd för CIA:s hämd om hans namn kommer ut.
Santili jagar reda på den tyske samlaren Volke Spielberg som lägger upp dom 100,000$ J.B. vill ha och åker tillbaka till USA en andra gång för att slutföra köpet.
Ovan med detta material som Santili är, så går han ut för fort med olika påståenden typ: att president Truman skall kunna ses på en av rullarna innan han själv ens sett den. Antagligen så var den rullen preparerad som ”blank” redan innan...
Nu kommer Santili i kontkt med dom seriösa UFO-forskarna och märker att han måste läsa på för att säkra äktheten i sin investering, varav hans historia ändras ett flertal gånger och under denna privata forskning så märker han, tror jag, att kameramannen inte alls är den J.B. han träffade, utan någon helt okänd. Slutsumma: Santili är lurad.
Eller så visste han det hela tiden och vill tjäna pengar snabbt, innan affären uppdagas.

Hur som helst så är ändå följdfrågan minst lika intressant som om filmen är äkta eller ej.
Vem hade resurser att ta fram filmen och varför? I vilket syfte?
Att det är ett billigt trick är uteslutet. Alltså återstår möjligheterna att:
1. Den är äkta och CIA släppte den för att förbereda oss på sin 50-åriga historia av ”mörkning” i UFO-ärendet.
2. Den är en mycket dyr bluff gjord av någon med intresse att få oss påminda av möjligheterna till kontak med varelser från universum. Och då frågar man sig varför? Vet dom något inte vi vet?
Är detta en välressigerad pjäs, typ MJ-12? Full av fakta som bara kan komma från folk på ”insidan”, men ändå gjord så att folk ska stå tvekande?

Ni har kanske andra slutsatser av detta men jag är övetygad om att vi inom kort kommer att få revolutionerande svar på dessa frågor och hur det ligger till med vår ”unika” plats i universum.