Del 2 av Stanton T. Friedman artikeln


Roswell-forskningen startar

Berlitz Friedman kom först i kontakt med Roswell-historien då han pratade med Lydia Sleppy, som var den person på radiostationen KGFL som tog emot FBI:s order att sluta sända ut militärens tidigare meddelande över teleprintern.
Den andra kontakten med fallet fick han den 29 februari 1978 då en god vän och radio/TV-producent, Johnny Allan, tipsade honom under en kaffepaus mellan intervjuerna om Jesse Marcel Sr. som var en gammal god vän med Allan. Marcel hade berättat för Allan att han hållit i delar av ett kraschat UFO under sin militär-tid. dagen efter ringer Friedman upp Marcel i hans hem i Houma, L.A, och får höra historien som ny blivit en legend och kult. Dessförinnan, 1972, blev Friedman kontaktad av Vern och Jean Maltais efter en föreläsning i Minnesota. Paret Maltais tipsade då Friedman om Barney Barnett som hade hävdat för Maltais att han varit på platsen när man fann ett kraschat UFO med kroppar. Friedman gav detta uppslag till en gammal vän sedan sent 60-tal och engelskalärare, William “Bill“ Moore (dom hade ingått i samma UFO-förening 1969). Moore och Friedman fortsatte dock inte på fallet förrän 1979. Under 1979 till 1980 lyckades Friedman och Moore lokalisera och intervjua 60 vittnen till incidenten, och dessa vittnesmål låg sedan som grund för Bill Moore/Charles Berlitz bok The Roswell Incident. Berlitz hade året innan släppt en bok om Philadelphia Experimentet tillsammans och Berlitz hade just då stora framgångar med sin bok The Bermuda Triangle, vilket alla ville dra nytta av. Moore och Berlitz kom dock i bråk om pengar och Berlitz använde en del av Friedman/Moores-forskning till boken, men fyllde ut den med fantasifulla scenarier...

Efter ett par andra bokkontrakt som inte blev av, samt ett assistentjobb till en film som skulle regisseras av Jaime Shandera, sedemera UFOlog och mottagare av Majestic-12-dokumenten per mikrofilm (mer om dom senare), så gick Friedman tillbaka till sin forskning inom radonstrålning och kärnavfallsförvaring - han hade även en familj att försörja.

Condor/Doty

Bill Moore fortsatte att forska på sitt håll och blev bland annat lurad av en flygsergeant vid namn Richard Doty, som lurade på honom historien om en grupp på 10 hemliga agenter som jobbade inom säkerhetstjänsten i UFO-frågan och topphemliga projekt som SIGMA, REDLIGHTS o.s.v. Alla 10 agenter hade fågel-betäckningar som täckmantel, Condor, Falcon m.m. (även Friedmans kompanjon William Moore sägs i februarinumret av Saucer Smear vara CIA-agent under namnet "Mocking-bird"...) Vid en TV-show i oktober 1988 (UFO Cover Up? Live)så avslöjades det att det fanns en EBE (alien) i förvar i USA just då, som älskade Tibetansk folkmusik och jordgubbsglass...
Även Friedman ingick i programmet, men säger att han kände sig undanskuffad av manusförfattarna. Alla fick endast läsa sina “monologer“ från tele-skärmar och ingen fick addera någon information alls. Friedman hade även stora problem att få pengar till sin flygbiljett av TV-bolaget. När han slutligen fick den check han väntat på så märker han att den betalats ut av Gray Advertising, New York, som Friedman visste var djupt involverad i CIA... Dessutom fick inte TV-stationen motta ett enda brev från civilbefolkningen trots att adressen gavs ut på rutan.

Forskar vidare själv

I sin besvikelse över TV-showen så beslutade Friedman att själv fortsätta forska i Roswell-fallet och fick genom en kvinna som forskade runt Gulf Breeze-observationerna namnet till “Pappy“ Hendersons fru Sappho (“Pappy“ var död). “Pappy“ Henderson var en pilot inom USAAF som hade påstått att han flygit en del av den kraschade farkosten till Wright Field AFB. Fru Henderson gav Friedman en rad andra namn att följa upp. “Pappy“ hade även påstått att han hade hållt i delar av spillrorna från Roswell-kraschen så sent som 1977!

Glenn Dennis & Walter Haut Ett av dessa namn var Glenn Dennis, som var ny-examinerad bårhusföreståndare i Roswell och som även hade om om flygbasens ambulanskörningar. Dennis historia går ut på att han blev kontaktad av en officer på flygbasen över telefon som ville veta om han hade några kistor i barnstorlekar och kemisk bevaring av halvt förmultnade kroppar. Dennis säger att han även var förtjust i en av sköterskorna på flygbasen och därför tog varje tillfälle att besöka henne. Efter dom konstiga frågorna (som återkom ett flertal gånger under dagen - 9 juli 1947?) så åkte han ut till basen för att fråga sin “vän“ om vad som stod på? Hon fick panik och bad honom gå därifrån fort. Ett par MP tryckte upp honom mot en vägg och sa: (enligt Dennis) “-Vi använder sådana som du till hundmat!“ Varefter dom bär ut honom till hans bil. Friedman påstår att han inte lyckats finna denna sjuksköterska, trots stora ansträngningar, men har lyckats finna en labbassistent till Dennis som säger sig minnas henne.


Don Schmitt avpoliterad


Kevin Randle sa samma sak för magasinet OMNI i höstas och OMNI tog det som en utmaning att finna dokumenten efter dom (påstådda) 6 sjuksystrarna. Sjuksköterskan “X“ (Judy - enligt Dennis psuedonym) som Glenn Dennis varit förtjust i hade enligt Randle inte funnits med på någon årsbok över sköterskorna på basen och dom övriga fem hade heller inte kunnat spårats. Eller som Don Schmitt sa själv: “- Ännu en gång så verkar det som att “dom“ har sopat igen alla spåren...“ Randle och Schmitt ville därmed öka på mörkläggnings-tesen och menade att “dom“ plockat bort all data om sjuksköterskorna ur alla arkiv.
OMNI korrespondenten Paul McCarthy satt i sitt hem på Hawaii och gjorde sina efterforskningar. Han hade fått namnen på dom sex sjuksköterskorna av Randle (även “X“ som enligt Randle skulle heta Naomi Maria Selff). Det tog honom 3 dagar att finna dokumentationen efter kvinnorna! Sjuksköterskorna: Major Claudia Ubele, Kapten Adeline Fanton, Förste Löjtnant Angele LaRue, Överste Rosemary McManus och Major Joyce Godard. Ingen 6:e sköterska kunde återfinnas. Alla var dessutom döda, förutom Rosemary J. Browne (tidigare McManus), som fanns på ett sjukhem. Hon var klar i huvudet (93 år gammal) och kunde inte minnas någon konstig aktivitet alls på basen vid den aktuella tiden (juli 1947). Hon visste inte vem den 6:e sköterskan var, hade aldrig hört talas om henne och ännu mindre arbetat ihop med henne. Rosemary hade dessutom kontaktats strax innan McCarthy besök av två andra Roswell-forskare - Don Schmitt och kollega (troligen Brad Radcliff, Schmitts “assistent“ som Randle påstår sig Kevin Randle-bok inte veta om!!!)
Då Randle får veta detta jagar han Schmitt. Randle hade gett Schmitt uppdraget att finna dokumenten och Schmitt hade sagt att dom var “borta“... Schmitt ljuger för Randle som försvarar sin kompanjon. Men efter ett tag kommer Randle underfund med att Schmitt ljugit hela tiden, men tydligen så tycker han att den påstådda tesen om mörkläggning var bra och säljande för i Kevin Randles nya bok ROSWELL UFO KRASCH UPDATE (kom ut 1995) undviker han totalt dessa högst misskrediterande fakta om sin egen forskning. Men Don Schmitt är inte längre med som kompanjon...
Friedman kommenterar:

- Kevin Randle har skrivit 78 fiktiva böcker där han förvandlar troliga scenarier snabbare än han hinner blinka. Dessutom, Don Schmitt, istället för att ha en fil. kand. i naturvetenskap (Batchelor Of Science) och arbeta på sin proffessur - så har han inga grader och jobbar heltid som postman för United States Post Office...“ (har jobbat där sedan 1983).
Det ryktas även att Don Schmitt har fått lämna sin plats i styrelsen för J. Allen Hyneks forskningsgrupp CUFOS...

Vidare till del 3 av artikeln


Tillbaka till artikelmeny

GROOVE

Alla rättigheter tillhör WUFOC och NÄRKONTAKT. Om du använder våra nyheter eller citat ur artiklar,
kreditera till: WUFOC, det fria UFO-alternativet på nätet, http://www.tripnet.se/home/west/ufocentr.htm