HOAGLAND OCH MONUMENT PÅ MÅNEN
English version coming up soon!
Diskussionerna om eventuella ”byggnadsverk” på vår grannplanet Mars har ju förts ganska intensivt inom vissa kretsar dom senaste åren, framförallt gestaltat av Richard Hoagland och hans Mars Mission . Frågan om liknande saker på vår egen måne har också förts under ett antal år, men det är först under senare tid som frågan fått en större relativ uppmärksamhet, främst p.g.a. Hoaglands inblandning, och vi skall här framförallt titta lite närmare på denne senares argument..
Text och bilder på Hoagland: Anders Persson
Diskussionen bygger, liksom i fallet med Mars, i stort sett uteslutande på bildmaterial som är tagna av olika sonder över ytan. Spekulationer om liv på Månen är annars, som det mesta här i livet, mycket gammal (kanske lika gammal som människans förmåga till abstrakt tänkande). 1647 skall t.ex. en John Hevelius ha publicerat en mapp över vår granne, där han redan hade lyckats pricka ut ”städer”. År 1843 noterade en Johann Schroeter överraskande förändringar i en krater vid namn Linne. Det sägs att om man jämför olika mappar fr&Aaring;n denna tid och fram till nu så skall man se att kratern gradvis har genomgått förändringar för att i dag nästan vara helt ”borta”. Detta kan ju tyckas något förbryllande, hade dom gamla astronomerna kanske tagit miste? Schroeter sades själv tro på intelligent liv på Månen och ansåg att förändringarna i kratern kanske berodde på någon form av industriell verksamhet (!).
I juli 1954 rapporterade en Frank Halstead på Darlingobservatoriet att man hade upptäckt en rak svart linje i kratern Piccolomini, som ingen hade noterat innan dess. Linjen försvann kort därefter, men innan dess lär den ha konfirmerats av flera andra astronomer!
Plato
Ett område där det annars skall ha hänt märkliga saker är ett område som går under namnet Plato. Plato är ett slättliknande område 10 mil i diameter och omringat av berg på upp till 1500 meter. Här lär man, under åtminstone ett sekel tillbaka, sett olika ljusfenomen uppstå och försvinna och ibland har det sett ut som om en slags dimma har lagt sig över och täckt hela den slättliknande ytan!
Listan kan göras lång och inkluderar även fenomen som inte nödvändigtvis talar för ”någons” verksamhet, utan mera för att vår granne verkar att ha en ganska udda geologi. Som exempel kan nämnas den långa eftersvängningstid som utplacerade seismometrar har registrerat efter inslag av diverse föremål som meteoriter och rymdskrot. NASA lär inte ha någon förklaring på detta (enligt intervju med Ed Mitchell) och en del spekulerar i att förklaringen skulle vara att månen på något sätt skulle vara ihålig!
Under dom senare åren har vi ju via ett antal sonder (för att inte tala om Apolloprogrammet) fått ett ganska digert bibliotek av bilder på vår måne.
Har man nu sett något extraordinärt i dessa bilder?
Nja, jodå...det tycks faktiskt finnas en del saker som man i vart fall kan diskutera och det är precis vad jag hade tänkt att vi skulle göra i det följande...
Bild 4822
(Bild: Apollo 10, bildnummer 4822. Klicka på bild för förstoring 256 kb)
Denna artikel kommer ju att handla mycket om Hoaglands inblandning i debatten, frågan är: vad var det då som fångade Hoaglands intresse för månen?
Jo, det var bl.a. en bild som var tagen från 24 km höjd av Apollo 10 med bildnummer 4822.
Bilden visar ett slättlandskap med ett bergigt område i bildens nedre vänstra kant.
Hoagland anger flera saker som intressanta bl.a. en till höger liggande skuggning av stora delar av slättlandskapet.
Skuggningen är ”omöjlig” och borde inte kunna finnas där, eftersom solen befinner sig i den riktningen.
Hoaglands förklaring är att det mörka området innehåller resterna av ett gigantiskt byggnadsverk, en slags doomliknande konstruktion. Konstruktionen förutsätts då ha ”bombats” sönder av små och stora meteoriter till en ”spindelvävsliknande” konsistens.
Och visst ser skuggningen skum ut, men om detta beror på ruiner efter byggnadsverk eller av rent fototekniska orsaker kan man enligt min mening definitivt ha olika uppfattningar om.
Men det finns fler saker i bilden som Hoagland pekar på. En sådan sak är dom lodräta ljusa streck som finns lite varstans, framför allt i bildens högra mörka parti. Dessa anser Hoagland föreställer jättelika torn eller master som skall ha burit upp denna gigantiska takkontruktion som skall ha täckt stora ytor på Månen. Kommentar till detta är att om dessa ljusa lodräta streck verkligen representerar faktiska objekt så är det självklart mycket intressant, frågan är om det gör det. Strecken är inte helt lätta att förklara bort (dom fortsätter t.ex. inte ovanför horisonten) utan förutsätter i så fall en nästan medveten manipulation från någon. Men möjligheten kvarstår om att det helt enkelt kan ha tillkommit under en slarvig bildframställning.
Dock, det finns saker i bilden som jag själv tycker är värda att titta på och då tänker jag t.ex. på den ”bergsås” som löper utmed bildens vänstra kant. Hoaglands teori om denna är att det skulle vara fråga om ruinerna av ett byggnadsverk i stil med Jordens sk. ”Biosfär II”. Oavsett denna förklaring så...om man tittar på ”bergsåsens” nederdel så... ja visst... det ser faktiskt i mitt tycke ut som ett krossat äggskal där väggarna har brustit och rasat in. Alldeles till höger om åsen vid detta område kan man också se en hyggligt återgiven rektangulär yta! Klart spektakulärt är dock påstÅendet om ruiner av skyskrapor(!) i ett stort område till vänster om åsen. Jag måste erkänna att det skall till en mycket stor portion god vilja för att se detta, men vad vet man (det är ju naturligtvis så att om det skulle läggas fram bevis för att så bara en endaste bit av en vägg är tillverkad av ”någon”, så kanske inga förklaringar kan anses för vilda och orealistiska). Men vad som måste till!
Reflex i visir
(Bild: Ed Mitchells bild av Alan Shepard på Månen. Klicka för förstoring 29 kb.jpg)
För att komma närmare en lösning är utan tvekan ytterligare en bild, med liknande eller bättre kvalité, över samma område.
En annan bild som Hoagland anser tyder på formationer av artificiellt ursprung är en bild tagen på Månen av Ed Mitchell på sin kompis Alan Sheppard. I Sheppards visir syns något som ser ut som några reflexer. Hoagland hävdar att man förutom vanliga reflexer även ser en spegling av ”någonting” som mer eller mindre tycks hänga ”fritt” i luften. Kommentaren är att det också i det här fallet är näst intill omöjligt att avgöra vad som är vad utan stöd av flera bilder. Mitchell nekar också kategoriskt till att han skulle ha sett något ovanligt när han tog fotot på Sheppard.
Det här med att tolka vissa strukturer på Månen såsom byggnadsverk efter någon är naturligtvis mycket intressant i sig och jag tycker att det är klart förtjänstfullt att någon vill engagera sig på ett sådant sätt som Hoagland och andra har gjort. Men, och detta är viktigt, det är också av oerhörd vikt att analyser och slutsatser håller en nivå som står i paritet med ämnets så att säga viktighetsgrad. Ämnets viktighetsgrad anser jag i det här fallet vara mycket hög och därför anser jag att man måste ställa mycket höga krav på dom som går ut officiellt med bulletiner och slutsatser i detta. Mitt intryck är att Hoaglands slutsatser vad gäller Månen i stora stycken vilar på mycket lös grund och man frågar sig varför han väljer att handskas så vårdslöst med frågeställningar av denna kaliber.
Med allt det här i åtanke infann sig snart ett sk. behov av att få möta denne Hoagland ”face to face” för att reda ut en och annan krokig tråd. Frågan var bara hur man skulle ordna detta...
Nu behövde jag inte vänta så länge. Tidigare i sommar, närmare bestämt den 13 juni uppenbarade sig tillfället med stort ”T” . Richard Hoagland skulle göra ett besök i Sverige och jag och ett par till ur föreningen bestämde oss genast för att ta tillfället i akt. Orten han skulle besöka låg nu inte precis på gångavstånd utan ca. 80 mil(!) norrut och hette ånge (men vad betyder sånt för en hängiven undersökare).
Vi skulle ju nu få ett sant tillfälle att räta ut en mängd frågetecken vad gäller hans många påståenden och slutsatser av diverse saker och framför allt då påståenden om monument på månen!
Sagt och gjort vi stuvade in oss i bil och anträdde färden norrut. Föredraget han skulle hÅlla var utsatt till torsdagen den 13:e kl 19, men vi valde att åka upp dagen innan för att slippa stressen (vilket var ett klart bra val eftersom resan tog omkring 12 timmar att avverka).
Vi hade innan vi åkte försökt få bokat tid för en mera privat sammankomst med Hoagland (han skulle vara i Ånge i en vecka hade vi fått veta), men denne sades ha ett så fullspäckat program att detta tyvärr inte gick att ordna.
Kvällen före satt vi och gick i genom materialet och skrev ned frågor vi hade tänkt att ställa. Vi hade tidigare studerat dom flesta av dom bilder Hoagland refererade till och vi hade nu valt ut några som vi, lindrigt sagt, fann mycket tveksamma.
Hoagland i Sverige
Tiden för föredraget infann sig och vi hade bänkat oss längs fram för att lättare kunna ställa frågor under föredraget. Hoagland anlände till slut och körde ett klart imponerande föredrag ( i alla fall ur föredragsteknisk synvinkel) där han mixade diabilder video och datalagrade bilder.
(Bild: Hoagland med mån-bild 4822 på Ånge Fokets Hus den 13:e juni 1996)
Föredraget innehöll egentligen inget direkt nytt för oss som hade fått tillfälle att gå i genom tillgängligt material sedan tidigare, och dom bilder som var nya ( och som hade gett eko om sig från ett liknande föredrag i England veckan före) var dom utan tvekan svagaste och mest tveksamma som vi sett hittills. Bl.a. visades en film tagen från månen av en astronaut och visande en uppgående moder jord. Grejen skulle vara att jordklotets rundade periferi inte var rund utan nÅgot kantig och ”deformerad”. Detta i sin tur skulle enligt Hoagland tyda på att det i månens horisont skulle finnas några slags byggnadsverk som avtecknade sig som en siluett mot den uppgående jorden!
Problemet var bara att deformationen så att säga följde med upp när jorden sakta steg upp ovanför horisonten. Min egen bedömning är att det var linjeupplösningen i videofilmen som utgjorde den trappstegsformade deformationen i periferilinjen, men för att veta säkert måste man ha tillgång till orginalfilmen. Ett annat bevis för stora konstruktioner på Månen skulle vara en bild där man kan se ett slags rutnät över bilden. Bilden var den tidigare nämnda 4822 (den med dom hängande bitarna och mystiska skuggningen), och Hoagland menar att det egentligen är en annan bild, tagen några ögonblick efter. Rutnätet skulle här föreställa en gigantisk kubliknande glaskonstruktion (!) som sonden råkade passera förbi. För mig liknade det mera ett mönster som tillkommit p.g.a. någon form av hantering vid kopieringen av bilden.
Liknande invändningar finns på många av dom tidigare bilder Hoagland refererar till och skulle våra invändningar visa sig riktiga, delvis eller i sin helhet, så tycker jag själv att detta skulle vara mycket tråkigt, men framför allt onödigt, eftersom det enligt min egen uppfattning faktiskt tycks finnas bilder på Månen som verkligen är, så att säga, ”knepiga”.
Alltnog såsom allting har ett slut så kom även detta föredrag till sitt slut och det var nu tänkt att avsluta det hela med en allmän frÅgestund.
FrÅgestunden hade dock bara hunnit börja när inbrottslarmet började tjuta...ridå.
Men... det kanske var tur för oss. Nu blev det nämligen så att föredraget avbröts och vi fick därmed tillfälle att gå fram till Hoagland, presentera oss, och diskutera dessa saker. Detta resulterade i sin tur i att vi blev inbjudna till en diskussion på Ångströmsgården dagen därpå.
Vi kom dit fulla av förväntningar, men framförallt fulla av invändningar mot en del påståenden och slutsatser Hoagland har framfört genom åren. Av detta blev det nu tyvärr inte mycket, i stället blev det en tre timmar lång föredragning från Hoaglands sida om allt från kall fusion till mystiska elektromagnetiska signalkällor i Saturnus ringar, i och för sig mycket underhållande. Tiden rann dock iväg och plötsligt fick vi veta att avgångstiden för planet hastigt närmade sig och att vi hastigt skulle få bryta upp. Utan att egentligen ha lyckats ställa någon av dom många frågor vi hade förberett fick vi tacka för oss och börja rulla hemåt igen (men vi lyckades i alla fall få hans personliga emailadress).
Det allmänna problemet med hans bilder på månen är att dom eventuella anomalier som finns, måste verifieras med fler än en bild ( så som det i princip undantagslöst är nu verifieras varje anomali med bara en enda bild) på varje avvikande struktur.
Innan detta villkoret är uppfyllt blir bilderna på sin höjd roliga naturliga formationer eller tråkiga fotofel. Hoagland svarar på fråga att han är medveten om detta och målsättningen är att få fram (i den mån det finns) fler bilder på dessa områden.
Det bestående intrycket efter mötet är att han tycks vara utrustad med en mycket stor portion iderikedom och fantasi, men att han samtidigt tycks ha oerhört lätt för att låta just denna fantasi och iderikedom få ta formen av verklighet.
PS.
Bilder beställdes av NASA och kom, men vi hann tyv¨rr inte undersöka dom innan presslÄggningen. Vi hoppas dock kunna återkomma med analyser och kommentarer av dessa bilder i följande nummer.
Alla rättigheter tillhör WUFOC och NÄRKONTAKT. Om ni citerar eller använder delar av materialet,
ge credit till: WUFOC, det fria UFO-alternativet på Internet, http://www.tripnet.se/home/west/index.html