(del 2 av Hoagland artikel)
(*Bild: 4822 - den bild som Hoagland hämtat många av sina teser för strukturer på månen ifrån)
Med i denna telefonintervju finns även Ken Johnston som var den person inom Brown-Root & Northrope som hade ansvaret för framkallningen av bilderna och all information som kom, och var under kontrakt med NASA då bilderna togs på 60-talet.
Ken Johnston kom till ett av Hoaglands "Mars/Moon Connection"-föredrag där han introducerades till Hoagland och på så sätt kom Hoagland över Johnstons privata samling av ca 500-1000 original bilder från Apollo-resorna. Johnston hade dessutom lagt ut alla bilder och all annan information han hade i sin ägo på sin hemstads skol-bibliotek som ligger mitt emot det hus i Oklahoma City som sprängdes förra året.
Johnston säger att hans bilder är tagna från första generationen i kopierings-prcessen, men egentligen så är det en andra handsgeneration då rå-datan för bilderna först samlades på magnetband innan dom blev negativ och papperskopior. En anställd (enligt personen själv) person på the National Space Science Data Center i Greenbelt, maryland, USA, säger i ett öppet brev till Hoagland att hans bilder INTE är original och att dom repor och "kladd" som kan återfinnas på några är till följd av omild behandling av negativen vid framkallningen. Det är dessa "kladd" han menar är Hoaglands misstolkningar av "strukturer". Han säger även att det bara finns ett enda original av varje katalog-bild-nummer, medans Hoagland påstår att han har hittat flera olika bilder katalogiserade under samma foto och att det finns upp till 10 olika versioner av den mest omtalade bilden - 4822. Den anonyme personen bakom det öppna brevet säger att det inte är så, ord står mot ord.
Hoagland stödjer sitt påstående med att visa upp två versioner, enligt honom, av samma bild från NASA (se bilder ovan till vänster). Hoagland fick reda på detta genom att en student (Cook) som besökte en av hans föreläsningar tog kontakt och sa att den bild han köpt från NASA, som skulle vara en kopia på Hoaglands bild, inte var det. Hoagland tror nu att bildernas avvikelser beror på att bilderna togs i serie och att dom visar olika vinklar, med andra ord - olika bilder fel-katalogiserade av NASA, avsiktligt eller inte, under samma katalog-nummer. Detta påstående stöds av Ken Johnston, men återvisas av den anonyme arbetaren från the National Space Science Data Center.
Personen bakom det öppna brevet till Hoagland säger dessutom att dom enda "riktiga" original-negativen finns på Johnson Space Flight Center i Houston, USA. Magnetbanden med rå-datan håller dessutom på att förstöras av tidens tand och NASA i Houston vet om detta, men deras budget tillåter inte att banden restaureras (!) NASA har anklagats av Hoagland för att ha fel-katalogiserat en rad bilder, en av dom är 4822. Hoagland anklagar dessutom NASA för att ha "fördröjt" hans beställning av bilder för att jämföra med Johnstons bilder. Numren på Johnstons personliga original har även andra negativ-nummer än dom som finns för allmänhetens bruk.
(*Bild: Är detta en retuscherad bild av NASA? Bilden, AS10-32-4822, till vänster är från Goddard Spce Center, den högra är ifrån Houstons arkiv. Hoagland menar att det är en gigantisk glasbit som reflekteras.)
Hoagland vill inte gå så långt att han anklagar NASA för att i efterhand ha retuscherat sina bilder, men lägger ändå ut en bild (se bild ovan) som på Goddard Space Centers kopia inte har något anmärkningsvärt att visa, men på Houstons kopia har något som Hoagland tror är en gigantisk glasbit och detta pekar då på att NASA har retuscherat bort föremål på sina bilder för att dölja något. Personligen tycker jag att det ser ut att vara ännu en bild i samma serie-tagning, då bilden upplevs som tagen lite mer rakt ovan ifrån.
Ett av Hoaglands mål med presskonferansen var att bevisa Clemetine-satelitens bilder hålls tillbaka av NASA. Clementine var en militärägd prob vars uppgift var (enligt militären) att: testa vancerad avkännings teknologi, som innebar att kartlägga och fotografera månen, samt leta efter mineraler med hjälp av bl.a. infra-röda "scanningar". Proben försvann dock då en dator gick sönder och probens bränslesystem inte kunde kontrolleras (enligt militärens officiella rapport). Detta medförde även att Clementine misslyckades med att fotografera dom "känsliga" områden Hoagland pekar på med sin infra-röda kamera... Vad jag vet så finns dom 1,8 miljoner bilder Clementine skickade till jorden, innan den försvann bakom månen, att köpa på en serie av 88 CD-ROM-skivor. Artiklar om dessa bilder har publicerats i ett otal vetenskapliga magasin och det som slår mig då jag kollar upp bilderna är att dom har sämre kvalité i upplösning än dom gamla 60-tals bilderna Hoagland arbetat med hittills. Detta finner jag högst märkligt då Clementines huvuduppgift var att ta extremt högupplösta bilder i en bana runt månens två poler...
En annan sak som är ytterst konstigt att Hoagland inte någonsin tagit upp är den NASA Technical report R-277 från 1968 där man diskuterar över 500 avvikande formationer på månen. Jag har sökt Michael Lindemann vid ISCNI i USA, då det är han som ställde frågan i en diskussion med kärnfysikern Stanton T. Friedman, som efter det jobbat på att kunna ge mig ett svar (tack för tipset Stanton!). Då jag vänder mig till Hoaglands assistent Gene B. McCarty så, istället för att ge mig ett svar på varför Hoagland inte tagit upp detta så ger han mig namnet och platsen var jag kan hitta Lindemann. Kanske vi missförstod varandra.
Vad säger då astronauterna om sitt möte med dessa "strukturer"? En av dom är Ed Mitchell. Han var med på Apollo 14 och är den person (tillsammans med Alan Bean) som oftast finns på dom bilder Hoagland menar visar glas-ruiner flera kilometer höga med austronauten ståendes under. Även Ed Mitchell har blivit intervjuad av Art Bell angående sin övertygelse i frågan om extraterristriella civilisationer och han nekar blankt till att det fanns några ruiner på månen:
-Den enda stora överraskelsen var att det var mycket svårare att navigera än vi trott.
- Det snällaste jag kan säga är att jag håller med Washington Posts uttalande: "Green Cheese & Baloney!" Det är helt enkelt inte sant. Det är falsk-vetenskap och bara nonsens.
Och även i en intervju med UFOlogen Linda Howe (lemlästnings-forskare) säger Mitchell att det Hoagland påvisar inte finns där. Däremot avslöjar han att han har fått vetskap om att belgiska, (f.d.) sovjetiska och amerikanska regeringar haft direkt kontakt och utbyte med aliens. Som källa för dessa sensationella påståenden säger Mitchell att har bekanta inom USA:s säkerhetstjänst m.fl. På frågan om han blivit konfronterad av någon regeringsmedlem för dessa avslöjanden svarar han:
- Nej, men jag väntar på det.
Vad skulle du svara om dom kom?
- Dra åt helvete...
Varför känner du så starkt för detta?
- Bevisenhögen börjar bli stor som berg.
I Art Bell intervju blir Mitchells uttalanden om Hoagland till slut så grova att han censureras. Eller vad sägs om:
- Hoagland måste ha masturberat så mycket att hans hjärna hoppat ut genom pitten...
Att Art Bell själv verkar börja vackla i frågan är nog en överraskning för Hoagland. Om det var för någon pojk-beundran för denna, en av rymdens pionjärer (Mitchell), eller om det var på grund utav att Bell själv vacklar i frågan som han direkt släpper frågan när Mitchell nekat vet vi inte. Bell själv säger att det var meningslöst att föra diskussionen vidare då han inte fick det gensvar han hoppades på. Och även Mitchells kompanjon på Apollo 14, Alan Bean, nekar till att ha sett nånting ovanligt på månen.