(Del 2 av forntida teknik artikel)


Elektricitet i forntid

Urtida batteri På 1930-talet grävde man bort en liten kulle vid Khujut Rabula i Bagdads utkanter. Man fann där resterna av ett torn från partert tiden. Irakmuseet började då vetenskapliga utgrävningar i området. En tysk arkeolog vid museet, W. König, fann därvid ett egendomligt objekt, som mycket liknade en cell till ett modernt ficklampsbatteri.
Han fick nu reda på att man tidigare funnit rester av fyra liknande batterier vid den gamla staden Seleucia ett stycke nedför floden. Vid ett besok i Berlin-museet fann han flera ej hopmonterade delar, såsom kopparcylindrar, järnstavar och asfaltproppar till ca 10 exakt lika batterier, som tydligen använts i en seriekoppling. König beskriver sina uppseendeväckande fynd i boken “Im verlcrenen Paradies“, som skildrar hans 9-åriga vistelse i Irak.
Så småningom fick en ung tekniker, F. M. Gray hos Gener Electric reda på dessa fynd genom några tidskriftnotiser av Willy Ley, som på ett nedgörande sätt refererade till Königs fynd. Gray lät göra en kopia, av den mer an 2000-åriga konstruktionen,som ansågs härröra från tiden 250 f. Kr.-224 e. Kr. Med kopparsulfat som elektrolyt fungerade batteriet utmärkt. Det förkristliga batteriet bestod av en cylinder framställd av tunn kopparplåt, som böjts samman och lötts med en tenn-bly blandning av 60 % tenn och 40 % bly. Kopparcylindern var 9,8 cm lång och 2,6 cm i diameter, till sina dimensioner således ungefär 2 ggr måtten på cellen till ett modernt flicklamp-batteri. Botten bestod av en inpressad kopparplåtbricka isolerad med ett lager av asfalt. Toppöppningen var tillsluten med en asfaltpropp genom vilken en stav av järn var nerstucken och fastsatt. Det hela var cementerat fast i en liten lervas.
Koppar-järn kombinationen i detta gamla elemet är densamma som Galvani använde sig av 1786 eller tvåtusen år senare. Det är oklart vilken elektrolyt som använts i parterelementet, men Gray använde sig av kopparsulfat. Emellertid skulle citronsyra och ävenledes ättiksyra kunnat ge lika god effekt, och dessa ämnen hade de gamla kemisterna i riklig mängd.
Volta var den förste som i nyare tiden kommit på iden att förena en serie elektriska celler eller element till ett batteri för att få en starkare verkan. Samma metod använde sig tydligen även parterna av 2000 år före Volta. Vid tillverkningarna av Gray’s replika element, hade Ley som var en oförtruten vetenskapare och historiker försett honom med måttuppgifter och analysvärden.
Eftersom den indiska kännedomen om elektriciteten ej har dokumenterats genom några fynd, kan det vara av intresse att än en gång upprepa innehållet i en gammal indisk skrift, för vilken det redogjorts i den tekniska tidskriften Shilpa-Sansar. Hari säger en Shri Parashuram Hari Thatte om elektriciteten: “Efter att ha placerat ett stycke ren koppar i ett lerkrus med vid öppning, lades därovanpå kopparvitriol. Det hela täcktes så med ett lager av sågspån ovanpå vilket lades ett zinkblock smort med kvicksilver. Genom denna förbindning erhölls elektricitet som kallades Mitra. Även ljus kunde erhållas med denna anordning.
Ett batteri av etthundra lerkrus var mycket effektivt.“ Denne Thatte framhöll att förgyllning och försilvringar av koppar skedde medelst elektroplättering. Han uppgav att Agastya uppfann metoden att belägga koppar med guld eller silver med hjälp av elektriska batterier och fick titeln Kumbhadhava, som betyder “den batterifödde“ eller Maitravaruna som betyder “son av elektricitet“. Thatte angav att den beskrivna kunskapen om elektricitet uppges härröra från Rama’s tid 5000 år f.Kr.

Henry Kjellson

Urtida elektrisk lampa Om vi åter beger oss till Egypten och mera precist Denderatemplet så finns där en del bilder som man verkligen kan fundera över vad dom företäller. Henry Kjellson som var en man som ägnade en stor del av sitt liv till forskning om dessa saker och som också hann ge ut en del böcker innnan han avled i början av 60-talet, säger så här om dessa bilder: “Jag vill för den intresserade peka på några särskilda detaljer. Liksom fig. 44 A är alla de personer å fig. 85, 86 och 87, som berör “lamporna“ utritade med dubbla linjer. Detta måste betyda något särskilt och jag själv anser att det är fråga om skyddsdräkter. Den understödjande “dad“- eller “djed“-pelaren, som av egyptologer och särskilt Mariette kallas för symbolen “för stabilitet“, ett ord som kan betyda saväl stadighet och fasthet som bestånd, saknas i fig. 44 A, men stöder den högra lampan i fig. 85. Vid vänstra lampan i samma fig. utgår det tvenne uppåtsträckta armar från dad-peIarens andra krans från toppen räknat. De uppåtsträckta armarna är tecken för “kraft“. A fig. 86, högra bilden utgår armarna från pelarens understa eller näst understa krans. Pelaren saknas vid bildens vänstra lampa. A fig. 87 stöder pelarens armar, som nu går ut från pelarens topp, direkt mot den inuti lampan förefintliga ormgestalten. Lampfodralet vid denna bild är emellertid inte ansluten till lotuskalken som i de övriga bilderna.
På de flesta bilderna går det ut ledningar eller kablar från den lilla kraftlådan ovanpå vilken den lilla gudinnan Maatkare sitter. Lotuskalken har i en del fall en, två eller tre bågformiga linjer vid sin bas och ibland saknas dessa linjer helt.
Stenhuggning av lampa Mariette anser om “kablarna“ som utgår fran lotuskalkarna, att de är båtar och att de små figurer som sitter på kablarna, se fig. 44 , 85, 86 och 87, är gondoljärer, roddare eller sjomän. Så olika kan man föreställa sig vad en bild representerar.
Som sagt må den som känner sig manad försöka sig på att tolka dessa bilder och den åtföljande texten. Själv avstår jag f.n. att ge någon tolkning. Eftersom den ingår i ett pågående arbete men jag vill framhålla att jag anser att det rör sig om elektricitet.“

Den gåtfulla granitsmältan

Smält granit Det påstås att ordet pyramid kan tänkas komma från det grekiska ordet “pyr“ = glöda. “Mid“ = i mitten av.
“Pyra“ = glödugn, varvid pyramid skulle betyda “det med en glödugn mitt inuti“. Konstruktionen skulle då enligt samma källa kunna ha en motsvarighet i hieroglyf ordet “Her-sam-ta-ai, som förekommer i Denderatemplets texter.
Texten i Moseböckerna, “han tog sot ur smältugnen“ skulle då kunna syfta på Cheopspyramiden. 2 Mosebok 9:8.
I Cheopspyramiden, i Kungens kammare, fanns enligt uppgifter förr en granitsmälta på golvet. Den täckte både blocken och skarvarna mellan dem och man kunde få ett intryck av att den smälta graniten kom från en skåra upptill på granitkistan och följdakligen runnit ur den. Att smälta röd rosengranit kräver en mycket hög temperatur. Den smälta graniten hade bildat ett tjockt skrovligt lager. Tyvärr finns inte smältan kvar idag eftersom turister under årens lopp succesivt plockat med sig denna bit för bit!!? Man kan ju naturligtvis fråga sig hur detta har kunnat tillåtas. Oavsett varifrån smältan har kommit ifrån kan man ju fråga sig vad som skapat en sådan temperatur att graniten smält?
Var pyramiden byggd för något tekniskt ändamål? Producerades det något inuti den? En märklig omständighet som kan tala för detta är att det på flera ställen finns grava förslitningar i stenen som tyder på att det har förekommit någon form av verksamhet där under långa tider. I stora galleriet hävdas det att man t.o.m. fått bytt ut en del stenar!

Källor: Teknik i Forntiden, av Henry Kjellson och C-A Mattson. Amateur Astronomy och diverse artiklar.

Tillbaka till artikelmeny

GROOVE

Alla rättigheter tillhör WUFOC och NÄRKONTAKT. Om du använder våra nyheter eller citat ur artiklar,
kreditera till: WUFOC, det fria UFO-alternativet på nätet, http://www.tripnet.se/home/west/ufocentr.htm